Dna-teknik leder bort från rasbiologi
Anders Kaliff har skrivit en bok om indoeuropéernas påverkan på fornnordisk religion – ett område som tidigare har präglats av rasbiologiska inslag.
1| Varför har du skrivit denna bok?
– Därför att dna-forskningen håller på att revolutionera arkeologin. Ett av flera områden som berörts av detta är indoeuropéernas omdebatterade migrationer. En annan anledning är att frågan om kopplingen mellan indoeuropeisk religion och äldre skandinavisk religion har fascinerat mig under hela mitt forskarliv. Jag har sysslat med detta sedan 1980-talet. 2| Är forskning om indoeuropéer politiskt känslig?
– Ja, den har i alla fall varit det. Historien om de indoeuropeiska folken i Centralasien var från början en språkhistorisk upptäckt från 1800-talet, som sedan under 1900-talet fick en del rasbiologiska inslag. Och där dök begreppet arier upp, vil- ket de tidiga indoeuropéerna kallades i Indien och Iran. Detta kopplades sedan ihop med germaner i tysk forskning under nazismen. Så där gick det snett.
3| Men nu finns ett nytt intresse?
– Ja, inom arkeologin har den tidigare skepsisen nu släppt, då vi nu tack vare dna-tekniken kunnat se att det skett omfattande migrationer för flera tusen år sedan. Det är nu fullt rimligt att detta faktiskt handlar om indoeuropéernas folkvandringar.
4| Du skriver även om ett ökat intresse för religion bland arkeologer. Varför är det så?
– Det finns nog ett ökat intresse för religion över lag i samhället – och vi ser i dag att religion inte är på väg att försvinna. Religion kan nog inte längre bortförklaras som uttryck för någonting annat. Så nu är religiösa tolkningar mer accepterade inom arkeologin. Och arkeologi är på många 8 sätt en tolkande vetenskap.
5| Du är mycket kritisk mot den postmoderna arkeologin i boken. Varför?
– Ja, det har jag alltid varit. Det finns många avarter inom detta – det har sagts att det inte funnits några sanningar och att all arkeologi ligger i betraktarens öga och så vidare. För mig är arkeologi sökande efter fakta och att utgå ifrån fynden.
6| Vilken är den viktigaste lärdomen i din bok?
– Att man kan se en stor kontinuitet från bronsåldern till den fornnordiska religionen. Kärnan i dessa trosuppfattningar är mycket tydlig – och sannolikt koppad till de indoeuropeiska rötterna.
7| Vilken är den största missuppfattningen om indoeuropéerna?
– Att man har avfärdat indoeuropéerna som en myt. Många trodde sig bevisa att de inte hade funnits. Men så är det inte.
8| Varför händer så mycket inom arkeologin nu?
– Arkeologin är ett ämne som lever i takt med tiden. Och arkeologiska fynd tenderar att bli slagträn i många debatter i dag. Det tycker jag är lite bekymmersamt. Men just nu så berikar flera naturvetenskapliga metoder arkeologin – och det är enbart positivt. Det sker oerhört mycket, så vi kommer lära oss mycket mer framöver. Det är jag övertygad om. Av Henrik Höjer
Spännande om hajar
Guide till världens hajar David C. Bernvi Caracal publishing
Hajar är ovanliga i svenska vatten. Det är sannolikt orsaken till att ytterst få böcker om dessa djur har skrivits i vårt land. Det nya uppslagsverket Guide till världens hajar är ett gyllene undantag. Boken beskriver merparten av de drygt 500 hajarter som är kända i nuläget. Författaren David C. Bernvi är marinbiolog på Stockholms universitet och expert på vithajar, som han studerar i Sydafrika.
Boken har ett ganska traditionellt upplägg. Den inleds med ett par kapitel som handlar om hajars ekologi, artrikedom och systematik. Därefter följer beskrivningar av 534 arter, indelade i släkten, familjer och ordningar. En brist med boken är att den saknar ett alfabetiskt register över arterna. Det innebär att om man vill hitta beskrivningen av exempelvis bredbågig demonhaj eller skällande blåshaj, måste man i de flesta fall plöja igenom den systematiska innehållsförteckningen tills man stöter på namnet. Men boken har å andra sidan en alldeles utmärkt ordlista som tar upp många av de begrepp och termer som rör hajarnas uppbyggnad och allmänna biologi.
Boken är lättläst och vänder sig till alla som är intres- serade av hajar, men kan nog också tilltala personer som ännu inte är medvetna om sitt hajintresse. Bokens inledande kapitel bjuder nämligen på riktigt spännande läsning. Visste du till exempel att hos vissa hajarter förekommer kannibalism i livmodern? Hajfostren försöker äta upp varandra redan innan födseln. Författarens förhoppning är att boken ska finnas på varje skolbibliotek i Sverige. Det förtjänar den. Av Jesper Nyström
Ja må den leva! Demokratins framtid Katarina Barrling & Sören Holmberg (red.) Sveriges riksdag
Sveriges demokrati har nyss fyllt 100 år och även om den senaste regeringsbildningen blev tidskrävande så är demokratin vid skaplig hälsa. Men det finns växande problem. Det framgår av forskarantologin Demokratins framtid, där ett dussin av landets vassaste statsvetare medverkar. Demokratins verkliga århundrade var 1900-talet. Då demokratiserades en majoritet av världens länder. Under 2000-talet, framför allt 2010-talet, har denna trend vänt. Antalet demokratier sjunker och kvaliteten på demokratin har minskat i många länder. Så detta styrelseskick står inför flera utmaningar. Det handlar om allt från nationalism och polarisering till växande överstatliga organisationers makt där demokratiska beslut beskärs.
Personligen tycker jag att Li Bennich-björkmans text är den mest angelägna. Den handlar om hur den sociala sammanhållningen i Sverige långsamt håller på att minska, eftersom den hotas av växande ekonomiska, geografiska och sociokulturella klyftor. Detta är djupt oroande. Läs! Boken kan laddas ned gratis på firademokratin. riksdagen.se.
Lurad att bli trött Uthållighet – de tänjbara gränserna för din fysiska förmåga Alex Hutchinson Natur & Kultur
Genom att mixtra med en vanlig termometer går det att höja prestationsförmågan hos elitcyklister. Det framgår av en studie där cyklister skulle trampa på motionscyklar i en värmekammare, och där temperaturen visades på en riggad termometer. När cyklisterna trodde att det var fem grader svalare än det verkligen var, 26 grader Celsius i stället för 31, höjdes deras prestationsförmåga med i genomsnitt 4 procent jämfört med när termometern visade rätt temperatur. I andra försök har forskare skrämt försökspersoner med höga knallar, vilket frigjort oanade krafter trots att personerna först sade sig vara helt utmattade.
Det här är bara två av en stor mängd intressanta exempel som författaren Alex Hutchinson tar upp när han visar hur vår hjärna brottas med ett myller av fysiologiska och psykologiska parametrar för att räkna ut hur trötta vi ska känna oss. Det är fascinerande läsning om hur hjärnan väger behov mot kostnad och drar en gräns med god marginal till det allra värsta – att orken tar slut på riktigt. Och hur elitidrottare tänjer den gränsen.
Boken har nyligen kommit ut på svenska. Tyvärr är översättningen så dålig att jag rekommenderar den engelska utgåvan ( Endure: Mind, body and the curiously elastic limits of human performance).
”Boken är lättläst och vänder sig till alla som är intresserade av hajar.”