ÖVERLÄGSET POPULÄRAST MEST EXPONERAD SANNOLIKT DEN RIKASTE
Hon är en av planetens bästa kvinnliga fotbollsspelare, den överlägset populäraste, den mest exponerade och sannolikt den rikaste. Alex Morgan, 29, åker inte till Frankrike för att erövra världen. Hon äger den redan.
VM är inte det enda fotbollsmästerskapet som avgörs sommaren 2019. När Pia Sundhage, förbundskapten för de svenska flicklandslagen, svarar i mobiltelefonen befinner hon sig i Bulgarien för att följa U17-EM. Dagen innan var hon sig i Dobrich, närmare bestämt på Druzhba Stadium, och såg de blivande Europamästarinnorna i Tyskland säkra en finalplats genom att besegra Portugal med 2–0. Nu, med mobilen tryckt mot örat, står Sundhage utanför en konferenslokal. Klockan visar 9.58 och många deltagare har redan intagit sina stolar. Hon beklagar att hon bara har tid att prata i två minuter men samtalsämnet får henne att glömma den rusande sekundvisaren. – Första gången jag såg henne var i U20-VM i Chile och jag minns att hon gjorde mål med vänstern. Därefter såg jag henne i en träningslandskamp med U20-landslaget och sedan blev hon uttagen till VM 2011. Vi var inne på att hon skulle starta men ansåg att det fanns spelare som höll bättre över 90 minuter. I stället blev hon den perfekta inhopparen som förändrade spelet tack vare sin förmåga till genombrott, att gå raka vägen mot mål. Hon var, som de säger där borta, relentless (obeveklig). Orädd, säger Pia Sundhage. Den sjungande fotbollsikonen fungerade 2007–2012 som USA:s förbundskapten och när hon i november 2008 satte sig på planet till Sydamerika var det för att studera framtidens amerikanska stjärnor. Det var där och då, i U20-VM, blivande tvåbarnsmamman Sydney Leroux fick sitt stora genombrott. Anfallaren gjorde fem mål, vann skytteligan och utsågs till turneringens bästa spelare – men det var inte hon som avgjorde finalen på La Florida Stadium. Alexandra Morgan Carrasco, 19, säkrade VM-guldet genom att göra 2–1 mot Nordkorea.
Det är henne Sundhage pratar om, inte Leroux. – Alex! När jag såg henne där i Chile var hon en ung tjej som ville spela i A-landslaget. Hon har alltid varit nyfiken och velat lära sig mer, visade stor respekt för Abby Wambach, Megan Rapinoe och andra spelare som varit med längre och tog stegen som behövdes. I OS 2012 ingick hon i startelvan och bildade anfallspar med Abby. Det var Alex som nickade in 4–3 i semifinalen mot Kanada. Vilket par! Det är det som är så kul med att jobba med unga spelare, att följa resan och se vad det blir av dem, säger Pia Sundhage.
”The greatest of all time”
Ett drygt decennium efter deras första möte är Alex Morgan sportens otvivelaktigt största stjärna. Nutiden handlar inte om Marta, tidernas kanske bästa spelare och hennes lagkamrat i Orlando Pride. Den handlar heller inte om Ada Hegerberg, norskan som avgör Champions League-finaler men konsekvent tackar nej till landslagsspel. Alex Morgan beskrivs som den nya Mia Hamm och har fortsatt leverera på alla områden. I början av april, när USA mötte Australien i Commerce City, gjorde hon sitt hundrade landslagsmål. Hon blev den sjunde spelaren genom tiderna som nådde den magiska gränsen, efter Wambach, Hamm, Kristine Lilly, Michelle Akers, Carli Lloyd och Tiffeny Milbrett. – De här kvinnorna är legendarer och har gjort så mycket för damfotbollen. Det känns otroligt att vara en av dem, sa Morgan till förbundets hemsida. Anfallaren, som är gift med Zlatan Ibrahimovics lagkamrat Servando Carrasco och har en examen i nationalekonomi, lade efter matchen upp en bild på sitt Instagram-konto. På fotot håller hon upp en specialdesignad tröja med trycket ”Morgan, 100 goals”. Inlägget har gillats av närmare 400 000 följare och reaktionerna berättar mer om dyrkan än idolskap. ”Goddess of football ” och ”The greatest of all time” lyder ett par av de 2 264 kommentarerna. Alex Morgan är ett fenomen på sociala medier och har inte mindre än 5,8 miljoner följare, vilket kan jämföras med 1,1 miljoner för Marta, 280 000 för Hegerberg och 74 200 för Kosovare Asllani. Med en gemensam marknadsföringsinsats i sociala kanaler bidrog ”Kosse” och Sveriges övriga spelare till att vänskapsmatchen mot Tyskland spelades inför rekordpublik, 25 882 personer. När Alex Morgan i februari lade ut en reklamfilm från Nike på sitt Instagramkonto ledde det till över 1,1 miljoner visningar. Hon betyder mycket för sina sponsorer, damfotbollen i stort och får, som sig bör, betalt därefter. Alex Morgan påstås ha en årslön på 4,3 miljoner kronor och ska dra in det mångdubbla i sponsorintäkter. Det är visserligen vad Cristiano Ronaldo tjänar för att knyta skorna men för de flesta kvinnliga fotbollsspelare är det ogreppbara summor.
