Ju­gend­stil i Ri­ga

Vack­ra och unika bygg­na­der sät­ter en spe­ci­ell prä­gel på Lett­lands hu­vud­stad.

Europas Historiska Städer - - Innehåll - AV MIKE COLLIER

Det är få län­der på jor­den som är så engagerade i sin histo­ria som Lett­land. Det­ta lil­la land på Ös­ter­sjöns öst­kust har va­rit med om mer än sin be­skär­da del av an­märk­nings­vär­da hän­del­ser. Det gäl­ler bå­de när lan­det till­hör­de Me­del­ti­dens Liv­land, en stat styrd av kors­fa­ran­de rid­da­re och präs­ter från Tys­ka or­den, och när det var en pro­vins i Kej­sar­dö­met Ryss­land, där tys­ka ba­ro­ner åt­njöt to­tal do­mi­nans. In­te att för­glöm­ma ti­den som själv­stän­dig na­tion se­dan 1918, men även då fort­sat­te histo­ri­ens ström­mar att på­ver­ka Lett­land. När re­pu­bli­ken (med­lem i EU och NA­TO se­dan 2004) med två mil­jo­ner män­ni­skor fi­rar sitt hund­ra­år­sju­bi­le­um 2018 har lan­det va­rit oc­ku­pe­rat hal­va ti­den av de hund­ra åren, först av Sov­je­tu­ni­o­nen 1940, där­ef­ter av Na­zi­tyskland och så åter­i­gen av Sov­jet. Lan­det blev helt oberoende först 1991.

Ge­nom histo­ri­en har det eko­no­mis­ka och po­li­tis­ka cent­ru­met i re­gi­o­nen va­rit hu­vud­sta­den Ri­ga, den en­da verk­li­ga met­ro­po­len i de bal­tis­ka sta­ter­na. Ri­ga har va­rit en vik­tig hamn­stad se­dan bör­jan av 1200-ta­let, en av de le­dan­de med­lem­mar­na i Han­san och har all­tid till viss del va­rit en stat i sta­ten. Brit­tis­ka flot­tan var be­ro­en­de av tim­mer, tjä­ra och ham­pa­rep från Ri­ga, och där­med var många av de le­dan­de köp­män­nen i Ri­ga i slu­tet på 1700ta­let brit­tis­ka.

Ri­gas eko­no­mis­ka be­ty­del­se har all­tid åter­speg­lats i ar­ki­tek­tu­ren. Gam­la sta­den från me­del­ti­den är om­gi­ven

”Värl­dens bäs­ta stad att gå ge­nom med hu­vu­det lu­tat upp­åt i 45 gra­der.”

av di­strikt med myc­ket oli­ka ka­rak­tär, som trä­ar­ki­tek­tur i skan­di­na­visk stil, kyr­kor i ba­rock­stil och många ex­em­pel på sov­je­tisk bru­ta­lism.

Det var un­der de förs­ta åren på 1900-ta­let som en enorm ök­ning av bå­de ri­ke­dom och be­folk­ning ska­pa­de för­ut­sätt­ning­ar­na för en av de mest an­märk­nings­vär­da ar­ki­tek­to­nis­ka upp­sving­en i eu­ro­pe­isk histo­ria. Mel­lan 1897 och 1914 för­dubb­la­des näs­tan Ri­gas be­folk­ning och sta­den nåd­de 530 000 in­vå­na­re. Sam­ti­digt ha­de Stock­holm en be­folk­ning på 350 000 och Tal­linn, hu­vud­sta­den i grann­lan­det Est­land, ba­ra 140 000. Ri­ga var ock­så ex­tremt kos­mo­po­li­tisk, med en be­folk­ning som vid över­gång­en till 1900-ta­let var 45 pro­cent let­tisk, 23 pro­cent tysk, 16 pro­cent rysk och 6 pro­cent ju­disk.

På ett sätt som på­min­ner om Hauss­manns om­bygg­na­tion av Pa­ris, som ska­pa­de för­ut­sätt­ning­ar för det förs­ta ju­gendupp­sving­et i Eu­ro­pa, revs gam­la för­fall­na stads­de­lar i Ri­ga. Ett sy­stem av bre­da ave­ny­er bygg­des och all­män­na trans­por­ter, av­lopps­an­lägg­ning­ar och elekt­ri­ci­tet an­la­des.

Det en­da som kräv­des för att gö­ra den­na re­la­tivt mo­der­na stad klar för det nya år­hund­ra­det var bygg­na­der, och där­för rik­ta­des en ap­pell till hu­vud­sak­li­gen tys­ka ar­ki­tek­ter (plus en och an­nan rysk och ett ökan­de an­tal let­ter som ha­de stu­de­rat un­der de rys­ka mäs­tar­na) som fick upp­drag så fort de kun­de åta sig dem. Bland de mest kän­da nam­nen är Wil­helm Bock­slaff, Fri­edrich Schef­fel, Kon­stan­tīns Pēkšēns, Mik­hail Ei­senste­in, Paul Man­del­stamm och Eižens Lau­be, där den sist­nämn­de med viss rätt kan be­trak­tas som Lett­lands na­tio­na­lar­ki­tekt. Lau­be blan­da­de tra­di­tio­nel­la, folk­li­ga mo­tiv i upp­bygg­na­den av des­sa topp­mo­der­na bygg­na­der. Det sto­ra tys­ka in­fly­tan­det åter­speglas ock­så i be­grep­pet ju­gend­stil, som an­vänds bland an­nat i svens­kan för art nou­veau. Det som är mest an­märk­nings­värt är kva­li­te­ten på bygg­na­der­na som res­tes un­der den­na tju­go­å­ri­ga guld­ål­der med tan­ke på det sto­ra an­tal som blev upp­fört.

