Visst kan du lära dig nytt när du sover
Ny forskning visar att glosor på ett främmande språk faktiskt kan fastna i en sovande hjärna.
I mitten av förra seklet kom ett klart besked: Det är omöjligt att lära sig något nytt när man sover. Men slutsatsen var förhastad. Ny forskning visar att glosor på ett främmande språk faktiskt kan fastna i en sovande hjärna.
Är en tofer tillräckligt liten för att rymmas i en skokartong? Ja eller nej? Och hur är det med en guga? Får den plats? Eller en aryl?
Frågorna verkar helt knäppa. Orden är påhittade av forskare vid Universität Bern i Schweiz och ingår i ett experiment som måste ha varit en aning förbryllande för de drygt fyrtio tyskspråkiga deltagarna.
Den föregående natten hade de bara sovit i fyra timmar. Efter en kraftig lunch kom de till universitetets sömnlaboratorium för att ta en tupplur med EEG-elektroder på hjässan och lurar med svagt vattenfallsbrus i öronen. Efter tuppluren kom frågorna om de underliga orden.
– Jag bad dem att bara gå på magkänsla och inte tänka för mycket, säger Simon Ruch, som forskar i kognitiv neurovetenskap vid Universität Bern i Schweiz.
Vad deltagarna inte visste var att Simon Ruch och hans medarbetare smusslat in ordpar i hörlurarnas vattenfallsbrus. Varje par bestod av en hittepå-glosa tillsammans med ett riktigt ord, till exempel tofer – elefant, eller guga – nyckel. Varje deltagare fick höra mängder av sådana ordpar repeterade i olika ordning medan de sov.
Försöksdeltagarna svarade lydigt på frågorna – och lyckades bättre än slumpen med att gissa rätt. Detta trots att ingen efter försöket hade något som helst minne av att ha hört några ord medan de sov, vare sig tyska eller något annat språk. Så även en sovande hjärna kan ta in nya ord, och dessutom begripa dem tillräckligt väl för att bedöma om de står för ett föremål större eller mindre än en skokartong.
– Jag skulle säga att inlärning av nya ord hör till de mest avancerade formerna av inlärning, något som bara människor klarar av, säger Simon Ruch.
Och vi klarar det till och med när vi sover. Förmågan är begränsad, men sömninlärning finns på riktigt. Samtidigt har fenomenet vida förgreningar i fantasins värld.
I den dystopiska framtidsromanen Du sköna nya värld från 1932 berättar den brittiske författaren Aldous Huxley om lille Reuben. En kväll somnar pojken till ett radioföredrag på engelska, ett språk han inte förstår. Nästa morgon kan han återge hela föredraget ord för ord. I romanen blir Reubens historia utgångspunkten för en ny vetenskap, hypnopedin. Den totalitära statens tjänstemän använder hypnopedi till att indoktrinera befolkningen. En viskande röst från en högtalare under varje barns kudde förklarar hur de ska inordna sig i ett system av statligt sanktionerade samhällsklasser.
Verklighetens forskning om sömninlärning handlar om enklare saker. Bland pionjärerna fanns den amerikanske psykologen Edward Thorndike. Under kapprustningen inför första världskriget ville han hjälpa armén att snabbutbilda signalister genom att låta rekryter lyssna till grammofoninspelningar med morsealfabetet medan de låg och sov i sina baracker. Resultaten var uppmuntrande. De soldater som sovit medan grammofonen spelade (A: - – B: – - - - och så vidare) var visserligen något tröttare på dagarna än de som fått sova i tysthet, men de lärde sig fortare.
Detta inspirerade entreprenörer att lansera nya produkter, till exempel den storsäljande ”psykofonen” – ett slags tidsinställd grammofon som enligt reklamen skulle utnyttja det omedvetna sinnets mottaglighet för inlärning.
Psykologer fortsatte att studera fenomenet i flera decennier, och ytterligare rapporter verkade bekräfta att den sovande hjärnan är tillräckligt alert för att ta in ny information. Men det fanns en hake.
För att försäkra sig om att försökspersonerna sov nöjde sig psykologerna som regel med att se till att de låg stilla i sängen och andades i jämn takt. På 1930-talet började forskare studera hjärnaktiviteten med EEG. Då förändrades bilden. Med den nya tekniken blev det så småningom möjligt att se en tydligare skillnad mellan sömn och vakenhet. En utvärdering av tidigare forskning publicerad år 1955 levererade dräpande kritik: ”Inlärning i