DRÖNARNA ANFALLS

Radiostyrda quadrocoptrar har en förmåga att reta upp omgivningen. Det finns många rapporter om hur både flygfarkosterna och deras ägare har utsatts för våldsamma

attacker.

billig i drift och gjorde många av dem överflödiga på arbetsmarknaden.

Vi känner igen tankarna från mer samtida debatt. I en uppmärksammad undersökning från 2013 kom forskare fram till att hela 47 procent av alla arbeten i USA inom en 20-årsperiod kan komma att ersättas av robotar, artificiell intelligens och automatisering. Massarbetslösheten som då uppstår hotar att rasera samhällsstrukturen och den globala ekonomin.

I Sverige följde Stiftelsen för strategisk forskning efter och lät ekonomen Stefan Fölster göra en liknande studie av den svenska arbetsmarknaden, och här blev sifforna ännu högre. I sin jakt på framsteg och utveckling håller människan på att göra sig själv överflödig.

Andra har gått ännu längre i sina farhågor. För tänk om maskinerna inte bara tar våra jobb, utan även förgör oss.

1800-talet präglas bland annat av två stora genombrott: industrialiseringen och evolutionsläran. Influerad av tankegodset i den då av Charles Darwin nyligen utgivna Om arternas uppkomst, beskrev författaren Samuel Butler hur maskinerna, likt växter och djur, genomgår en sorts evolution. En konstant utveckling mot ett allt komplexare tillstånd skulle så småningom göra maskinerna så intelligenta att de skulle överträffa människan och helt enkelt förslava henne. Artikeln, med rubriken Darwin among the machines, publicerades 1863 i den nyzeeländska tidningen The Press.

Tankarna lever kvar. Under det senaste året har det blivit något av en trend att kända forskare och profiler inom teknikindustrin går ut och varnar för exponentiell teknikutveckling och artificiell intelligens, AI.

Utvecklingen av verklig, människoliknande AI skulle kunna leda till mänsklighetens undergång, menade Stephen Hawking i en uppmärksammad Bbc-intervju 2014. Och på forskningsinstitutet Future of life institute i Boston har den svenska fysikprofessorn Max Tegmark samlat några av forskarvärldens största stjärnor, för att gemensamt undersöka hur det går att dämpa de existentiella risker som utvecklingen av AI medför. Utgångspunkten för Max Tegmark och hans meningsfränder är att teknikutvecklingen inte går att hejda, utan att vi måste lära oss hur vi ska hantera den så att den inte förgör oss.

Stoppa utvecklingen helt ville däremot de så kallade neoludditerna på 1980– och 1990-talen. Den teknik- och utvecklingskritiska rörelsen ansåg att teknik, liksom forskning och utveckling, var farligt, eftersom naturliga processer som evolutionen sätts ur spel – vilket så småningom leder till mänsklighetens undergång. Antitech- aktivisten och neo-ludditen Chellis Glendinning föreslog till och med att teknologier baserade bland annat på elektromagnetism, genetik och kemiteknik helt enkelt skulle förstöras och förbjudas, och att de som uppfunnit dem skulle straffas.

Men är det kanske inte rent av naturligt att människor reagerar med skepsis och förhåller sig avvaktande till nya företeelser?

veckling vars påverkan på vårt samhälle vi inte kan greppa, utan bara spekulera om.

Jerry Määttä är doktor i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet och forskar om science fiction. Det är en film- och litteraturgenre som bemöts med ett konstant och möjligen växande intresse från fans och konsumenter. Men påfallande ofta är det ganska dystra och teknikkritiska skildringar vi möter.

– Att skriva utopier är svårt, säger Jerry Määttä. Det är svårt att hitta en intressant dramaturgi. I dystopin är det mycket lättare att skapa underlag för de mellanmänskliga konflikter som gör berättelsen intressant.

tt vanligt tema inom science fiction är berättelser om apokalypsen – världens undergång.