1901 hölls en in­ter­na­tio­nell in­du­stri- och han­dels­ut­ställ­ning i Ri­ga som mar­ke­ra­de 700-års­ju­bi­le­et för sta­dens grun­dan­de och fun­ge­ra­de som en vik­tig ka­ta­ly­sa­tor. De tem­po­rä­ra pa­vil­jong­er­na, ri­ta­de av fle­ra av des­sa ar­ki­tek­ter, var så im­po­ne­ran­de och ny­ska­pan­de att kom­mu­na­la så­väl som af­färs­mäs­si­ga in­tres­sen fick för­tro­en­de att byg­ga bygg­na­der med ut­smyc­kan­de de­ko­ra­tio­ner, ovan­li­ga lin­jer och djär­va grepp. Hu­sen kun­de va­ra myc­ket prak­tis­ka och sam­ti­digt öka ägar­nas pre­stige. En av de mer blyg­sam­ma pa­vil­jong­er­na, som var ut­for­mad för att vi­sa upp mäs­ter­mu­ra­ren Kri­sja­nis Ker­gal­vis skick­lig­het, finns fort­fa­ran­de i den vack­ra Kronvald­a­par­ken, men det är in­te många av de för­bi­pas­se­ran­de som kän­ner till dess ur­sprung­li­ga syf­te.

”De tem­po­rä­ra pa­vil­jong­er­na ri­ta­de av des­sa ar­ki­tek­ter var im­po­ne­ran­de och ny­ska­pan­de.”

Bygg­boo­men på ti­digt 1900-tal var verk­li­gen på­fal­lan­de: 1 172 nya bygg­na­der god­kän­des 1901 och 1 259 år 1910 med jäm­för­ba­ra an­tal var­je år där­e­mel­lan. Vid i stort sett al­la till­fäl­len ri­ta­des och bygg­des bygg­na­der­na in­om ett år.

I dag står fort­fa­ran­de över 800 ju­gend­bygg­na­der kvar i Ri­ga – kri­gens öde­läg­gel­ser sko­na­de dem på ett mi­ra­ku­löst sätt, men vis­sa stads­de­lar total­för­stör­des. Den över­driv­na ut­smyck­ning­en och kom­plex­i­te­ten i ju­gendsti­len gav fak­tiskt även visst be­skydd un­der de svå­ra åren un­der sov­je­tisk oc­ku­pa­tion. Många de­ko­ra­tio­ner i ju­gend­stil ren­sa­des dock av sov­je­ter­na och fle­ra av de sto­ra lä­gen­he­ter­na för de väl­bär­ga­de gjor­des till kom­mu­na­la lä­gen­he­ter el­ler tris­ta kon­tor för den to­ta­li­tä­ra ad­mi­nist­ra­tio­nen. Det fak­tum att sov­je­ter­na sak­na­de den hant­verks­mäs­si­ga skick­lig­het och de fi­nan­si­el­la re­sur­ser som kräv­des för att un­der­hål­la des­sa bygg­na­der be­tyd­de även att ex­te­ri­ö­rer­na för­föll. När Lett­land blev själv­stän­digt igen 1991 vär­desat­tes des­sa upp­se­en­de­väc­kan­de bygg­nads­verk igen och in­vå­nar­na i Ri­ga för­stod att de kun­de bli en stor tu­rist­attrak­tion – vil­ket de ock­så har bli­vit.

Även om ju­gend-di­strik­tet ge­ne­rellt an­ses va­ra om­rå­det runt ga­tor­na Al­ber­ta och Eli­za­be­tes finns det ex­em­pel ut­sprid­da över hela sta­den. Till och med i de helt okän­da för­or­ter­na är det in­te ovan­ligt att få se ett mindre, men in­te mindre im­po­ne­ran­de, ju­gend­hus. Det kan ha byggts som prov­pro­jekt för de stor­slag­na hu­sen i cent­rum el­ler ba­ra som ett blyg­samt ”fri­tids­stäl­le”.

I Ri­gas cent­rum i dag är det värt att ut­fors­ka vå­ning­ar­na ovan­för bu­ti­ker­na på bot­ten­plan. Här kan man of­ta få syn på en mu­sa, en nymf, en sfinx, ett för­vri­det an­sik­te, ett le­jon, en på­få­gel, en björn, en varg el­ler ett an­nat fan­tas­tiskt vä­sen som stir­rar till­ba­ka på dig. Det finns ing­en bätt­re stad i värl­den att vand­ra ge­nom med hu­vu­det lu­tat upp­åt i 45 gra­der.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.