”Matchkläderna kan ju vara lite jobbigt att komma utan, det andra går att fixa”
Jessica
Karlsson, materialförvaltare
BÅSTAD. Hon gör sitt tolfte mästerskap. Utan att ha spelat en enda match.
Jessica Karlsson är landslagets materialveteran.
– Det blir lite över 200 kolli som vi tar med oss, ungefär fem ton, säger materialförvaltaren.
Hon var med första gången i EM 2005. Sedan dess har det hänt en del. Fler ledare, fler spelare, mer material. Och nu dessutom en egen kollektion för damlandslaget.
– Förut har vi haft unisex, så det är ett stort framsteg. Det är jättefina kläder, säger Jessica Karlsson.
Det är hon som har koll på all packning, alla matchtröjor, shorts, handdukar, strumpor, sjukvårdsmaterial, tejp, mat. Och tryckmaskinen.
– Till gruppspelsmatcherna får vi tryckta tröjor, men går vi vidare så får jag trycka själv. I klädväg är det ju fritids och träningskläderna. Där ingår ju allt, från sporttoppar till träningsstrumpor. Underkläder får tjejerna ta med sig själva.
Hur mycket packning blir det totalt?
– Det är ganska mycket. Säkert 170 kolli, och sen spelarnas personliga. Så lite över 200 kolli, 4,5–5 ton. Och inget får glömmas kvar.
– Mycket har jag i huvudet, men sen har jag listor som jag måste följa. Men det är klart att det blir mycket. Först var vi på läger i Stockholm, på Bosön. Sen Båstad och sen över till England. Vissa grejer kan jag packa per samling, men det mesta måste jag ha med överallt.
Vad får du absolut inte glömma?
– Matchkläderna kan det ju vara lite jobbigt att komma utan. Så de lovar jag att jag inte bara kollar en gång. Det ska vara rätt stavning på namnen och rätt tröjnummer. Det får jag inte glömma.
Det andra går ju att fixa, ett par träningsshorts går ju att köpa. Men matchkläderna får inte glömmas.
Hur ser en matchdag ut för dig?
– Jag går upp tidigt under hela mästerskapet, kring klockan sex. En träningsdag handlar det om att göra i ordning inför den, och sen efteråt lämna in tvätten. Oftast görs det på hotellet. Sen kommer den tillbaka och ska fixas igen. Jag håller i gång hela dagen. På matchdagen åker jag till arenan innan spelarna. Kollar först igen så att alla matchställ är rätt. Och så åker vi till arenan med ungefär 25 väskor. Vi får vara där tre timmar innan spelarna kommer. Under OS var det lite tidigare, då var det säkerhetskontroll på både mig och materialet som tog tid.
Är du där själv?
– Anders, vår videoanalytiker, brukar åka med. När han roddat klart sitt hjälper han mig. Vi lägger upp det spelarna värmer upp i, och så matchstället. Sätter upp namnskyltar. Oftast kommer de in och filmar också, så då hänger vi upp allt snyggt.
”MÅLVAKTERNA SÄTTER JAG I ETT HÖRN”
Det är Karlsson och hennes assistent som bestämmer var spelarna ska sitta. Dock med god hjälp av spelarna själva.
– Indirekt brukar jag fråga någon gång hur de vill sitta. Och så pratar jag med Seger. Men jag har hyfsad koll på vilka som vill sitta bredvid varandra. Det är aldrig någon som sagt ”åh nej, här vill jag inte sitta”.
Vem sitter Caroline Seger bredvid?
– Tidigare var det ju Nilla (Fischer), men hon är ju inte med nu. Så de senaste matcherna har hon suttit bredvid Hanna Bennison. ”Kosse” (Asllani) och ”Sempan” (Linda Sembrant) sitter bredvid varandra. Och ”Magda” (Eriksson) och Rolfö. Och så Hanna Glas. Jag tänker lite på vem som hänger med vem. Och så sätter jag målvakterna i varsitt hörn, så att de får lite mer space. De har lite mer kläder och grejer.
Vad blir den stora utmaningen i England?
– Det blir tufft. Men det känns väldigt bra. Och vi bor på ett ställe, så vi kommer bara åka från matcherna och tillbaka till samma hotell. Det var en större utmaning under VM 2011 då vi fick flytta elva gånger med 4,5 tons packning. Så det här känns bra. Jag är inte van vid att bo på samma ställe så länge, så det kanske blir en utmaning i sig det också.
Indirekt frågar jag hur de vill sitta. Och så pratar jag med Seger ...