Bra med hög ämnesomsättning?
FRÅGA | Hur ska man förstå begreppet ämnesomsättning? Vad har det för relation till termen verkningsgrad (nyttigt arbete som andel av all satsad energi)? Är det bra att ha hög ämnesomsättning? /Lars Igetoft
SVAR| Ämnesomsättning (eller metabolism som man ofta skriver) kan beskrivas som det pris i energi som vi måste betala för att vara vid liv. Detta gäller särskilt vår basala ämnesomsättning, alltså den energi som går åt när vi inte är fysiskt aktiva – inte går eller springer etcetera. Normalt går faktiskt mer än hälften av vår dagliga energiförbrukning till just denna basala ämnesomsättning.
Varför behöver vi så mycket energi för att vara vid liv? Livet är en avancerad organisation av materien, medan universum hela tiden däremot strävar mot ökad oordning. Att hålla ihop vår kropp, så att allting fungerar, är en kamp mot denna universella tendens till oordning – och den kampen kostar energi. Man kan se den basala ämnesomsättningen som den energi som behövs för att återställa det som håller på att bli oordnat.
Det är inte så vanligt att tala om verkningsgrad i samband med ämnesomsättning, men i alla fall: När vi är i vila och inte flyttar runt på saker eller oss själva är vi som en maskin som inte utför något arbete men ändå förbränner bränsle. Det kan man ingenjörsmässigt beskriva som att verkningsgraden är noll procent. Å andra sidan så håller ämnesomsättningen oss vid liv, och så länge det är fallet kan väl verkningsgraden ses som 100 procent: All energi som går åt i kroppen är nödvändig för att vi ska fortsätta existera.
Ibland diskuteras om låg ämnesomsättning kan orsaka att man kan öka i vikt, även om man upplever att man äter väldigt lite. Det är lätt att förstå logiken i att den som inte förbrukar mycket energi i stället kommer att samla energi på sig i form av fett, men faktum är att tanken inte har mycket empiriskt stöd. Det har varit svårt att
”Livet är en avancerad organisation av materien, medan universum hela tiden däremot strävar mot ökad oordning. Att hålla ihop vår kropp är en kamp mot denna universella tendens till oordning – och den kampen kostar energi.”
hitta skillnader i ämnesomsättning som korrelerar med ökad tendens till fetma, så vi får dra slutsatsen att det knappast är skillnader i basal ämnesomsättning som huvudsakligen förklarar varför vissa blir feta och andra inte. Snarare är det för varje person balansen mellan vad som förbränns och vad som äts som avgör om man blir fet – oavsett om man har hög eller låg ämnesomsättning.
Är det då – allt annat jämt – bra att ha en hög ämnesomsättning? Som så mycket annat: Det beror på. Man kan säga att om man är gourmand och uppskattar att äta mycket mat, då skulle en hög ämnesomsättning vara en fördel. Men såklart: Det betyder att man hela tiden måste köpa mera mat – så om man ser till sin ekonomi är det väl en nackdel. /Jan Nedergaard, professor i fysiologi, Stockholms universitet