”JAG HAR KUNNAT ÖPPNA MIG OM ALLTING OCH ALDRIG BEHÖVT KÄNNA SKAM ELLER ÅNGEST FÖR ATT VARA MIG SJÄLV”
Caroline Seger lyfter kärleksfullt sitt livs främsta förebilder: mamma Birgitta och pappa Mikael. Hon sneglar på bilden och ler varmt åt de semesterfirande glassätarna. – Jag har kunnat öppna mig om allting och aldrig behövt känna skam eller ångest för att vara mig själv. De har verkligen visat mig vägen i rätt och fel, hur man beter sig, säger Caroline Seger. De bor nära varandra igen. Caroline Seger har 40 minuter i bil från Malmö hem till föräldrarnas bostad i Ramlösa och det blir en fredagsgrill emellanåt. Tanken var att vi skulle ses tillsammans för att prata om miljön och med personerna som format landslagets kapten, men så kom maj och semesterresan till Spanien innan det bär av till VM i Frankrike för Birgitta och Mikael. De följer sin dotters steg på fotbollsplanen. Och har så alltid gjort. Bokstavligen. – Pappa tyckte det var jobbigt när jag tog körkort. Då försvann den tiden vi hade tillsammans i bilen till och från träningarna. Det förstod jag när jag blev äldre, att det var en viktig tid för mig också, säger Caroline. Kanelgatan i Gantofta är en rak villagata. Huset på nummer elva, som Caroline Seger växte upp i, finns kvar men hålet som pappan sågade i häcken för att dottern lätt skulle kunna springa över till grannen för lek syns inte
längre till. Från garageinfarten är det inte långt till en vändzon. Där tar den asfalterade vägen slut men stigen, som ledde till den lilla flickans fotbollsvärld, tar vid. Stendösvallen där Gantofta IF fortfarande huserar ligger är inte långt borta. Mikael blev engagerad i klubben och när han började träna ett pojklag följde dottern med. – Det fanns inget annat. Eftersom man växte upp i byn blev det naturligt. Det var inget elitlag, mer kompisar och klasskompisar. Jag blev en självständig, stark flicka och en duktig fotbollsspelare. Jag behövde ta snabba beslut, orientera mig bra och släppa bollen tidigt. Det har varit en lärdom för mig. – Killar i motståndarlagen blev irriterade och sa fula grejer när jag dribblade av dem men jag hade en fin känsla. Mitt lag bildade som en mur och skyddade mig. Det var fantastiska killar, berättar Caroline Seger. Pappa Mikael bekräftar bilden när vi talas vid på telefon. – De blev lite stolta. Hon var som bästisen i laget och de var väldigt rädda om henne, säger han. Fotbollstalangen formades i en skonsam omgivning. Personen i en öppen, icke-dömande och kärleksfull miljö. Caroline Seger berättar om det varma hemmet där kompisarna alltid fick hänga. Där den generösa modern såg till att de vänner som behövde en liten frizon också fick plats. – Hade det hänt någonting kunde man alltid komma hem och berätta det, oavsett hur stort eller litet problemet var, säger Caroline Seger.
