DRÖMMEN OM EN NY SOMMARSAGA

BANK: Jag tror in­te Sve­ri­ge väl­ter odd­sen... ...men vad vet jag. Jag är in­te sju år läng­re

Fotbolls VM - - News - SI­MON BANK si­mon.bank@af­ton­bla­det.se

Pro­pa­gan­da­ap­pa­ra­ter­na mull­rar, stor­po­li­ti­ken zoo­mar in, och tu­sen and­ra in­vänd­ning­ar. Men ta en pa­us från allt. So­len ski­ner, det är som­mar, Sve­ri­ge är med och i en må­nad fram­ö­ver är det sju­å­ring­ars dröm­mar som äger värl­den.

Jag minns att brö­der­na Ki­e­lén höll på Bra­si­li­en men att jag höll på Ita­li­en. Jag minns att jag var Clau­dio Gen­ti­le som glid­tack­la­de på as­falt. Jag minns att jag skrev au­to­graf­brev till Alain Gires­se och fick svar. Jag minns att jag grät när Horst Hru­besch sat­te sista straf­fen i Se­vil­la, att den smär­tan fort­fa­ran­de satt i när jag såg ho­nom på nä­ra håll 25 år se­na­re.

Jag minns att jag här­ma­de Tar­del­lis vul­kan­fi­ran­de. Jag minns att La­to var ful och Bo­ni­ek vac­ker. Jag minns Ar­di­les med nummer ett på ryg­gen. Jag minns Eders skott och hur jag och Per lär­de oss skru­va med en lätt boll i gul plast. Jag minns när pap­pa och jag skrev upp he­la spelsche­mat på kyl­skåps­dör­ren, med sprit­pen­na.

Jag var sju år som­ma­ren 1982, jag minns näs­tan allt.

Ald­rig li­ka lyck­lig som 1982

Li­vet slu­ta­de så klart se­dan, allt an­nat bör­ja­de. När jag sät­ter mig på pla­net till Ryss­land har det gått 36 år, jag har hun­nit se fem VMtur­ne­ring­ar på plats, fy­ra Vm-fi­na­ler. Yo­ko­ha­ma med Ro­nal­do, Ber­lin med Zi­da­ne, Jo­han­nes­burg med Ini­es­ta, Rio med Göt­ze.

Enor­ma eve­ne­mang, gi­gan­tis­ka upp­le­vel­ser, men det krävs en Zi­da­ne-skal­le el­ler ett Ini­es­ta-av­gö­ran­de för att nå­got över hu­vud ta­get ska kom­ma upp jäm­si­des med den barns­li­ga, sju­å­ri­ga fa­sci­na­tio­nen in­för att BRA­SI­LI­EN HAR GU­LA TRÖJOR.

Jag kom­mer ald­rig att va­ra li­ka fot­bollslyck­lig som 1982 igen, det får va­ra som det är med det.

Det är fort­fa­ran­de det här vi har vå­ra VM till, för al­la vå­ra in­re sju­å­ring­ars skull. De som fort­fa­ran­de vill sam­la si­na Pa­ni­ni­kort, jäm­fö­ra flag­gor, ri­ta slut­spels­träd, springa rakt ut i som­mar­kväl­len och här­ma fri­spar­kar­na man just sett på tv.

2018 finns så myc­ket som skym­mer sik­ten för fot­bol­len. Spor­ten har kid­nap­pats av skurk­sta­ter, fi­nan­si­ell och mo­ra­lisk kor­rup­tion ge­nom­sy­rar de sty­ran­de lag­ren och fot­fol­ket har se­dan länge slu­tat tuk­ta si­na sty­res­män. Det här är Pu­tins VMshow. Näs­ta är Qa­tars. De ri­ka blir ri­ka­re, de fat­ti­ga för­svin­ner, klubb­lag

by­ter an­sik­te från en sä­song till näs­ta och spel­pla­nen lu­tar som en sla­lom­bac­ke. Lands­lags­verk­sam­he­ten ses väl­digt of­ta som ett av­brott, ett stö­ran­de mo­ment i all bu­si­ness, ut­satt för at­tac­ker från dem som be­ta­lar lö­ner­na. Sam­ti­digt har lands­lags­fot­bol­len ald­rig va­rit vik­ti­ga­re än nu.

Öga mot öga med Mes­si

Här kan Egyp­ten fak­tiskt mä­ta sig med Ryss­land, sju år ef­ter den ara­bis­ka vå­ren. Här kan det störs­ta ge­nom­brot­tet li­ka gär­na spe­la i Colom­bi­as mitt­för­svar som på Spa­ni­ens mitt­fält. Här kan Ma­roc­ko char­ma bral­lor­na av al­la, här får Pe­ru pre­sen­te­ra sig för värl­den, här ställs Is­land öga mot öga med Lio­nel Mes­si. Och här ska Sve­ri­ge va­ra med. Jag ha­de inga för­vänt­ning­ar på dem när de bör­ja­de den här re­san, jag ha­de inga för­vänt­ning­ar på dem i ett play-off y-off i Ita­li­en, och jag har inga stör­re för­vänt­vänt­ning­ar på dem nu hel­ler. Det är väl fint! Jan­ne An­ders­son och Pe­ter Wet­ter­gren ren har dra­git si­na lin­jer rakt och rätt, de har li­tat till or­ga­ni­sa­tio­nen och ar­be­tet, och de lag som vill slå dem har in­te råd att slar­va. va. Det kan väl räc­ka mot Syd­ko­rea, det ka­nans­ke, kanske till och med kan räc­ka mot Mex­i­ko. Men Tyskland? Och, på den en osan­no­li­ka and­ra si­dan grupp­spe­let: et: Bra­si­li­en? Sve­ri­ge kom­mer till VM med nyc­kel­spe­la­re som sut­tit på bän­ken i frans­ka bot­ten­lag, som har­vat i Hull, ska­dat sig ge­nom ka­ta­strof­sä­song­er i Ham­burg el­ler re­hab­bat i Dan­mark. Jag räk­nar med att de gör job­bet igen, att de triv trivs bra ihop och gör pre­cis allt vad de d kan för att skri­va en sommarsaga – men jag tror in­te att de kan väl­ta odd­sen över än­da en gång till. Det är in­te re­a­lis­tiskt, jag gör m mig inga så­da­na dröm dröm­mar. Me Men vad vet jag. Jag är ju int in­te sju år läng­re, jag vet in in­te ett skit om VM el­ler v värl­den.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.