En levande reklampelare
Morgan, som vunnit både OS- och VM-guld, har genom åren gjort reklam för Nike, Panasonic, McDonald’s, Coca-Cola, Chevrolet,
Bank of America, Continental, Nationwide, Bridgestone, Always, Beats by Dre, Ubisoft, GNC, Procter & Gamble, AT&T, EA Sports, Chobani, Chapstick, Degree, Sharpie, Molecule och Fathead, som tillverkar väggdekorationer. Ja, den som vill ha henne som väggdekal i flick- eller pojkrummet kan välja mellan fyra modeller, varav tre i naturlig storlek. Det stannar inte där. Näthandelsföretaget Amazon säljer i dag en rad Alex Morgan-produkter, allt från smycken, nyckelringar och mobilskal till skärbrädor, väskor och dockor. Förra året hamnade hon på 36:e plats när Sportspro listade idrottarna med störst marknadsvärde. Alex vill vara en förebild och uppträder som en sådan. Hon jobbar för Unicef, har varit på välgörenhetsuppdrag i Tanzania och skänker en procent av sin inkomst till Juan Mata-projektet Common Goal. Hon spelar alltid med rosa hårband för att stötta sin svärmor Gloria Carrasco och andra kvinnor som drabbats av bröstcancer. Hon är författare till barnboksserien The Kick, som ska inspirera unga tjejer, och gav redan 2015 ut självbiografin ”Breakaway, beyond the goal”.
Leder jämlikhetskampen
Alex Morgan, den yngsta av tre döttrar i en familj från Diamond Bar i Kalifornien, har själv varit ung och vilsen och berättar gärna om det. Som sjuåring skrev hon en lapp till sin mor, där hon berättade att hon en dag skulle bli fotbollsproffs. Resan dit var knappast rak, för i de unga tonåren blev hon odugligförklarad och bortkörd av en klubblagstränare. Han skadade hennes självkänsla men kom inte åt drömmen. Alex Morgan blev störst, bäst och vackrast och använder nu sin status för att gå kollektiva ärenden, som att leda kampen för mer jämlik fotbollsvärld. ”Jämfört med toppspelarna i Europa tjänar jag kanske en nickel av deras dollar. Personligen jobbar jag med många sponsorer och partners, gör många framträdanden och saker utanför fotbollen. Det hjälper men innebär också att jag måste öppna upp mig, bli en offentlig person och bjuda på mig själv på sociala medier. Manliga spelare har sina agenter, folk som sköter sociala medier och lever sina privata liv. Det är inte samma sak för oss och det är likadant för alla kvinnor. Överallt. Jag tror verkligen att VM kan vara en plattform för kvinnlig egenmakt och vi vill kapitalisera på det, både på och utanför planen. Jag hoppas det leder till att kvinnor bygger upp varandra och fortsätter fightas för en plats vid bordet, skriver Alex Morgan på The Players’ Tribune. VM-året 2019 är pojkflickan som älskade att skita ner sig på fotbollsplanen hetare än någonsin. Alex Morgan medverkar för tredje gången i Sports Illustrateds baddräktsnummer, och givetvis är hon en av tre modeller som pryder omslaget. Dessutom har hon, av magasinet Time, utsetts till en av världens 100 mest inflytelserika människor. ”Hon spelar karriärens bästa fotboll och ska göra allt som krävs för att hjälpa sitt lag att försvara VM-guldet. Jag tror på framtiden för vår sport eftersom det är Alex som visar vägen. Från tidig ålder har hon haft förmågan att förena sig med sina fans och skapa spänning för sitt lag och sporten. Det var inte alltid lätt för mig men för Alex ser det så enkelt ut... Som mamma till 12-åriga tvillingdöttrar förstår jag fullt ut den inverkan Alex har på nästa generation unga tjejer. Hennes engagemang för att bli en positiv förebild är oöverträffat. Jag är otroligt tacksam över att vår sports framtid vilar i så goda händer.” Det var ingen fast medarbetare på magasinet Time som skrev motiveringen. Det gjorde Mia Hamm.