Wolves: En otrolig framgångssaga
Med internationella stjärnor, en elitboss och förbättrade anläggningar har Wolves och Molineux genomgått en revolution sedan tiden i den lägre divisionen League One. FourFourTwo berättar om hur nykomlingen i Europa League lyckats där andra mer välgödda lag misslyckats.
Roger Johnson erbjöd sin matchtröja till de medföljande fansen, men ingen ville ha den. Det var den 4 maj 2013 och Wolverhampton Wanderers hade precis blivit nedflyttade till League One efter en 2-0 förlust på Brightons Amex Stadium. Det var andra gången på två säsonger som Wolves blev nedflyttade. Fansen var nu för arga för att ens kunna ta emot matchsouvenirer. Då kunde spelarna alltså inte ens ge bort sina tröjor. Den här säsongen däremot förväntar sig Wolves att sätta ett nytt klubbrekord med hundratusen matchtröjor. Cirka 4 000 beställdes redan första dagen. Från att varit en fattig och illa fungerande klubb med dålig kontakt med sina supportrar har de nu avancerat till gruppspelet i Europa League efter att förra säsongen nått en sjunde plats som nykomlingar i Premier League – därtill semifinal i FA-cupen. I Wolverhamptons läger hoppas man att detta bara är början. Hemmaarenan Molineux ser ut ungefär som tidigare från utsidan, men under de senaste sex åren har klubben och dess personal förändrats i grunden. Det krävdes en stor renovering både på och utanför planen. Kevin Thelwell har varit hos Wolves i 11,5 år. Under den här tiden har han varit med om en rad förändringar. Efter att varit manager för ungdomsakademin, chef för utveckling och spelarköp och för närvarande sportchef, sitter 45-åringen nu också i klubbens styrelse. Han är med andra ord väl lämpad att bedöma den stora omställningen som skett. Under Steve Morgan tid som ägare följdes Mick McCarthy som avgick som manager i februari 2012 av korta sessioner med Terry Connor (tre månader), Ståle Solbakken (sex månader) och Dean Saunders (fyra månader). Thelwell och direktör Jez Moxey gav sig ut på en omfattande turné för att finna rätt man för att bygga om klubben i grunden. Den överlägset främste kandidaten var Kenny Jackett.
”Stämningen var verkligen fruktansvärd”, berättar Thelwell för FourFourTwo. ”Det kommunicerades inte alls – det fanns ingen kommunikation mellan spelare och de fans som ville att laget skulle visa vad det innebär att spela för Wolves. Nedflyttningen var ett typexempel. Det var tydligt att vi hade spelare som inte ville vara här och laget uppträdde inte som vi ville att det skulle göra.”
”Men vi hade en del unga spelare som behövde få spela: Matt Doherty, Danny Batth, Ethan Ebanks-Landell, Jack Price, Lee Evans, Zeli Ismail och Liam McAlinden. Vi behövde våga säga ’Vi har unga spelare här som har klubben i blodet – om de, efter att tränat i högsta kategorin i ungdomsakademin idag inte skulle duga för ett lag i League One så kommer de aldrig bli tillräckligt bra.’”
”Det var själva grunden, nu behövde vi bara finna rätt man för jobbet. Och det fanns som sagt bara en: Kenny Jackett. Han insåg vad klubben behövde på ett helt annat sätt än alla övriga kandidater. Att vi tagit oss dit vi ville har mycket med Kenny att göra. Han såg till att supportergrupperna åter fick kontakt med klubbens egna unga spelare. Han lyfte oss.”
”Steve Morgan ska också berömmas eftersom det fanns några spelare med extremt höga lönecheckar som vi behövde bli av med. Följande säsong missade vi slutspelet med en hårsmån.”
Wanderers slutade på sjunde plats och missade en plats bland de sex främsta på målskillnad – ironiskt nog till Mick McCarthys Ipswich – och tog flest poäng under andra säsongshalvan någonsin bland lag som inte gått vidare till slutspel. Denna återkomst, samt följande säsong som slutade med en plats mitt i tabellen, var tecken på tydliga framsteg under Jackett samtidigt som det rådde viss osäkerhet med Morgan som blev alltmer frånvarande och ville sälja klubben.
