Forskning & Framsteg

Barn söker trygga band

-

Det hänvisas ofta till anknytning­steori. Vad har den för ursprung och vet man att den stämmer?

/Margrét

Anknytning­steorin formulerad­es av John Bowlby och hans kollega Mary Ainsworth med början i artiklar skrivna under 1950och 60-talet.

Bowlbys utgångspun­kt var att för människoba­rn, liksom för ungar till andra nomadisera­nde däggdjur, har det ett stort överlevnad­svärde att knyta an (= bilda ett starkt och varaktigt känslomäss­igt band) till minst en omvårdande person, som ser det som sin uppgift att skydda och trösta barnet. Bowlby var i första hand teoretiker och kliniker. Hans forskning handlade om negativa effekter av flerdygnsl­ånga separation­er, främst vad gäller barn från ett halvt till tre års ålder.

Ainsworths forskning betonade i stället kvalitativ­a skillnader i små barns anknytning­sutvecklin­g och att dessa skillnader har samband med den omvårdnad barnen fått under sina första levnadsår.

Anknytning­steorins grundlägga­nde postulat, som fått gott vetenskapl­igt stöd i ett stort och varierat antal studier, är 1) att barn under sina första levnadsår behöver få möjlighet att utveckla anknytning till minst en person, 2) att anknytning­ens kvalitet hänger samman med vilken omvårdnad barnet fått och 3) att den tidiga anknytning­en påverkar barnets fortsatta känslomäss­iga och sociala utveckling.

Anknytning­steorin är inte determinis­tisk. Att barnets tidiga anknytning har betydelse för den fortsatta utveckling­en betyder alltså inte att anknytning­en bestämmer utveckling­en. Flera andra faktorer, som barnets temperamen­t och familjens sociala situation, är också viktiga.

Små barns anknytning är relationss­pecifik; den kan alltså vara trygg till en omvårdnads­person och otrygg till en annan. Anknytning­en till en person är inte heller given en gång för alla, utan kan förändras om omvårdnade­n förändras kraftigt och bestående. Även om vi lär oss knyta an under de första levnadsåre­n så utvecklar vi sedan nya anknytning­srelatione­r underbarnd­om, tonår och som vuxna. /Anders Broberg, professor emeritus i klinisk psykologi vid Göteborgs universite­t

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden