Drönare blir jordbrukets nya drängar
Nu slår den digitala tekniken igenom även inom lantbruket. Sensorer, drönare och satelliter hjälper bonden att maximera skörden. Men det finns en faktor som inte ens den mest avancerade teknik rår på.
Henrik Stadig sitter vid köksbordet på gården utanför Skara. På bordet framför sig har han slagit upp sin bärbara dator. Han klickar fram en karta över ett område som är täckt av små fyrkanter i olika gröna och gula nyanser.
– Det är fältet här utanför, säger han och pekar ut genom fönstret. Ju grönare färg på kartan, desto bättre växer det.
Kartan bygger på bilder tagna från en satellit. Ett par gånger i veckan tas nya bilder som Henrik Stadig kan klicka fram på sin dator – förutsatt att det inte var molnigt när bilderna togs. Satelliterna fångar ett brett spektrum av både synligt och infrarött ljus. Ljusets reflektioner översätts till data om grönskan hos växtligheten. Henrik Stadig sätter fingret på ett gult område.
– Här ser man tydligt att det växer sämre, så där behöver jag gödsla lite mer.
Precis som i resten av samhället används allt mer teknik nu även inom jordbruket. För Henrik Stadig är gps, dator och mobiltelefon i dag lika självklara hjälpmedel som traktorn och skördetröskan. Han visar på skärmen hur han kan utnyttja informationen om hur bra det växer genom att fylla i hur mycket gödning han vill lägga på de olika delarna av sitt fält. De gula områdena får motsvarande 80 kilo kväve per hektar medan de mörkgröna får betydligt mindre. Med ett klick skapar han en ny karta. Den här gången visas gödselmängderna i olika blå
nyanser. Med ett nytt klick skapar han en så kallad tilldelningsfil, det vill säga en instruktion till gödselspridaren om hur stor mängd gödsel som ska spridas på varje del av fältet. Den kan han sedan överföra trådlöst till styrsystemet i traktorn.
Att variera gödselmängderna är ofta det första steget en lantbrukare tar mot det som kallas precisionsodling. Det handlar om att samla in data om hur förhållandena på åkern varierar och utifrån detta anpassa mängden av utsäde, gödsel, kalk och bekämpningsmedel. Målet är att få bästa möjliga utbyte av insatserna.
Större gårdar har sedan ett antal år sensorer på traktortaket som läser av grönskan och styr gödningen. Men sensorerna är dyra. Tjänsten med satellitbilder är däremot gratis och tillgänglig för alla.
– Om precisionsodling i början mest var något för pionjärer med stort teknikintresse, så börjar det nu bli mer allmänt, säger Bo Stenberg, forskningsledare på avdelningen för precisionsodling och pedometri på Sveriges lantbruksuniversitet i Skara, SLU.
Enligt Bo Stenberg blir vinsten både högre skörd och minskade förluster. Genom att inte sprida gödsel där grödan ändå inte kan utnyttja det minskar läckaget av växtnäring.
– Lantbrukaren spar pengar genom att växtnäringen hamnar i skörden och inte i den omgivande miljön där den gör skada, säger Bo Stenberg.
SLU började tidigt utveckla tekniken och forskare från Skara står bland annat bakom den satellittjänst som Henrik Stadig använder, Cropsat. Sedan den lanserades för några år sedan har antalet användare vuxit till drygt 20 000 över hela världen.
Ju större variationen är, desto mer finns att vinna på att anpassa sina insatser till förutsättningarna. Utmaningen är att veta vad som ska mätas och sedan fatta rätt beslut. Förutom karttjänsten, som hjälper bonden att variera gödselmängderna, har SLU-forskarna utvecklat en liknande tjänst där lantbrukaren kan se hur lerhalten i jorden varierar.
– Lerhalten påverkar både hur mycket strukturkalk som behövs för att förbättra jordens struktur och mängden utsäde. Ju högre lerhalt, desto sämre gror det, säger Kristin Piikki.
Hennes forskning går ut på att utveckla metoder, bland