FourFourTwo - Arsbok (Sweden)

HENRIK LARSSON

Henke om Ronaldinho, Messi … och Alan Thompson. Av Chris Flanagan

-

Grattis Henke – du är med på FourFourTw­os lista över de 101 främsta spelarna de senaste 25 åren. Underbart! Jag är extremt stolt, för det finns ju en del spelare att välja bland. Att vara utvald känns fantastisk­t. I december är det tio år sedan jag slutade att spela på elitnivå och när man spelar har man inte så mycket tid till att se tillbaka på karriären. Men nu, när jag blickar tillbaka och ser gamla foton så är jag väldigt stolt. Som barn drömmer man om många saker – och nästan allt jag drömde om har gått i uppfyllels­e.

Vilka var höjdpunkte­rna?

Mina sju år i Celtic och att vinna Champions League med Barcelona. Jag kan inte nog understryk­a hur viktig tiden med Celtic i Glasgow var. Den gjorde mig till den spelare jag kom att uppskattas som.

Du gjorde 242 på 313 matcher för Celtic – blev du själv förvånad någon gång?

Jag visste att jag kunde göra mål, men jag hade inte drömt om att göra så många. Det är nästan otroligt. Jag älskade att spela för Celtic och jag kom dit i rätt ögonblick – under min första säsong lyckades vi vinna ligan och hindrade därmed Rangers från att ta tio titlar i rad. Det var ett privilegiu­m att vara där för vi hade ett så bra lag, särskilt under Martin O’Neill. Att nå finalen i Uefa-cupen 2003 var fantastisk­t, och att ha några riktigt bra spelare vid min sida – som Chris Sutton, Stiliyan Petrov, Alan Thompson, Paul Lambert och Ľubomír Moravčík, för att nämna några – gjorde det så mycket enklare för mig att göra mål.

Du vann Guldskon 2001. Vad betyder den för dig?

Det betyder mycket eftersom jag är den enda skandinavi­ska spelaren som har gjort det. Helt klart presterade jag tillsamman­s med mina lagkamrate­r, men i Skottland får man bara 1,5 poäng per mål jämfört med de 2 poäng man får i vissa andra ligor. Jag spelade inte ens i sista matchen den säsongen, ändå lyckades jag vinna. Det var fantastisk­t.

I Champions League-finalen mot Arsenal 2006 låg du bakom två mål som vände matchen till Barcelona-seger. Vad det höjdpunkte­n i din karriär?

Utan tvekan. Jag hade varit i en stor final tidigare med Celtic, vilken vi tyvärr förlorade, så att komma in och vara med om att vända en Champions League-final var en underbar känsla. Folk snackar fortfarand­e om det, vilket är fantastisk­t. Varje gång jag hör Champions League-musiken ler jag, för jag vet att jag har spelat i ett segrande lag.

Om det var några som fortfarand­e tvivlade på dig och vad du uträttat i Celtic, eftersom den skotska förstadivi­sionen inte var lika stark som andra europeiska ligor, kom Champions League-segern att bevisa att du faktiskt var en av de bästa?

Jag tror att jag slutade tänka på det redan innan eftersom jag hade gjort mål i VM och EM också. Men efter mina år i Barcelona blev det nog svårt för andra att tvivla på mig. Jag

gjorde mål för Barcelona – även om jag inte

startade särskilt många matcher från start. Jag kom in som avbytare och gjorde mål. Jag lånades dessutom ut till Manchester United när jag var 35 och jag gjorde mål i varje mästerskap. Det fick många att sluta att snacka.

Vem är den bästa spelaren du har spelat med?

Jag måste nog säga Ronaldinho – han var på topp när vi spelade ihop. Han kunde både göra mål och passa fram – han var en stor spelare och en fantastisk människa. Jag var med den kvällen han spelade så bra mot Real Madrid att Madrid-fansen började applådera honom. Det händer inte alltför ofta på Bernabeu.

Vem är den bästa spelaren du har spelat mot?

Fabio Cannavaro var den bästa försvarare­n. Han var stark i luften, snabb, tuff och en hyfsad fotbollssp­elare också.

Känns det ärofyllt att kunna säga att du har spelat med

Lionel Messi i början av hans karriär?

Det stämmer, vi spelade tillsamman­s – jag är ju lite äldre än honom! [skratt] Jag minns första gången jag såg honom. Han var med Barcelona-truppen på turnén i Asien under försäsonge­n. Jag hade mött honom på flygplanet och bara sagt hej, men sen såg jag honom på träningen och frågade Giovanni van Bronckhors­t vem den där lilla killen var. ”Det är Lionel Messi, från b-laget”, svarade han. Messi var väldigt ung, men redan mycket bra – inte så bra som han kom att bli, men man kunde se att han hade snabbhet, teknik och skicklighe­t. Och att han kunde göra en massa mål. Han var inte den som snackade särskilt mycket och då kunde jagnte föreställa mig att han skulle komma att bli den spelare han har varit de senaste 10-12 åren. Det har varit fantastisk­t att se honom utvecklas. Han har tagit fotbollen till en ny nivå.

 ??  ??
 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden