Osäkert sätt att ? angripa bakterier

När bakterier kapslar in sig i biofilm blir de svåra att rå på, enligt artikeln Konsten att förstå bakteriernas språk (F&F 2/2014). Det finns tydligen också biofilm med många olika slags mikroorganismer – polymikrobiell biofilm. Skulle den nya gentekniken CRISPR/ Cas9 kunna användas mot biofilm? /Hans M.

Att bilda biofilm är naturligt för de flesta bakteriearter och ett sätt för dem att skydda sig i ogästvänliga miljöer. I sjukvården är biofilmer ett problem, då de orsakar långvariga infektioner som är svåra att bota med konventionell antibiotikabehandling. Därför är man angelägen om att hitta effektivare metoder för behandling av biofilmbildande organismer.

CRISPR/CAS9 är från början en del av bakteriernas immunförsvar, som ska skydda dem mot angrepp från bakteriofager och plasmider. CRISPR/CAS9 fungerar som en sax som identifierar specifika dna-sekvenser hos angriparen och klipper sönder dem. Detta system har forskningen i dag utvecklat till ett kraftfullt verktyg för genteknik.

CRISPR/CAS9 har redan använts för antimikrobiella ändamål. Det är tänkbart att det skulle kunna användas mot polymikrobiell biofilm – antingen genom att direkt angripa bakterierna eller genom att blockera eller aktivera deras gener som styr biofilmsbildande med en variant av Cas9. Efter att deras skyddande film på så sätt neutraliserats kan bakterierna sedan behandlas med vanliga antibiotika.

Men även om dessa strategier skulle se lovande ut i laboratoriet är det en stor utmaning att få dem att fungera i praktiken. Behandlingen behöver bland annat vara så specifik att den inte riskerar att skada vår viktiga normalflora av nyttiga bakterier. Dessutom finns faran att bakterierna blir resistenta även här – deras arvsmassa kan förändras på de ställen som Crispr/cas9-behandlingen ska angripa. /Ute Römling, professor i medicinsk mikrobiell fysiologi, Karolinska institutet

Ibland tror hjärnan att något redan har hänt Hur uppstår déjà vu-upplevelser?

/Sara J., Göteborg

Uttrycket déjà vu är franska och betyder redan sett. Tillståndet syftar på en övergående, felaktig upplevelse av att man redan har sett platser, ting eller människor – trots att man varseblir dem för första gången. Fenomenet har studerats inom forskningen sedan 1800-talets slut, bland annat av psykiatrikern Henry Osborn, och även inspirerat till parapsykologiska och psykoanalytiska förklaringar. Det är dock först under de senaste decennierna som man börjat undersöka déjà vu som en fråga om relationen mellan hjärna och beteende.

Nutida forskning skiljer mellan sjukliga och ickesjukliga tillstånd av déjà vu. Viss enighet råder om att déjà vu har med en tillfällig störning av minnet att göra – oavsett om man är sjuk eller frisk. För att vi ska förstå vår verklighet måste vi kunna skilja mellan det vi redan känner till och det som är nytt. Ett djupt liggande område i hjärnan, den parahippocampala vindlingen, ansvarar för dessa bedömningar av om något är bekant eller inte. Vid déjà vu uppstår en störning i kontakten mellan denna vindling och andra delar av hjärnan som är viktiga för minnet, till exempel pannloberna. Känslan av igenkänning kopplas då felaktigt ihop med den nya scenen och det sker en felidentifiering av tidpunkten, platsen eller personen som ingår i scenen.

Bland friska rapporteras déjà vu vara vanligt förekommande, spontant eller i samband med exempelvis sömnstörningar eller ångest. Déjà vu kan också förekomma i samband med sjukdomstillstånd som epilepsi, depression, depersonalisation (overklighetskänslor), schizofreni och organiska hjärnskador. Men det är inte helt enkelt att avgöra när det ska anses vara en sjukdomsyttring. Neurofysiologiskt har man sett förändringar i Eeg-mönster (mätning av den elektriska aktiviteten i hjärnan) under déjà vu, hos såväl friska som personer med epilepsi.

Sammanfattningsvis verkar det råda viss enighet om att déjà vu är ett reellt tillstånd i så måtto att det har sin förklaring i hur minnessystemet fungerar och hur hjärnan arbetar. /Maria Lindau, med.dr, leg. psykolog, psykologiska institutionen, Stockholms universitet

”Vid déjà vu uppstår en störning i kontakten mellan denna vindling och andra delar av hjärnan som är viktiga för minnet, till exempel pannloberna.”

1Elolyckor sker både på grund av fel i apparater och fel i handhavandet. Vårt exempel är en hemmasnickare som råkar borra i en elledning. Om snickaren kommer åt det strömförande metallborret kan han få en livsfarlig stöt.

2Inuti jordfelsbrytaren leds strömmen genom en järnring. Magnetfältet runt ledningen skulle kunna inducera en ström i ringen – men eftersom ledningen består av två ledare med lika stark ström, riktade åt var sitt håll, blir magnetfälten motsatta. Nettoeffekten av dem blir noll: ingen ström induceras i ringen.

NEUTRALLEDARE

(Leder tillbaka strömmen. Kallades tidigare för nollan)

3Om elektriciteten finner en ny väg, till exempel genom snickarens kropp, leds inte all ström tillbaka genom neutralledaren. Magnetfältet runt neutralledaren blir då svagare och de två magnetfälten tar inte längre helt ut varandra. Nu induceras en ström i järnringen!

STRÖM INDUCERAS I JÄRNRINGEN

4En kopparspole runt järnringen leder denna signal vidare till ett relä som bryter strömmen. Ju kraftigare felström, desto snabbare reagerar brytaren. Stöten hinner kännas, men är normalt inte skadlig.