VEM ÄR HAN?

”Min fru tyc­ker att jag är ga­len”

Fotbolls VM - - Rysslandsguide - Text: Per Boh­man

Först hop­pa­des han. Se­dan grät han. Till slut väg­ra­de han. Bra­si­li­ens suc­céträ­na­re Ti­te ha­de en ving­lig väg till för­bunds­kap­tens­pos­ten.

Glad var han för­stås in­te. Det vo­re fel att på­stå. När Ti­te tit­ta­de runt om­kring sig såg han hur tå­rar­na rann ner för vän­ner­nas och fa­mil­jens kin­der. Hans fru kun­de in­te slu­ta grå­ta när hon såg det apa­tis­ka bra­si­li­ans­ka la­get på Está­dio Mi­nei­rao i Be­lo Ho­ri­zon­te.

Bra­si­li­en ha­de för­lo­rat mot Tyskland med 1–7 i den en­skilt störs­ta fot­bollstra­ge­din i VM­histo­ri­en, men Ti­tes käns­lor var allt­så dubb­la. Visst led han med spe­lar­na, trä­na­ren och lan­det. Allt an­nat vo­re omänsk­ligt, men...

– Ef­ter 1–7-för­lus­ten trod­de jag mig bli Bra­si­li­ens nya för­bunds­kap­ten. Det kän­des som att det var min tur.

Det var det in­te. Ti­te fick nob­ben. Man kan tack­la den sor­tens of­fent­li­ga ör­fi­lar på oli­ka sätt. Ti­te val­de gnällspi­kens väg.

– Jag ska va­ra helt är­lig. Jag var fru­stre­rad, svi­narg, väl­digt led­sen. Jag grät i en vec­ka ef­ter be­ske­det.

Vem är Ti­te? – Han är en grym trä­na­re, en av värl­dens bäs­ta. Han har in­te sam­ma sta­tus som Pep Gu­ar­di­o­la och José Mou­rin­ho för att han in­te ar­be­tar i Eu­ro­pa, men han är minst li­ka bra, me­nar för­re lands­lags­spe­la­ren Ne­to. Som 27-åring kra­scha­de Ti­tes elit­spe­lar­kar­riär i sam­ma stund som knä­na till sist krac­ke­le­ra­de ef­ter ett fot­bolls­liv som in­ne­bu­rit sju oli­ka knäo­pe­ra­tio­ner. Han var egent­li­gen ald­rig sär­skilt sugen på trä­nar­job­bet, men tril­la­de in på spå­ret och vi­sa­de sig ti­digt har fal­len­het för yr­ket. Ju­ven­tu­de, Gre­mio, Corint­hi­ans, At­lé­ti­co Mi­nei­ro och Pal­mei­ras. Ti­te skör­da­de ett gäng klas­sis­ka bra­si­li­ans­ka klub­bar på ett brä­de och ha­de se­jou­rer i arab­värl­dens ol­je­fi­nan­si­e­ra­de lyx­fot­boll. Stän­digt or­ga­ni­se­ra­de han un­der­pre­ste­ran­de lag och var en ga­rant för go­da re­sul­tat. 2010 var­va­de Ti­te ner Abu Dha­bi för att trä­na Al Wah­da. – Min fru äls­ka­de var­da­gen där och min dot­ter skul­le bör­ja i sko­lan. Vi ha­de ett vac­kert liv och in­te för myc­ket press på mig. Det var per­fekt, fak­tiskt.

Trod­de kar­riä­ren var över

Än­då kun­de Ti­te, äre­gi­rig som han är, in­te hål­la fing­rar­na bor­ta när klubb­pre­si­den­ten Andrés Sán­chez ding­la­de en åter­komst som trä­na­re för Corint­hi­ans fram­för ögo­nen på ho­nom.

– Jag sa till mig själv: ”Wow. Du kom­mer få trä­na Ro­nal­do och Ro­ber­to Car­los. Två le­gen­da­rer. Det är en otro­lig ära”.

Ti­te styr­de in­led­nings­vis upp stor­klub­ben, men miss­lyc­ka­des året ef­ter med att kva­li­fi­ce­ra Corint­hi­ans för Co­pa Li­ber­ta­do­res, Sy­da­me­ri­kas Cham­pi­ons Le­a­gue, vil­ket in­te var ac­cep­ta­belt.

