”DET VIKTIGASTE ÄR ATT NI HAR VARANDRA. DET ÄR SVÅRT DET
När videobilderna från OS-finalen 2016 rullat klart, fredagskvällen lugnat sig och tonåringarnas nervositet avdramatiserats av gästens underhållande berättelser om det okända straffdramat i OS och spontana skämt kommer frågorna. De unga spelarna, som tidigare under kvällen, drillats i ett lekfullt men konstruktivt träningspass av landslagsveteranen, har släppt tankarna på isolerade tekniska moment. Fotboll är så mycket mer. Här i klubblokalen, som tillhör Torna Hällestads IF, ringas lagsjälen in. – Jag tänkte fråga när det inte sitter i en själv, utan det har blivit så att man kommit in i ett mönster i laget där det blir dålig stämning. Hur hanterar man det? undrar en av flickorna. Caroline Seger nickar förstående och svarar. – En väldigt bra fråga! Jag tror att det viktigaste är att man inte faller ur mönstret utan fortsätter göra det man hela tiden har gjort. Det man själv tror på och tränarna tror på. Mig veterligen kommer det att vända. Det kommer alltid finnas svackor, man kommer alltid klaga på saker när det går dåligt. Det viktiga är att inte hänga upp sig på småsaker utan fortsätta på det som man tror på. När det går dåligt hittar man fel på allt. Där har ni ett ansvar allihop. Ni måste hjälpas åt. – Nu blir vi djupa här, men får jag fråga. Är det att ni tycker att ni är dåliga och inte tillräckliga? undrar Caroline Seger. Några nickar försiktigt. Blickar riktas ner i bordet, andra lyfter ansiktet mot stjärnan som står framför dem. – Man hänger upp sig på småsaker, säger en spelare. – Man fokuserar mer på det som är dåligt än det som är bra, säger en annan. – Pratar ni någon gång som lag om detta? undrar Caroline Seger. Hon fortsätter: – Det viktigaste är att ni har varandra. Det är svårt det där, men ni ska inse att ni är duktiga, starka individer och att ni kommer att bli starka kvinnor. Men ni måste hjälpas åt och inte klanka ner på varandra för mycket. Det är A och O. Ni är tillräckligt bra, både som människor och fotbollsspelare. – Jag tror att vi tjejer är bra på att tänka så, att vi är inte tillräckligt bra. Det är bara att fortsätta tro på er själva, ni är fantastiska fotbollsspelare.
Pusha varandra, stötta varandra! Råden är ärliga och Caroline Seger menar varje ord hon säger.
”Det gör ont i hjärtat”
När vi talas vid efter frågestunden är hon tagen. – Det gör ont i hjärtat när unga personer känner den här osäkerheten, säger hon. Samtidigt är hon tacksam. Stämningen och frågestunden hade sannolikt inte blivit som den blev om inte Caroline Seger varit den person hon är samtidigt som den ambitiösa, generösa grupp som Torna Hällestads IF byggt till synes hålls samman av en stark gruppdynamik. Flicklaget består av spelare födda -03, -04 eller -05. De representerar alla två lag i F15, ett som spelar niomanna och ett som spelar elvamanna. Kvällens händelse är en aktivitet i raden av engagemang som tränarteamet med hjälp av ekonomiskt stöd från en stiftelse kan erbjuda sina ungdomar. ”90 minuter med Seger” är ett koncept som stjärnan erbjuder för att dela med sig av sina erfarenheter. – Jag tycker det är skitroligt. Visst är det ett sätt att få in lite extra pengar men det som driver mig är att jag kommer ut, säger hon. De där 90 minuterna landar ungefär på 180 minuter till slut. Under resans gång ändras relationerna. När Caroline Seger först kliver in i omklädningsrummet är spänningen påtaglig. Spelarna sitter tysta, tätt samman på träbänkarna och sneglar på landslagsprofilen som plötsligt kommit overkligt nära. Vem är er favoritspelare då? undrar Caroline Seger med en sträng röst innan hon efter en kort konstpaus spricker upp i ett stort leende. På spegeln på ena väggen står ”Seger” med ett hjärta. Svaret finns där.
Avslöjar sin nervositet
På planen en stund senare lockar hon fram det bästa ur varje spelare, men hon höjer också rösten och manar på när fokus försvinner. Spelarna tränar bollkontroll, touch och tillslag och skrattar gott när en reaktionsövning får Caroline Seger att plocka fram sångrösten. Tornavallen ligger i en svacka på den skånska landsbygden i Lunds kommun. Naturen ramar vackert in idrottsanläggningen och stjärnbesöket har även lockat pojkspelare. De flockas kring fiket och Caroline Seger. Tränaren Linda Wångmar Lindhagen står vid sidan av planen och följer passet. Hon ser värdet i att stärka laganda och att ha en stark förebild på plats i det lilla samhället. Spelarna kommer från flera kringliggande orter och fredagskvällarna har varit ett sätt att ge spelarna chansen att klara både skola och fotboll. – Jag tror att de känner att de är med i ett sammanhang som är lite större än de själva. Många förväntar sig att tjejerna ska sluta i den här åldern, att de ska bli intresserade av annat, säger hon. Flicklagsspelaren Isabell Holm är tacksam för mötet med Caroline Seger: – Det har varit väldigt mycket om hur man kan peppa sig själv. Det är nog det jag måste jobba med mest, säger hon. De har också fått se en sida av starka, tuffa Caroline Seger som de kanske inte kände till. I samband med frågestunden och bildvisningen avslöjar hon sin nervositet i samband med straffläggningen mot Brasilien i semifinalen i OS 2016. Kosovare Asllani hade precis missat sin straff när Caroline Seger, som hade satt sin mot USA i matchen före, skulle lägga sin. ”Man står där vid cirkeln och jag känner bara om jag ska kräkas eller om det kommer från andra hållet.... Var skulle jag sätta den nu? Jag tittade på Lotta Schelin. Hon sa samma hörn. Det går skitbra. Men Emma Berglund och Olivia Schough ropade ”Byt hörn!” Jag gick fram och tänkte; nu slår jag den. Och pang, den sitter.” berättar Seger. Efter segern var Caroline Seger lättad och glad för att hon satte straffen i samma hörn igen. Eller gjorde hon det? En titt på repriserna avslöjade henne. ”Jag hade ingen aning om att jag bytt hörn. Jag var så nervös”, berättar hon. Innan Caroline Seger lämnar klubbhuset för att köra hem mot Malmö får hon adressen till lagets Instagramkonto. Det dröjer inte många timmar innan kontot har en ny följare.