Hur kan istidens stenar ligga ovanpå marken?
| Hur kommer det sig att man kan se fynd från istiden ovan jord, till exempel så kallade jättekast, men kan behöva gräva långt ner i marken för att hitta fornfynd från bara några hundra år tillbaka?
/Helena Davidsson, Västerås
FRÅGA
För att förstå varför jättekast – alltså flyttblock från inlandsisen – ligger på samma nivå som markytan i våra dagar måste det arkeologer kallar ”kulturlagertillväxt” redas ut. Flyttblocken som fortfarande syns ligger på platser där människor inte bott och slängt sopor eller byggt hus.
SVAR|
När fornfynd ligger långt ner i marken så beror det på att mänsklig aktivitet ackumulerat materia på platsen så att markytan höjts. Detta kallas kulturlager.
Tjockleken på kulturlager bestäms av olika faktorer. Den ursprungliga markytan är grundläggande. Den kan vara olika kuperad, haft bäckar eller vattendrag. När människor bosatte sig på platsen började ansamling av sopor och utjämning för byggnader. Ojämnheter i markytan fylldes ut för att göra marken mer lättanvänd och bekväm. Hantering av sopor och avfall, gödsel och hantverksspill påverkade lagrens utbredning. Olika sopor bidrar olika mycket utifrån om de komposterar eller inte. Slagg från järnsmide bildar högar som inte försvinner, medan slaktavfall snabbt ruttnar och sjunker ihop. Tillsammans avgör alla dessa faktorer kulturlagrets tillväxt.
Ett exempel nära min egen arbetsplats är domkyrkan i Lund som ligger på samma nivå som under 1100-talet. Femtio meter väster om kyrkan byggdes trähus som ersattes kontinuerligt, vilket skapade en ansenlig tjocklek på kulturlagren. I svackorna är den upp till sex meter!
När vi tar det i beaktande förstår vi att katedralen ursprungligen kan ha stått på en högre nivå än övrig bebyggelse när den uppfördes och haft en imponerande framtoning för resande till staden, där den stack upp ovan de låga takåsarna. /Mats Roslund, professor i historisk arkeologi, Lunds universitet