Fosun, en kinesisk investerare, köpte klubben av Morgan i juli 2016 för 30 miljoner pund och ganska snart visade de att de hade fickor tillräckligt djupa för att kunna matcha de sportsliga ambitionerna. Efter korta perioder med Walter Zenga och Paul Lambert som coacher innebar tillsättningen av Nuno Espírito Santo en rejäl förbättring. Under hans första säsong tog Wolves hem Championship.
”De här människorna är ambitiösa och eftersträvar snabba resultat och vill bygga något framgångsrikt”, förklarar Thelwell. ”I det här sammanhanget spelar kulturen definitivt in. Klubben befann sig i en situation när vi inte riktigt kunde uppnå saker av det ena eller det andra skälet. Fosun struntade i det och frågade istället: ’Hur ser framgång ut?’ De frågade också: ’Var befinner vi oss i förhållande till de övriga?’ Om vi var sämre så måste vi ta tag i det direkt. Folk i klubben hade gått med böjda nackar, men Fosun fick oss alla att sträcka på oss. De frågade helt enkelt: ’Vad behöver ni för att bli framgångsrika?’ – och så gav de oss de medel vi behövde.”
”Men tro nu inte att det bara handlar om att ge oss pengar. Det handlar om strategi – det måste finnas en plan och du måste visa att du är rätt person för jobbet. Och av ligasystemets 91 klubbar är det ytterst få som lyckats med det vi har gjort.”
Wolves nystart och framgång har varit enastående, och personerna i förarsätet har varit väldigt betydande – och vad gäller superagenten Jorge Mendes, extremt inflytelserik. Men om förhållandet mellan Wolves och Mendes präglas av harmoni, så var det inte lika lyckat under Nunos föregångare Paul Lambert. När Lambert letade efter en ny vänsterback så ville han ha någon han redan kände – med största sannolikhet någon brittisk. Men med Mendes kunde Wolves plötsligt ha fler än hundra vänsterbackar från hela världen att välja bland.
Så snart Wolves anlitat Nuno, en huvudtränare med motsvarande kontaktnät, så klickade det direkt. Nuno hade varit Mendes allra första klient under sin karriär som målvakt vid mitten av 1990-talet.
Men det fanns mycket att ta itu med, särskilt eftersom Nuno försökte implementera en ny 3-4-3-uppställning, något han inte spelat med under tiden i Porto eller Valencia, i en för honom ny liga. Det var en ny liga också för flera av hans värvningar, som många kom från utlandet.
”Styrelseordföranden [Jeff Shi] har varit viktig, men mycket handlar om Nuno själv”, berättar Thelwell. ”Om du tar in någon med erfarenhet från Champions League och som arbetat på den nivån han har, då vet du att de vet vad de håller på med. Det vanliga när en manager värvas till en ny klubb är att man får höra att de behöver tid, de behöver alltid sex månader
till. Den här mannen gjorde det på fyra veckor.”
Thelwell fortsätter: ”Jag var litet orolig över vad som skulle hända, eftersom detta var ett nytt sätt att spela med nya spelare och nu handlade det om Championship. Efter fyra veckor gick jag på en träning och det var som om vi redan hade spelat på det sättet i 20 år.”
Vad är då grejen med Nuno?
”Han är en ledare, vilket är mer än att att vara en manager”, förklarar Thelwell. ”Han är samtidigt väldigt ödmjuk och säger att det rör sig om ett fortlöpande arbete. Han har helt rätt när han säger att vi utvecklas hela tiden, men sättet han ändrade systemet på och hur det kom att funka i engelsk fotboll var fantastiskt. Han definierade systemet och förklarade hur det skulle fungera. När det väl var bestämt och resultaten kom så var alla med på resan.”
Matt Murray, tidigare målvakt i Wolves, inledde sin tränarkarriär i ungdomsakademin och som del i sin utbildning arbetade han tillsammans med övriga anställda vid klubben.
”Jag kommer ihåg hur de åkte till Shrewsbury för en vänskapsmatch under försäsongen och spelarna låg på såna där vibrationsplattor”, minns 38-åringen och refererar till en apparat som Wanderers hade använt just denna dag som stimulerar spelarnas muskler med vibrationer. ”Shrewsburys stab undrade vad sjutton de höll på med. Wolves spelade med den nya formationen, men Shrewsbury var överlägsna och vann med 2-0. Vid det läget undrade nog supportrarna vad som höll på att hända.”