Där och då räk­na­de Ti­te med att kar­riä­ren var över. Sup­port­rar in­va­de­ra­de trä­nings­an­lägg­ning­en, kros­sa­de bil­ru­tor på spe­lar­nas lyx­bi­lar med te­gel­ste­nar och ho­ta­de trup­pen.

– Det var obe­hag­ligt, för det där är in­te rik­ti­ga fans. De är ba­ra va­ga­bon­der och tju­var som in­te för­står den mänsk­li­ga aspek­ten av fot­boll, me­na­de Ti­te som är känd för att ploc­ka fram en kärv, oför­lå­tan­de per­son­lig­het när han kän­ner sig il­la be­hand­lad.

Ett år se­na­re ha­de mäs­ter­or­ga­ni­sa­tö­ren Ti­te vun­nit Co­pa Li­ber­ta­do­res och VM för klubb­lag med sam­ma Corint­hi­ans. Han var Bra­si­li­ens över­läg­set mest fram­gångs­ri­ka trä­na­re. Han vän­ta­de sig, som ni re­dan kän­ner till, att få ta över det bra­si­li­ans­ka lands­la­get men fick allt­så in­te ens frå­gan. Ef­ter de förs­ta vec­kor­nas ohölj­da bit­ter­het för­stod han att självöm­kan säl­lan är ett fram­gångsre­cept. I stäl­let be­stäm­de sig den då 52-åri­ge Ti­te att åka på en bild­nings­re­sa. Car­lo An­ce­lot­ti tog emot ho­nom i Re­al Madrid för att fö­re­lä­sa om for­ma­tions­för­änd­ring­ar un­der mat­cher, da­taa­na­lys och trä­nings­fi­lo­so­fi­er.

– Det var som att få väl­ja vad man vil­le från go­dis­bu­ti­ken.

Flex­i­bel och tak­tiskt sko­lad

Ti­te har be­rät­tat att han är ty­pen som skri­ver ner si­na fun­de­ring­ar om var­je en­skild match han tit­tar på i små an­teck­nings­böc­ker. Ing­en bra­si­li­ansk trä­na­re läg­ger så myc­ket kraft på in­di­vi­du­el­la ana­ly­ser av var­je en­skild spe­la­re.

– Min fru tyc­ker att jag är ga­len, men det är min passion. And­ra män­ni­skor lä­ser histo­rie­böc­ker el­ler lö­ser kors­ord. Jag skri­ver ner for­ma­tio­ner och tak­tis­ka re­so­ne­mang.

Väl till­ba­ka i Corint­hi­ans upp­lev­de Ti­te att han ut­veck­lats till en flex­i­bel och mer tak­tiskt sko­lad trä­na­re. Klub­ben vann li­gan 2015 med fler po­äng än nå­gon an­nat lag i histo­ri­en. I den bra­si­li­ans­ka fot­bolls­fa­mil­jen an­sågs det gi­vet att den en gång för­bi­sed­de Ti­te nu skul­le få frå­gan han så länge suk­tat ef­ter.

– Jag för­stod att sa­ker och ting kanske hänt av en an­led­ning. När jag in­te fick job­bet som för­bunds­kap­ten 2014 gick mitt hjär­ta i bi­tar. Men i är­lig­he­tens namn så var det nog bra för jag fick möj­lig­he­ten att sät­ta mig på skol­bän­ken och lä­ra mig mer.

”Al­la mås­te käm­pa för al­la”

Ju­ni 2016 vak­na­de Ti­te på mor­go­nen och kän­de att han ha­de be­stäm­de sig. – Jag tar in­te job­bet. Det är in­te rätt lä­ge. Det bra­si­li­ans­ka för­bun­det ha­de på ett mö­te klart och tyd­ligt er­bju­dit ho­nom rol­len som för­bunds­kap­ten. Först över­väl­di­ga­des Ti­te av star­ka lyc­ko­käns­lor, men kort där­ef­ter in­såg han att si­tu­a­tio­nen för lands­la­get var kärv. Bra­si­li­en låg svagt till i kval­grup­pen och en even­tu­ell för­lust i den näst­kom­man­de faj­ten mot Ecu­a­dor ha­de an­setts ka­ta­stro­fal. Ti­te be­rät­tar upp­rik­tigt om sin aver­sion in­för upp­dra­get.

– Tänk om Bra­si­li­en mis­sar VM när jag tar över. Tänk om det blir mitt arv?

