Fisködla var varmblodig
En studie av ett 180 miljoner år gammalt fossil från en fisködla avslöjar rester av späck. Det förändrar forskarnas syn på den utdöda reptilen – den var troligen varmblodig.
Undersökningen har letts av Johan Lindgren, som är universitetslektor vid geologiska institutionen, Lunds universitet. Tillsammans med en grupp kollegor har han detaljstuderat ett 180 miljoner år gammalt fossil från en fisködla av släktet Stenopterygius. Fossilet är mycket välbevarat och forskarna har hittat vävnad som fortfarande är lite mjuk – och i anslutning till huden finns det en struktur som liknar späck. Det är en upptäckt som förändrar synen på fisködlornas liv och utveckling.
Späck är en form av fettvävnad som är typisk för marina däggdjur. Det isolerar mot vattnets kyla och är en av förutsättningarna för att kunna bibehålla en kroppstemperatur som är högre än vattentemperaturen, även i mycket kalla miljöer.
– Späcket indikerar att fisködlan var varmblodig, i likhet med nu levande valar och sälar, säger Johan Lindgren.
Upptäckten kan förklara varför fisködlorna hade en nästan global utbredning, som även innefattade kalla hav.
Forskarna har undersökt fossilet med en rad olika kemiska och molekylära tekniker i laboratorier i Sverige, USA, Tyskland och Japan.
– Det mest oväntade resultaten var att vi kunde se celler och cellorganeller och att vi kunde få fram ursprungliga biomolekyler från de förstenade vävnaderna, säger Johan Lindgren.
Forskarna har även hittat pigmentceller i huden, som bildar ett mönster liknande det man ser hos både hajar och marina däggdjur – nämligen en mörk rygg och ljusare mage.
Det finns inget släktskap mellan fisködlorna och delfinerna. Likheten är i stället ett ovanligt tydligt exempel på konvergent evolution, det vill säga två organismer som genomgått en liknande evolutionär utveckling, helt oberoende av varandra.