”Men sen slog de Middlesbrough med 1-0 i första omgången – och det fortsatte så. Till slut fick de med sig fansen.”
Murray fortsätter med att hylla huvudtränaren. ”Enligt mig är han ett geni”, säger han med ett leende. ”Han gör så att spelarna blir bättre. Ta Doc [Matt Doherty] till exempel. Han har gjort honom bättre och i bättre fysisk form. Eller Diogo Jota – han har tagit honom till en ny nivå. Eller Adama Traore – han har omskolat honom till ytterback.
”När João Moutinho och Ruben Neves blev utmanövrerade på mittfältet satte han in Leander Dendoncker eller Romain Saiss – och det funkade.”
”Han har också visat sig kapabel att ta stora beslut. John Ruddy och Barry Douglas var utmärkta i Championship, men han tvekade inte inför att ersätta dem i Premier League.”
Carl Ikeme har åkt med i Wolves berg-och-dalbana i både det professionella och det privata. Burväktaren – som fyra år tidigare hade brutit handen när han i frustration slog den i en informationsskylt under deras resa ut ur serien – fick 2017 diagnosen leukemi. Samma år kom Nuno till Wolves. Klubben såg till att Ikeme från sin sjukhussäng kunde se alla matcher samtidigt som Nuno ringde regelbundet för att höra hur det var med honom.
”Vi pratade inte bara fotboll”, berättar Ikeme för FFT. ”Jag minns ett samtal mot slutet av säsongen när vi tappat formen litet. Nuno frågade sig om han skulle ge spelarna litet mer vila och frågade mig hur vi hade gjort tidigare. Jag sa att vi inte slutade träna, men att vi drog ned på det litet för att bara fokusera på resultaten – för i det läget spelar det liksom ingen roll hur man spelar.”
”En manager måste styra klubben på ett visst sätt och folk ser inte nödvändigtvis alltid den mänskliga sidan. Men jag fick möjlighet att visa den sidan också.”
Ikeme är övertygad om att Nuno är den ledare som gjort Wolves till vilka de är idag. ”Nuno är en oerhört viktig del av berättelsen om Wolves”, säger han. ”Vi hade de rätta ingredienserna, med bra supportrar, Fosun och rätt infrastruktur, men det behövdes någon som kunde knyta ihop det – och jag tror att han var pusselbiten som gjorde att allt föll på plats.
”Nuno gjorde det med perfektion. Taktiken är suverän och spelarna ifrågasätter ingenting de ombeds göra, för de älskar honom. Efter ett par månader sa jag att jag tyckte han var lite speciell. Nu vet jag att han är väldigt speciell.”
Om mycket av framgångarna kan tillskrivas investeringar och Nuno, handlar det också om rätt värvningar. Visst har Fosun investerat rekordmycket. Rekordet för klubbens spelarinköp har slagits tre gånger på tre år, vilket ledde till att klubben hade ett underskott på 50 miljoner pund när de gick upp i högsta serien. Investeringarna innebär att klubben för närvarande har ett underskott på 228 miljoner (försäljningar ej inräknade) – men de har också chansat där andra inte skulle vågat.
Många klubbar i England och utomlands hade möjligheten att köpa Ruben Neves. Ingen gjorde det förrän Wolves slog till med en för Championship rekordsumma på 15,8 miljoner för den 20-åriga mittfältaren. På samma sätt ställde Atletico Madrid Diogo Jota till förfogande, men det var ingen som nappade förrän Mendes erbjöd Wolves att träffa den spanska klubbens ordförande för att diskutera en övergång. Han kom som ett lån på en säsong för att därefter kontrakteras permanent för 14 miljoner. Neves och Jota var viktiga när Wolves tog hem Championship 2017-18.
WOLVES HAR SPENDERAT REKORDSUMMOR, MEN DE HAR OCKSÅ TAGIT RISKER INGA ANDRA KLUBBAR GJORT. ATLETICO MADRID STÄLLDE JOTA TILL FÖRFOGANDE – MEN INGA NAPPADE.
En tidigare Wolves-spelare har konkret erfarenhet av detta när han i en match mot sin forna klubb förgäves försökte hålla emot tidvattnet. Karl Henry besitter en unik insikt i Wolves. Han var en framgångsrik lagkapten för klubben från staden han kommer ifrån och tog dem till seger i Championship 2008-09 och vidare till tre säsonger i Premier League. Mittfältaren spelade sen mot Wolves i Queens Park Rangers och Bolton. Han är nu tillbaka i klubben som förste ambassadör för WWFC-stiftelsen.
