Polariserat ljus gör fiskar osynliga

Förmågan att försvinna helt är få arter förunnat. Men vissa fiskar som lever långt ute till havs har kommit nära tack vare mikroskopiska strukturer i huden.

Havsfiskar som lever i den fria vattenmassan, även kallad pelagialen, har ingen möjlighet att gömma sig bakom en sten eller en tångruska när ett rovdjur kommer nära. Men hur undviker de då att bli uppätna? Vissa fiskar har utvecklat en förmåga att kamouflera sig mot vattnet och på så vis bli osynliga. Nu har forskare från University of Texas upptäckt hur det går till.

Under vatten är nästan allt ljus polariserat. Det innebär att ljuset färdas i samma vågplan, och det utnyttjar fiskarna. De har mikrostrukturer i huden som reflekterar det polariserande ljuset i vissa vinklar och blir på så sätt osynliga för rovfiskar som jagar dem.

Fiskens förmåga att reflektera polariserat ljus mättes med en polarimeter och testades ur över 1 500 vinklar runt fisken. När betraktningsvinkeln är mindre än 45 grader sett bakifrån eller framifrån fungerar taktiken bäst för fisken. Detta är också den så kallade ”jakt-vinkeln”, vilket innebär att den är osynlig både för den som är jägare och den som är jagad.

Två arter i familjen taggmakrillfiskar som har denna förmåga är Selene vomer och Selar crumenophthalmus, som båda saknar svenska namn. De finns i västra Atlanten, från Kanada i norr till Uruguay i söder, samt i Stilla havet. I försöken jämfördes arternas kamouflageförmåga med en spegel under vatten. Det visade sig att fiskarna dolde sig bättre ute till havs än spegeln. Forskarna jämförde även med kustnära fiskarter som helt visade sig sakna osynlighetsförmågan. Av Anders Ryttarson Törneholm