– Det tycks finnas ett ständigt behov av undergångsberättelser, säger Jerry Määttä. De apokalyptiska berättelserna kan fungera som ett sätt att bearbeta rädsla, en form av mental eller psykisk säkerhetsventil. Man föreställer sig det värsta för att vara mentalt beredd om det skulle hända.

Men apokalypsen är mångfasetterad. Berättelserna är mörka på ytan men ofta finns det en ljusglimt.

– Apokalypsen inom science fiction kan också vara en sorts katharsis, en rening. Alltså ett sätt att skapa underlag för nyordning, där det gamla förstörs och någonting nytt uppstår.

Men hjälp av en databas över de mest spridda verken med apokalyptiskt tema, inom både litteratur och film, har Jerry Määttä gjort en statistisk analys av hur berättelser om jordens undergång under olika perioder har gått upp och ner i popularitet. Och han har hittat mönster:

– Det tycks finnas en koppling mellan politik, ekonomi och den science fiction som produceras under en viss period, säger han. Det visar sig att många av de allra viktigaste apokalyptiska berättelserna har producerats under perioder av allmän ångest, ekonomisk tillbakagång och social och politisk oro.

Perioder som 1930-talets depression eller 1980-talets kalla krig har satt spår i sf-produktionen och lämnat ett relativt sett stort antal verk efter sig. Men under perioder av extrem kris, som exempelvis de båda världskrigen, liksom under politiskt stabila perioder, tycks produktionen vara låg.

– 1990-talet var en lugn tid. Muren hade fallit och världen tycktes bli en fredligare plats. Under de här åren producerades förhållandevis få verk med apokalypsen som tema.

Vi befinner oss fortfarande i kölvattnet av terrorattentaten den 11 september 2001 i USA. Det senaste decenniet har vi också upplevt miljöproblem, finanskriser och stora migrationsströmmar, och vi har fått lära oss begrepp som existentiell teknikutveckling, något som skulle kunna tänkas påverka floran av apokalyptiska berättelser.

Men både Jerry Määttä och Finn Arne Jörgensen menar att det inte går att säga så mycket om teknikrädslan i vår egen tid. Det är inte förrän i efterhand som vi kan avgöra om exempelvis attackerna på Google Glass- användarna är representativa för vår samtid eller om det är händelser som fått oproportionerligt stor spridning på grund av sitt spektakulära innehåll.

– Och det finns heller ingenting i själva tekniken och dess funktioner som avgör hur vi kommer att se på den, om vi tar den till oss eller är skeptiska, säger Finn Arne Jörgensen. Vårt förhållande till tekniken är helt enkelt någonting vi hela tiden förhandlar om. l 1. Vilken teknik gillar du mest? 2. Vilken teknik tycker du mest illa om? Av Annika af Klercker

?Agna Feely, 33, Stockholm, föräldraledig med två småbarn 1. ”Det får bli min dator. Främst för att man nästan inte kan göra något utan den längre. Allt från att streama film till att kolla väderprognosen.” 2. ”Det måste vara ipaden för mina barn. Jag försöker att inte låta dem ha den för ofta – men de frågar hela tiden efter den. Jag brukar få gömma den.” Kjell Öhman, 70, Stockholm, pensionär 1. ”Min dator. Den använder jag till så mycket. Både att leta efter recept och att surfa runt.” 2. ”Det måste väl vara övervakningen som blir en konsekvens av dagens tekniska utrustning. Exempelvis hur telefonen loggar varje steg vi tar och hur vi alltid är uppkopplade. Det är verkligen ’Storebror ser dig’.” Johan Berglind, 24, Stockholm, student 1. ”Min dator! Jag pluggar datalogi så för mig är den både ett arbetsverktyg och något jag använder för allt kring mina studier.” 2. ”Jag tror att robotutvecklingen kan bli hotfull. Främst genom den aspekten att många yrken och arbetstillfällen kan komma att försvinna.”