I november 2017 spelade han för ett Bolton, som hoppades kunna besegra Nunos importer. De förlorade med 5-1.
”Jag har sett klubbar tidigare som haft ett stort inflöde av utländska spelare”, berättar Henry för FFT. ”Det tar normalt tid för dem att anpassa sig till engelsk fotboll, eftersom den är så fysisk. Vår manager Phil Parkinson sa till mig och Darren Pratley att det var två mot två i mitten, så vi skulle försöka spela där. Men Ruben Neves och Romain Saiss var sällan i mitten av planen – och när de gjorde det spelade de mycket intelligent.”
”Då hade de spelare som Jota, som antingen smög in bakifrån eller mellan linjerna. Det var som att spela i Premier League mot någon som Nicolas Anelka. Från sidan av ser det ut som om du inte anstränger dig, men rörelse skapar passivitet, och när vi spelade mot Wolves var det precis rörelse de hade.”
”Jag chockades av hur bra de var. Vi spelade tufft, för det var vår typ av spel. Vid ett par tillfällen togs deras spelare hårt – Jota kapades av vår mittback. Men de inte bara reste sig upp, de gav igen också. Jag minns att jag tänkte ’det här laget leker man inte med’. De var så bra och väldigt bekväma med bollen. Det var tydligt att de hade en plan och en struktur.”
Den strukturen sträcker sig också bortanför planen. Varje detalj i klubben har analyserats och förbättrats. Wolves kallade det en fotbollspyramid, med Fosun överst, sen ordförande Jeff Shi, Nuno och Thelwell, sen alla underavdelningar.
”Det finns tydliga riktlinjer för ansvar och kommunikation”, förklarar Murray. ”Nuno förses hela tiden med all information han behöver och mycket tid ägnas åt analys – folk arbetar hela tiden.”
Som del av förberedelserna inför Premier League lades ungefär fem miljoner pund på att modernisera träningsanläggningen i Compton, tre kilometer väst om Wolverhamptons stadskärna. Ett nytt gym, pressrum och ett nytt mötesrum installerades. Matsalen byggdes ut. En ny kock anlitades, vilket gjorde att kvaliteten på maten förbättrades.
De säger att små saker kan göra stor skillnad. På Molineux har managerområdet samt hemmalagets omklädningsrum utvidgats medan bortalagets har krympts. Vinglas med klubbemblemet ingraverat finns nu i styrelserummet.
Men det är inte bara väggar och spackel, menyer och bestick som har förbättrats. Shi, som till en början mest kom på korta besök från Kina, återfinns numera vid träningsanläggningen efter att 2017 flyttat till Wolverhampton. Nuno insisterar på att servicepersonal och alla på kontoret ska äta lunch tillsammans. Ingen får gå ifrån bordet förrän alla har ätit upp. Spelarna äter hela tiden frukost och lunch tillsammans. Tidigare kunde de komma och gå som de ville, äta rostbröd till frukost och till lunch snabbt slänga i sig kyckling i förbifarten.
En sjusiffrig summa har lagts på träningsanläggningen. Där det tidigare fanns två planer med blandad kvalitet finns nu tre kopior av Molineux med samma mått (105 x 68 meter). Två planer byggdes om 2018 med det förstklassiga Desso GrassMaster-hybridgräset. Den tredje har just iordningställts på samma sätt. Molineux gräsmatta grävdes upp och byttes ut 2017. De tre träningsplanerna har värmeslingor och 98 procent sand, vilket gör att allt regnvatten snabbt rinner bord. Detta gör att planerna är speldugliga i praktiskt taget alla tänkbara slags väder.
Planansvarig Wayne Lumbard, som haft samma arbetsuppgifter i fjorton år, är en av nio heltidsanställda, en ökning med tre personer sedan dagarna innan Fosun kom in i bilden. ”Alla är väldigt fokuserade”, säger Lumbard. ”Vi har fått möjligheten att göra bästa tänkbara fotbollsplaner.”
