Så ska Amazonas befolkning komma åt sin historia – i Göteborg
Vid förra sekelskiftet flyttade den 20-årige tysken Curt Unckel till Brasilien. Han blev adopterad av Guaranífolket som gav honom namnet Nimuendajú: ”Den som skapat sig ett hem”. Nimuendajú levde sitt liv i urfolkens byar, han talade dussintals lokala språk, skrev många artiklar och skickade tusentals brev. Han producerade också tre ytterst detaljerade kartor över Brasiliens urfolks markområden innan han möjligen mördades nära gränsen mellan Peru, Colombia och Brasilien 1945. Totalt skickade han tiotusentals föremål från sina värdar till museer i Tyskland, Rio de Janeiro och Göteborg.
Under 1900-talet kom de folk som Nimuendajú lärt känna att genomlida flera utrensningar, ofta beskrivna som folkmord. Och deras antal och kulturella sedvänjor utarmades kraftigt. För att lära sig om deras liv blev museernas samlingar allt viktigare. Flera av samlingarna i Tyskland förstördes under andra världskriget och 2018 brann Brasiliens nationalmuseum i Rio de Janeiro ner till grunden. Med byggnaden försvann över 20 miljoner dokument och objekt. En viktig del var okopierade original som kunde ha gett nycklar till landets förkoloniala historia.
Kvar finns Göteborg: På Världskulturmuseet förvaras ungefär 11 500 objekt från brasilianska Amazonas – det är nu en av världens största samlingar – och 8 500 av föremålen har samlats in av Curt Nimuendajú. Från honom finns även hundratals brev, teckningar, fotografier och beskrivningar av en värld som till stor del inte längre finns. Det mesta av materialet är obearbetat. Den arkeologiska institutionen på Ufopa, västra Parás federala universitet i Santarém, är uppkallad efter Nimuendajú, (som är väl ansedd i Brasilien) och har sedan många år samarbetat med både Världskulturmuseet och Göteborgs universitet.
Mellan 2021 och 2025 pågår det gemensamma projektet ”Digital repatriering av kulturarv från det globala syd: en brygga mellan museisamlingar och ursprungsbefolkningar i brasilianska Amazonas”. Initiativet syftar till att göra samlingarna i Göteborg tillgängliga för de folk från vilka de en gång samlades in. Projektet utforskar även skapandet av delad kunskap genom ömsesidiga studiebesök. Även maktrelationer adresseras, då till exempel internet är en bristvara hos folken i Amazonas.
– Det finns en lång rad komplexa utmaningar, men vi måste börja någonstans och processen i sig är oerhört viktig, säger arkeologen och projektledaren Lilian Rebellato.
Totalt kommer representanter från fyra urfolksgrupper – Waiwai, Palikur, Munduruku och Tikuna – att besöka Göteborg. Där tillbringar de sammanlagt flera månader för att identifiera och katalogisera föremål innan de avbildas, ibland i 3D, och läggs ut på ett gemensamt intranät, även det under utveckling. En del av objekten kan ha integritetskränkande, kulturellt förbjudna eller påstått magiska kvaliteter och i projektet har de deltagande grupperna rätt att själva avgöra vad som får avbildas och förevisas. Processen gör att museet sannolikt kommer lyfta bort delar av det material som redan visas offentligt. Andra föremål är dagliga bruksföremål som fortfarande tillverkas – bara folken själva vet skillnaden.
– Vi hjälper till att framtidssäkra de här människornas egen historia, säger Lilian Rebellato. Flera av grupperna har redan skapat eller bygger nu egna museer. Men framför allt är det ett sätt att hålla kulturerna vid liv och öka respekten på båda sidor.
I slutet av februari 2024 planeras en ceremoni för formaliserat samarbete mellan Världskulturmuseet och Brasiliens kulturdepartement. Förhoppningen är att samarbetet fortsätter långt efter projektperioden.