Är operan värd tolv skilling?

Varför fick Die Dreigroschenoper namnet Tolvskillingsoperan på svenska? Avspeglar det dåvarande växelkurs?

/Bengt Bertolt Brechts Tolvskillingsoperan, eller Die Dreigroschenoper, hade premiär i Berlin hösten 1928. Pjäsen var en bearbetning av John Gays The Beggar’s Opera från 1728. Förklaringen till titeln ges i prologen: pjäsen var en opera för tiggare och fick därför inte vara dyrare än att en tiggare kunde betala inträdet.

Varför just tre groschen? Det fanns inga tregroschenmynt i Tyskland under Weimartiden, utan den lilla valören var Pfennig. Groschen fanns dock kvar som ett folkligt uttryck. Ännu vid eurons införande i Tyskland kallades myntet 10-pfennig för en groschen, och uttrycket har i dag övertagits av 10-centsmyntet. Förklaringen till att Brecht valde just tre groschen är gissningsvis att handlingen är förlagd till London. Threepence bit (eller threepenny) var ett vanligt mynt i äldre tiders England och användes som uttryck för något riktigt billigt, en mycket liten valör.

Brechts pjäs sattes upp på svenska redan 1929, i översättning av Curt Berg. Titeln Tolvskillingsoperan var ett försök att behålla både det folkliga uttrycket och den ålderdomliga associationen. Skillingen försvann från Sverige 1855 när decimalsystemet infördes, där 1 riksdaler = 100 öre. 12 skilling motsvarade en kvarts riksdaler riksgälds, som i det nya systemet blev 25 öre. 25-öringen kom därför att kallas för en tolvskilling – och det uttrycket levde kvar i folkmun ännu på 1920-talet. /Lars Berglund, professor i musikvetenskap, Uppsala universitet

?

Kan hjärnhalvorna tappa kontakten?

Ibland skär ju kirurger av hjärnbalken för att lindra symtom hos vissa patienter. Har hjärnhalvorna kvar någon form av intern kommunikation efter det, till exempel via lillhjärnan, eller blir de som två separata individer efter ingreppet? Kan båda kommunicera med omgivningen eller hamnar ena hjärnhalvan i ett tillstånd liknande lockedin-syndrome? /Måns

I storhjärnan sker den mesta kommunikationen mellan hjärnhalvorna i en struktur som kallas corpus callosum ( hjärnbalken). Den består av utskott från nervceller, som går från ena halvan av hjärnan till den andra. På 1940-talet utvecklade kirurger en teknik för att lindra grav epilepsi genom att skära i denna struktur och därmed förhindra spridning av epilepsin mellan de båda hjärnhalvorna; grunden till epilepsi sitter oftast på ena sidan.

Detta ledde till en intensiv forskning på dessa patienter med så kallad split-brain. Senare kom forskaren Roger Sperry att få Nobelpriset för sina studier av bland annat detta. Engelskspråkiga Wikipedias artikel om splitbrain är en utmärkt start för den som vill läsa mer om denna fascinerande forskning. Där står också lite om den berömde Kim Peek, som lär ha inspirerat till Dustin Hoffmans rollfigur i filmen Rain Man. Peek föddes utan hjärnbalk, och det har speku- lerats i huruvida det bidrog till hans häpnadsväckande egenskaper.

Svaren på dina frågor är att hjärnhalvorna fortfa-

rande kan kommunicera med varandra till viss del, och med omgivningen. Hjärnans plasticitet i kombination med relevant träning har dessutom en kompenserande effekt, som gör att sidoeffekterna blir förvånansvärt få och – med tanke på ingreppet – relativt små, även om en del är allvarliga, till exempel afasi.

Så vitt jag vet hamnar inte en av hjärnhalvorna i ett locked-in- liknande tillstånd, och lillhjärnan borde inte ha någon större betydelse. Men det är möjligt att det finns undantag. /Ola Hermanson, senior forskare i neurovetenskap, Karolinska institutet