Att kunna skilja på ett eller två, det kan vara livsavgörande. Men att se att elva är fler än tio, det är inte lika viktigt. I alla fall inte om man är en groda på jakt efter föda. Många djur kan uppfatta både mängder och proportioner och använder matemat
Det finns studier som visar att apor kan lära sig grundläggande matematik. Det går att träna schimpanser till att associera siffror med motsvarande antal symboler, exempelvis att siffran 5 är lika med 5 äpplen – och de förstår att 5 äpplen är fler än 3 äpplen. Även rhesusapor klarar av den här sortens matteuppgifter och forskare har kunnat visa att de förstår innebörden av talet 0. De här aporna har övat framför datorskärmar under lång tid, men hur pass bra är vilda djur på matte och vad använder de sina färdigheter till? Låt oss söka efter svaret på frågan i närmaste groddamm.
Den orientaliska klockgrodan, Bombina orientalis, förstår inte att ”fem myror är fler än fyra elefanter”. Däremot verkar den fatta att sex myror är fler än tre myror. Eller rättare sagt, den förstår att sex smaskiga mjölmaskar är fler än tre smaskiga mjölmaskar. Det visar experiment utförda av italienska forskare som har publicerats i Animal cognition. De lät hungriga grodor välja mellan två grupper av mjölmaskar som var placerade på samma avstånd från grodan. Forskarna började med att undersöka grodornas förståelse för låga tal. Det visade sig att grodorna föredrog två mjölmaskar framför en och tre mjölmaskar framför två. Men när valet stod mellan tre och fyra mjölmaskar blev grodornas val slumpmässigt – de verkar inte förstå skillnaden mellan dessa två mängder, den är för liten helt enkelt. Men när det ena talet är dubbelt så stort som det andra är grodan med på noterna – även när det gäller lite högre tal, som i valet mellan tre och sex maskar och till och med fyra mot åtta. Det visar de italienska forskarnas undersökningar.
Att påstå att grodor förstår sig på siffror eller att de räknar på samma sätt som vi gör vore naturligtvis fel.
– Människans sätt att räkna kräver att det finns ett språk. När det gäller djur brukar man i stället tala om numerisk kompetens, säger Anders Brodin, som är professor i teoretisk ekologi vid biologiska institutionen på Lunds universitet.
Numerisk kompetens är ett ganska vitt begrepp, som i sin enklaste form beskriver förmågan att skilja på exempelvis mer eller mindre, och i andra ändan av skalan, förmågan att förstå små skillnader i antal, något man kan kalla antalsinsikt.
Den orientaliska klockgrodan har alltså en ganska god antalsinsikt för låga tal. Men om den ska kunna skilja mellan större tal måste också skillnaderna mellan talen vara större.
– Det handlar om proportioner. Att förstå skillnaden mellan ett och två kan vara livsviktigt. Om det gäller exempelvis mat innebär det ju en fördubbling av matmängden. Att förstå skillnaden mellan, säg tio och elva, är inte alls lika viktigt, säger Anders Brodin.
Eftersom det finns ett tydligt överlevnadsvärde i att kunna förstå den här sortens samband kan vi förvänta oss att denna förmåga gynnas genom det naturliga urvalet och att evolutionen har försett de flesta djurarter med någon form av antalsinsikt. Användningsområdena varierar från djursort till djursort. Låt oss titta närmare på några av de mer intressanta exemplen.
Yellowstone är en nationalpark i västra Nordamerika som är ungefär lika stor som Södermanland. Parken är hem åt ett ganska stort antal vargflockar som jagar alla möjliga villebråd. Amerikanska forskare har studerat flockarnas jaktframgång under lång tid. I en studie publicerad i PLOS One visar forskarna att det finns ett tydligt samband mellan antalet vargar som deltar i jakten och storleken på det tilltänkta villebrådet. Vid jakt på kronhjort bör flocken bestå av två till sex vargar medan åtta vargar verkar vara det optimala antalet vid älgjakt. Bisonoxe – som är det farligaste villebrådet – kräver nio till tretton vargar.
Man kan tycka att vargarna borde sträva efter att alltid vara så många som möjligt när de jagar. Men ju fler deltagare, desto svårare blir det att koordinera jakten, och desto lägre blir avkastningen per individ om jakten lyckas. Det finns alltså goda skäl till varför vargar bör ”räkna” deltagarna innan de drar igång jakten. Men hur själva urvalsprocessen går till är inte känt.
– Det är nog inte så att vargarna i förväg bestämmer hur många individer som får delta i jakten. De lever ju i flockar med en strikt hierarki och ett fast antal medlemmar. Det är an