”Du ska älska vem du vill”
34-åringen lyfter själv ungdomens svåra personliga utmaning. Att berätta för sina föräldrar att hon gillade tjejer. – Jag var 18-19 år när jag träffade min första tjej. Och du vet, allting blir ju upprivet. Ingenting är som det ska eller borde vara. Det blir väldigt mycket som blir fel, säger Caroline och fortsätter: – Klart att jag var nervös, men någonstans inombords tänkte jag att ”Carro, det är ändå dina föräldrar”. De reagerade precis så som jag hade hoppats. De har aldrig gjort en grej av det. Aldrig dömt mig, förbjudit eller stoppat mig. – När jag berättade att jag var homosexuell så var det inte som jag har fått uppleva av vänner där familjen har tagit avstånd och tyckt det varit skämmigt. De sa att det är ditt liv, du ska älska vem du vill och det har ingen annan med att göra. Hon berättar att mamma Birgitta möjligen blev lite orolig för Caroline skulle bli dåligt behandlad, men hur fadern då påpekade att deras barn ”ska leva sitt liv och hon ska älska vem hon vill.” – Bara hon är lycklig, spelar det ingen roll vem hon älskar, säger Mikael Seger när vi talas vid. Familjen har också präglats av den drogpro
blematik som den äldsta dottern Jenny brottats med. – Jag tror att det har format oss jättemycket. Den erfarenheten har gjort oss stark som familj, säger Caroline och utbrister beundrande om sina föräldrar: – Shit, vilka ”rocks” i livet. – Jag tycker att det är två människor som gått igenom jättemycket tillsammans, men alltid stått upp och varit starka. De har alltid behandlat mig och min syster rättvist. De har givit oss samma förutsättningar i livet. De har älskat oss villkorslöst. Det gör man ju med sina barn förstås, men... – Jag har alltid fått göra vad jag vill, jag har alltid fått drömma om vad jag vill, säger hon. Fotbollsdrömmen upptäckte pappa Mikael tidigt. – Jag kommer ihåg första gången hon sa att hon skulle spela i landslaget. Hon var väl kring sex eller sju år, säger han. När förstod du att hon skulle ha chansen att förverkliga sin dröm? – Mycket tidigt, sedan visste man inte hur långt det skulle räcka. Vi var på en cup när hon var liten och då sa en speaker ”Titta noga, jag har nog aldrig sett en tioåring göra en tvåfotsdribbling tidigare”. Men det ska mycket till för att lyckas. Hur var Caroline som barn? – Fantastisk enkel. Hon provade på massa sporter och var ute och var aktiv. Hon har alltid skött sig exemplariskt. Efter träningarna var det alltid skolarbete. Hon var väldigt målmedveten. Och enkel. Men hon kunde bli arg om det inte gick bra. Då blev hon förbannad.
”Metoo var ett uppvaknande”
Caroline Seger har under åren utvecklats till en stark karaktär inom den svenska fotbollen. Hon är en av de spelare som står upp och ifrågasätter orättvisa, icke jämställda förhållanden. När det kommer till just jämställdheten undrar jag om det också kom från hemmets miljö. Då ler Caroline. – Pappa jobbade och mamma var hemma. Maten skulle vara klar klockan fem, det en kaka skulle vara bakad. När jag hör det undrar jag vad fan hände? Hon skulle städa, laga mat och ha allt klart när han kom hem. När jag växte upp var det naturligt, säger Caroline Seger. De kan tala om det nu med blicken i backspegeln och ett förändrat samhälle. Caroline Seger pekar själv på metoo-rörelsens betydelse för sitt eget uppvaknande. – När metoo kom ut var det ett uppvaknade för många av oss. En tyst stöttning av att nu är det nog. Man förstod att det som hänt, oftast från killar som kommentarer, tafsande och sådana saker, inte var rätt. När man var yngre reflekterade man inte över det. Man har tänkt att detta är alla med om, det är så det funkar. Det är strukturer och saker i samhället. Säger Caroline som också är driven av att få rättvisa förhållanden. – Jag spelar i en av världens största sporter. Nu fick man ett utrymme att säga det. Jag förstår att det finns skillnader. Men vissa förutsättningar kostar inte pengar. Om killarna har ett gym, varför får inte tjejerna använda det? Om det finns planer eller tider och det är elitlag, varför får man inte samma förutsättningar? Det har jag svårt att köpa. – Jag klagar inte för att jag ska klaga, jag gör det för att jag vet att jag har rätt. – Folk tvingas lyssna. Vi kan inte gå tillbaka nu. Allt som kommit upp är pinsamt för det som varit. Vägen är lång. Men så som vi har levt funkar inte. I vår sport är det stora saker som måste rättas till. Samtidigt, påpekar Caroline Seger, får man se vilka steg tagits: – 2019 ska vi spela ett VM som sannolikt blir det största som varit. Det går framåt. Mikael Seger berättade att de länge fick stötta sin dottern ekonomiskt för att hon skulle kunna satsa på sin fotboll. Nu kan han och Birgitta åka till Frankrike och se Caroline förverkliga ännu en dröm. – Man känner en otrolig stolhet och glädje. Hon har lyckats med det hon ville göra. Jag tror att hon är nöjd och glad.