FRÅN SHAJNING TILL JANNTELAG

Så blev han Jan­ne med he­la svens­ka fol­ket: ”Han gör sig in­te märk­vär­dig och sat­sar på la­gan­da”

Fotbolls VM - - Rysslandsguide - per.bohman@af­ton­bla­det.se Per Bohman

Him­len har öpp­nat sig över Halm­stad när Bengt Jo­hans­son skyn­dar sig ige­nom reg­net för att hin­na hem torr­skodd. 75 år gam­mal, men hand­bolls­lands­la­gets mest fram­gångs­ri­ke le­da­re ge­nom ti­der­na är fort­fa­ran­de en för­e­nings­män­ni­ska. – Jag har va­rit och spe­lat bridge. Hur gick det då? – In­te bra. Men man kan in­te vin­na jämt.

Ko­pi­e­rar hand­bolls­le­gen­da­ren

Bengt Jo­hans­son är en av få id­rotts­le­da­re som Jan­ne An­ders­sons verk­li­gen ser upp till. Han väx­te upp ett sten­kast från ”Beng­an” i stads­de­len Sönd­rum i Halm­stad och un­der hög­sta­di­et var hand­bolls­le­da­ren gym­nas­tik­lä­ra­re för An­ders­sons klass. På gym­na­si­et val­de Jan­ne ock­så att pra­oa hos sin gam­la gym­pa­ma­j­je.

– Han var väl­digt id­rotts­in­tres­se­rad. Sär­skilt av bollspor­ter. Jag kän­de he­la Jan­nes familj och det var bra män­ni­skor. Sys­tern syss­la­de ock­så med idrott, men hans bror blev ju te­a­ter­di­rek­tör och gil­la­de nog in­te sport li­ka myc­ket. Men man kan ju va­ra trev­lig än­då.

Ar­bets­mo­ra­len, lo­ja­li­te­ten och för­må­gan att få al­la spe­la­re att kän­na sig del­ak­ti­ga är Bengt Jo­hans­sons sig­num och en le­dar­fi­lo­so­fi som Sve­ri­ges för­bunds­kap­ten för­sökt ko­pi­e­ra.

– Han är en av mi­na få fö­re­bil­der, har Jan­ne sagt till Sport­bla­det. Hur känns det? – Det är så ro­ligt att hö­ra. När vi träf­fa­des se­nast – på Ica i Halm­stad – ha­de vi trev­ligt. Han är pre­cis sam­ma per­son som förr. Man gil­lar ho­nom, sä­ger Bengt Jo­hans­son.

Enormt stöd

Det är in­te Beng­an en­sam om. För om den li­te mer ko­le­ris­ke Erik Ham­rén med sin fin­väst, väl­knut­na hals­duk och sitt manér ha­de svårt att bli rik­tigt folk­lig är det pre­cis tvärtom med Jan­ne An­ders­son. Han är folk­kär på grän­sen till ihjäl­kra­mad.

Han har bli­vit ”Jan­ne” med he­la svens­ka fol­ket.

Trä­nar­fö­re­bil­den Bengt Jo­hans­son har för­kla­ring­en:

– Jan­ne gör sig in­te märk­vär­dig, står med bå­da föt­ter­na på jor­den och har in­te den fi­nas­te ko­sty­men på sig. Det gil­lar folk, sä­ger ” Beng­an”.

När Sport­bla­det ge­nom­för­de en un­der­sök­ning om svens­ka folkets för­tro­en­de för An­ders­son var re­sul­ta­tet ta­lan­de. He­la 95 pro­cent (!) av de sport­in­tres­se­ra­de svens­kar­na har stort för­tro­en­de för sin för­bunds­kap­ten. Un­der­sök­ning­en gjor­des vis­ser­li­gen di­rekt ef­ter att Sverige kva­li­fi­ce­rat sig för VM i Ryss­land, men fak­tum är att Sport­bla­det ge­nom­för­de en ex­akt li­ka­dan opi­ni­ons­un­der­sök­ning ef­ter att ­Sverige bli­vit kla­ra för EM i Frank­ri­ke 2016. Då me­na­de blott 16 ­pro­cent av be­folk­ning­en att de ha­de stort för­tro­en­det för Erik Ham­rén. Så var­för äls­kar al­la Jan­ne An­ders­son?

– Han gör sig in­te märk­vär­dig. Jan­ne står med bå­da föt­ter­na på jor­den. Han går in­te hel­ler runt med den fi­nas­te ko­sty­men på sig. Det är en jord­nä­ra män­ni­ska, sä­ger Bengt Jo­hans­son.

”Jan­ne är en fö­re­bild”

75-åring­en drar ett färskt ex­em­pel som han tyc­ker ring­ar in ad­ep­tens per­son­lig­het.

– Han ställ­de sig och stä­da­de upp om­kläd­nings­rum­met ne­re i Ita­li­en ef­ter att de gått vi­da­re. Man läm­nar in­te ett rum hur som helst och det för­står Jan­ne. Det är klart att folk upp­skat­tar en sån per­son. Vad tror du att folk gil­lar med ho­nom som trä­na­re? – Pre­cis som jag gjor­de så sat­sar Jan­ne myc­ket på att ska­pa la­gan­da. Ett kam­rat­skap. Han hyl­lar la­get som all­tid mås­te va­ra stör­re än den en­skil­da spe­la­ren, sam­ti­digt som den en­skil­de spe­la­ren all­tid är vik­tig att lä­ra kän­na på dju­pet. Jan­ne är en fö­re­bild för sät­tet han um­gås med spe­lar­na och är en i gäng­et ut­an att för­lo­ra re­spekt.

Pre­mi­e­ra­de Andre­as Granqvist

För många fot­bolls­in­tres­se­ra­de i Sverige är det själv­klart att Guld­bol­len ska de­las ut den in­di­vi­du­ellt skick­li­gas­te spe­la­ren. In­te för för­bunds­kap­te­nen. För när pri­set de­la­des ut vin­tern 2017 satt Jan­ne An­ders­son med i den ju­ry som pre­mi­e­ra­de An­de­ras Granqvists lo­ja­li­tet och upp­off­ring för la­get fö­re Emil Fors­bergs in­di­vi­du­el­la bril­jans. – Det sä­ger väl­digt myc­ket om Jan­ne. Han hyl­lar den som ta­git störst an­svar i det lä­get, sam­ti­digt som al­la för­stås viss­te att även Emil Forsberg gjort en bra presta­ ti­on. Vad kän­ner du när du föl­jer Jan­nes fram­gång­ar? – Ren stolt­het. Det är väl­digt kul och man är mer en­ga­ge­rad än nå­gon­sin i det svens­ka fot­bolls­lands­la­get. Det är in­te lätt att ta sig till ett VM, verk­li­gen in­te. Nu hop­pas jag att han blir årets le­da­re. Ti­di­ga­re var han en pro­fil i Halm­stad, nu är han en pro­fil i he­la Sverige.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.