En av de mest påfallande egenheterna hos Wolves är att de inte har några skador; de har lyckats hålla truppen fulltalig i princip konstant. Sommaren 2014 satte Jackett som mål att alltid ha 95 procent av spelarna speldugliga. Siffran är nu 98,5 procent. I början av september hade lagkaptenen Conor Coady spelat varje minut av de senaste 76 tävlingsmatcherna med förstalaget.
Det handlar om uppladdning. Om en spelare inte har spelat lika mycket som en annan så ges den minst aktive en högre träningsdos för att därigenom få upp tempot. Spelare brukar ofta komma tillbaka urladdade från landskamper eftersom de inte har varit så aktiva. Dessa spelare får träna desto hårdare när de kommer tillbaka till Wolves för att på så sätt komma tillbaka till rätt nivå.
I gymmet har de tunga vikterna bytts ut mot lättare. Spelarna lyfter också vikter i omklädningsrummet efter matcherna för att på så sätt snabbare återhämta sig. Vid träningsanläggningen finns även kryptoterapeutiska maskiner, och efter match får spelarna genomgå elektromagnetisk stimulering av musklerna. Metoderna påskyndar återhämtning, vilket är särskilt viktigt nu när spel i Europa League gör att antalet matchdagar ökar markant.
De tillämpar numera en betydligt mer flexibel metod för rehabilitering av skadade spelare. Om en spelare skadar lårmuskeln hade han tidigare
”NÄR VI KOM TILL FLYGPLATSEN SÅG VI INTE EN ENDA PERSON I WOLVESTRÖJA ... MEN MOT SLUTET AV VECKAN BAR ALLA EN.”
fått testa graden av återhämtning genom att maxsprinta på träning. Men forskning visar att en spelare springer på maxkapacitet endast var sjätte match, så istället för att riskera att slita upp skadan genom att utsätta den för extra belastning under träning så vårdas han snarare tillbaka. Hans lagkamrater meddelas att spelaren under de kommande matcherna inte kommer att ge max – och någon måste därför kompensera för det. Detta må förefalla vara en ovanlig strategi, men samtliga spelare köper den eftersom det har visat sig fungera.
Wolves stora plan för i somras var att slå sig in i Kina, vilket handlade om en inbjudan till att spela i Premier League Asia Trophy. De vann turneringen efter att ha besegrat Manchester City i finalen.
Vice vd:n Steve Bull var klubbambassadör under den fem dagar långa resan. Med Fosuns huvudkontor i Shanghai, en av två städer där turneringen spelades, var detta det perfekta tillfället att visa upp varumärket inför en global publik. En souvenirshop öppnades i Shanghai och både spelare och anställda medverkade vid events för att marknadsföra klubben, vilket bland annat inkluderade en modevisning och en ölfestival.
”När vi kom till flygplatsen såg vi inte en enda person i Wolves-tröja”, berättar Bull, klubbens genom tiderna främste målgörare. ”När vi kom till hotellet såg vi 20 eller 30 stycken. Mot slutet av veckan bar alla en.”
”De [Fosun] ville etablera klubben i Kina för att allt inte skulle handla om Manchester City, Manchester United, Liverpool, Arsenal, Chelsea och Tottenham. Det var en stor satsning med många events. De vill att Wolves ska bli bäst. De vill ha oss bland de sex främsta, sen till Champions League, och sen att vi lyckas också där.”
Wolves har rest mycket under Fosun – särskilt i Europa. Supportrarna har fått möjlighet att resa runt kontinenten för att se de internationella stjärnorna – Rui Patricio, João Moutinho, Raúl Jiménez med flera – i Europa League, vilket är klubbens första europeiska turnering sedan 1980-81.
I oktober besegrades Besiktas och Slovan Bratislava i gruppspelet, men Braga vann med uddamålet innan det. I kvalrundorna slog laget ut Crusaders från Nordirland, Pyunik från Armenien och Torino från Serie A. Vid ett tillfälle reste ett fan 9 00 mil till Armeniens huvudstad Yerevan för att på grund av försenat flyg hinna se endast de sista 18 minuterna av Wanderers 4-0-seger. Fortsätter det lovande äventyret i Europa kan det bli fler långa resor. Strapatser av det slaget kunde man knappast föreställa sig på Brightons Amex Stadium för sex år sedan, när Wolves ramlade ner i League One. Sedan den dagen har klubben inte blickat tillbaka.