Han tve­ka­de länge. Se­dan bör­ja­de han fun­de­ra på sin ar­be­tar­klass­bak­grund. På ar­bets­mo­ral och plikt­käns­la. Hur hans för­äld­rar ha­de tving­ats job­ba över fle­ra tim­mar var­je dag för att ska­pa ett li­te bätt­re liv för ho­nom själv. Skul­le han då in­te ta chan­sen när Bra­si­li­ens vik­ti­gas­te äm­be­te er­bju­dits ho­nom?

– Jag sa till mig själv: ”Du har käm­pat för det här. Di­na för­äld­rar har käm­pat för det här. Nu har du chan­sen att lå­ta di­na dröm­mar slå in.” Så jag ac­cep­te­ra­de er­bju­dan­det.

Ti­te ring­de runt till samt­li­ga spe­la­re i lands­la­get och in­såg att han be­höv­de loc­ka fram en stör­re en­het i lands­lags­trup­pen. Miss­lyc­kan­det mot Tyskland 2014 – och de ef­ter­föl­jan­de årens sva­ga re­sul­tat – ha­de sått split i det bra­si­li­ans­ka la­get. Han var över­tyd­lig med si­na di­rek­tiv. Fö­re ödes­mat­chen mot Ecu­a­dor sam­la­de Ti­te si­na stjär­nor och vi­sa­de upp se­kven­ser från id­rotts­värl­den där fram­stå­en­de spe­la­re age­rat osjäl­viskt och so­li­da­riskt.

– Jag sa åt spe­lar­na att jag vil­le ha den ty­pen av at­mo­sfär i lands­la­get om vi ska va­ra fram­gångs­ri­ka. Al­la mås­te käm­pa för al­la, och det gäl­ler även stjär­nor­na.

Bra­si­li­en slog Ecu­a­dor med 3–0, vann där­ef­ter sex ra­ka faj­ter och var obe­seg­ra­de un­der 17 kval­mat­cher se­dan Ti­te ta­git över. Sy­da­me­ri­ka­ner­na blev först i värl­den bort­sett från värd­lan­det Ryss­land att kva­li­fi­ce­ra sig för VM. Ti­tes fot­bolls­fi­lo­so­fi har lan­se­rats som en nog­grant av­vägd mix av den auk­to­ri­tä­re Dung­as de­fen­si­va fot­boll och 80-ta­lets upp­la­gors all­mänt äls­ka­de spel­gläd­je. 60 pro­cent or­ga­ni­sa­tion och 40 pro­cent sam­ba. Ti­to står för prag­ma­tisk fot­boll med ett mänsk­ligt an­sik­te.

– Lands­la­get från VM 1982 fa­sci­ne­rar mig mest. De spe­la­de näs­tan ut­an att be­hö­va tän­ka. La­get var så im­po­ne­ra­de. Fal­cao, Socra­tes, Ce­re­zo och Zi­co. Jag ser på det la­get och tän­ker att vad vac­kert det är att spe­la fot­boll.

Ing­en kris – då­ligt för Bra­si­li­en?

Ti­te blev för­bunds­kap­te­nen som hop­pa­des, nob­ba­des, grät, väg­ra­de, vän­de och... vann? Det vet vi för­stås in­te än. Klart är att Bra­si­li­en, trots att lag­pap­pan Da­ni Al­ves mis­sar VM och Ney­mar in­te spe­lat en en­da li­ga­match ef­ter feb­ru­a­ri på grund av en bru­ten fot, är tur­ne­ring­ens kanske formstar­kas­te lands­lag. Sam­ti­digt lyfts det far­hå­gor i hem­lan­det om att lands­la­get kanske ser för bra ut in­för mäs­ter­ska­pet. Bra­si­li­en ten­de­rar näm­li­gen att pre­ste­ra som bäst när de halv­kri­sar må­na­der­na fö­re VMtur­ne­ring­ar­na, men har haft klart svå­ra­re när de är storfa­vo­ri­ter – Lex 2006 års stjärn­fall. Så­dant vif­tar Ti­te bort. – Bra­si­li­en är för­stås en av fa­vo­ri­ter­na sett till fot­bol­len la­get pre­ste­rat och kon­ti­nu­i­te­ten i pre­sta­tio­ner­na. Det är in­te att va­ra ar­ro­gant, det är att ta­la san­ning.

Ti­te står för prag­ma­tisk fot­boll med ett mänsk­ligt an­sik­te. ”Al­la mås­te käm­pa för­al­la, och det gäl­ler även stjär­nor­na”, sä­ger han. Fo­to:ap

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.