Vad är postmodernism?

Ordet postmodernism kan användas i flera olika sammanhang och syftar på delvis olika saker. Det kan betyda en viss stilepok inom konst och arkitektur, men också åsyfta en brokig skara teorier eller ett samhällstillstånd.

POSTMODERNITET

Postmodernitet syftar på samhällets tillstånd. Det moderna samhällets utvecklingsoptimism och tro på rationalitet anses ha fått sig en rejäl törn av andra världskriget och Förintelsen. Under efterkrigstiden började de politiska ideologierna ifrågasättas, och tron på att teknik och vetenskap skulle lösa mänsklighetens problem avtog. Framstegens raka väg uppåt var inte längre självklar. Industrialismen övergick i postindustrialismen, samtidigt som moderniteten ersattes av postmoderniteten. De stora berättelserna om vart vi är på väg övergavs till förmån för en mängd olika individualiserade berättelser och postmoderniteten präglas av fragmentering.

POSTMODERNISM SOM STIL

Postmodernismens arkitektur växte fram som en reaktion på modernismens strama och funktionsdikterade formspråk. I Sverige gjorde postmodernistisk arkitektur sitt intåg på 1980-talet med pastellfärger och dekorationslek. Formelement lånades från olika historiska epoker och sattes ihop på ett sätt som bröt med funktionalismen. Mest känt är kanske Bofills båge och Södra stationsområdet på Södermalm i Stockholm.

Även inom konsten präglas postmodernismen av stilblandning och referenser. Högt och lågt förs samman, som till exempel när Andy Warhol gör konst av Campbells soppburkar. Fotot vinner terräng och många konstnärer använder sig själva som modeller, ofta genom att ikläda sig olika roller och anspela på populärkulturella motiv.

På filmens område brukar till exempel Quentin Tarrantinos Pulp fiction räknas som en postmodernistisk film. Handlingen är uppbruten, filmen har en ironisk och parodisk ton, och den refererar flitigt till filmhistorien. Dessutom är titeln hämtad från ett ord för gammal amerikansk kiosklitteratur, vilken kan ses som en typiskt postmodern lek med indelningen i exklusiv ”finkultur” och massproducerad ”fulkultur”.

POSTMODERN FILOSOFI

Många har påpekat att ”postmodern filosofi” klumpar ihop teorier som i vissa fall inte har så mycket gemensamt. Med begreppet avses såväl teorier som försöker förklara vad som händer i ett postmodernt samhälle, som vissa teorier som har med språk, kunskap och tänkande att göra. En första grov indelning av ”postmodern filosofi” är därför att skilja på dessa två.

TEORIER OM POSTMODERNITETEN

I kategorin teoretiker som fokuserar på det postmoderna samhällstillståndet finns till exempel den franske filosofen och litteraturvetaren Jean-François Lyotard, vars bok Det postmoderna tillståndet kom ut 1979. Lyotard fokuserar på de stora berättelsernas slut och menar att vi inte längre kan hitta gemensamma, övergripande sätt att se på världen. Även den franske sociologen och filosofen Jean Baudrillard kan räknas hit. Han är mest känd för att ha myntat och utforskat begreppet hyperrealitet, ett tillstånd där vi lever i ett konstant medieflöde och är oförmögna att skilja verkligheten från en simulering av verkligheten. Hans bok Simulacra et simulation finns också med i filmen Matrix, som handlar just om hur människorna lever i en datorsimulerad verklighet utan att märka det.

Både Lyotard och Baudrillard räknas samtidigt till poststrukturalisterna.

En tredje centralgestalt när det gäller teorier om postmoderniteten är den amerikanske litteraturvetaren Fredric Jameson, som skriver om senkapitalismen som en tid där kapitalismen genomsyrar allas liv på alla nivåer. I Postmodernism, or, the cultural logic of late capitalism (1991) beskriver han postmodernismen som kulturens svar på den rådande multinationella kapitalismen, där de bakomliggande maktstrukturerna är svåra att upptäcka.

POSTSTRUKTURALISM

En grupp franska filosofer, sociologer och lingvister med mera brukar kallas för poststrukturalister. Några av de mest kända är Michel Foucault, Roland Barthes, Jacques Derrida och Julia Kristeva.

Poststrukturalism är en filosofisk riktning som byggde vidare på, och i viss mån revolterade mot, strukturalismen. Strukturalismen, med förgrundsgestalten Ferdinand de Saussure, betraktar språket som en struktur där tecken får sin innebörd av sammanhanget. De poststrukturalistiska tänkarna ifrågasätter att det finns en stabil bakomliggande struktur. Utöver det är de mest kända poststrukturalisterna sinsemellan olika, men de verkade alla i Frankrike på 1960-talet och framåt. Vissa av dem, som till exempel Michel Foucault, fokuserar på relationerna mellan kunskap och makt och hur dessa formar vår uppfattning om saker.