SERGIO AGÜERO

Personen bakom Premier Leagues mest dramatiska ögonblick är en ofta ohyllad hjälte. Av Nick Moore

I sin senaste bok Nothing Is Real hävdar musikskribenten David Hepworth att The Beatles, historiens mest hyllade band, var underskattade. Man skulle kunna säga att fallet med Sergio Agüero är ett motsvarande exempel när det kommer till uppskattning i fotbollsvärlden.

Nu är det inte så att argentinaren, som redan har kallats en legend av ingen mindre än Pep Guardiola, inte precis lider av dåligt självförtroende. Vi menar ändå att Citys nummer 10 är bättre än vad folk i allmänhet tycker.

Sergio är märkligt undervärderad. Målgöraren har aldrig varit i närheten av Guldbollens topp tre. Han har inte fått utmärkelser som PFA:s eller FWA:s Årets spelare (vilket Robin van Persie, Gareth Bale, Luis Suarez, Riyad Mahrez, N’Golo Kanté, Jamie Vardy och Mohamed Salah däremot har fått). Dessutom har Agüero bara utsetts till Manchester Citys Årets spelare två gånger (2011-12, 2014-15), med Pablo Zabaleta, Yaya Touré, Kevin de Bruyne och David Silva före honom vid andra tillfällen.

Med all respekt för andra som prisats är det här rätt löjeväckande. Det finns goda argument för att hävda att Agüero är den främste Premier League-anfallaren någonsin.

Hans statistik står sig bra gentemot den man som år efter år hyllas som den främste där framme i Premier League: Thierry Henry. Agüero har satt 162 ligamål på 232 matcher, ett snitt på 0,70, medan den litet mindre skadebenägne fransmannen gjorde 174 på 254 mellan 1999-2007 (0,69 per match) i the Gunners. Och även om Agüero inte kan matcha Alan Shearers förmåga att hålla sig kvar på toppen (260 mål på 441 matcher, ett snitt på 0,59 per match), så står det klart att han har lika bra koll på var nätet finns som

vilken annan spelare som helst, från både förr och nu.

Det är heller inte så att argentinaren inte skulle vara en fröjd att titta på. Agüero är som gjord för att göra mål.

”Han är alltid på rätt plats vid rätt tidpunkt”, säger landsmannen Nicolás Otamendi. ”Men han är också en framspelare med smart blick och hög spelförståelse.”

Enkelt uttryckt, den tidigare Atlético Madrid-kanonen drar med sig försvarare dit de inte vill vara och störtar sen framåt. Han är en 170 centimeter kort mardröm och näst intill omöjlig att rubba med sin låga tyngdpunkt.

Som den tidigare Man City-bossen Roberto Mancini sa: ”Han är en kopia av Romario.”

I maj 2014 berättade Agüero en anekdot för FFT som avslöjar en hel del om hur listigt han uppträder.

”Förra säsongen mot Newcastle stod jag bredvid Jonas Gutierrez i samband med en hörna”, sa han och log finurligt. ”Jag vände mig mot honom, en lagkamrat i Argentina under många år och sa, ’Hörru kompis, hur är läget?’ Han svarade, ’Jorå, du vet, som vanlig ungefär. Hur är det med din skada?’ Jag svarade, ’Det är helt ok nu, tack. Oj, nu ser jag att nån ropar efter dig.’”

”När han vände sig om för att se efter rusade jag fram till David Silva för en kort hörna! Det enda Jonas kunde göra var att skrika ’Din jävel!’ efter mig.”

Så varför så få individuella utmärkelser? Kanske handlar det litet märkligt om Agüeros enastående jämnhet. Anfallaren har spelat åtta raka säsonger utan att någon har stuckit ut som något särskilt.

Han har utsetts till Månadens Premier League-spelare rekordmånga sex gånger, men det har inte lett till någon Årets spelare-utnämning. Han har också ett extremt bra temperament. Hade han uppträtt lite mer som den före detta svärfadern Diego Maradona – kanske vifta med ett luftgevär nån gång – skulle han kunnat utnämnas till något slags galet geni.

Istället är han bara cool (utan att det verkar överdrivet) och väldigt tillmötesgående. Gabriel Jesus, som kom från Palmeiras i januari 2017 för att konkurrera på samma position berättade att han välkomnades till Manchester av en ”bra person – ödmjuk, karismatisk och hjälpfull”.

Svaret finns nog i Agüeros lag. Det är svårt att vara den starkast lysande stjärnan i en trupp som även innehåller Silva och de Bruyne – och i City är den verkliga stjärnan själva laget.

Tvivlarna kommer hävda att det är lättare att göra mål om man är del av ett stjärnglänsande miljardbygge. Men det bortser från faktumet att Agüero har anpassat sitt spel sedan Guardiola kom till City från Bayern München 2016 för att kunna bli en effektiv kugge i systemet – och han började till exempel löpa mer. De himmelsblå skulle vara väldigt mycket sämre utan honom.

Men i slutändan, spelar det någon roll? Sydamerikanens staty utanför Etihad Stadium kan väl vänta. I framtiden när utmärkelserna inte betyder annat än rätt svar i quiz på puben kommer folk ändå minnas att Sergio Agüero var en enastående spelare och, naturligtvis, involverad i en av de mest dramatiska säsongerna i hela Premier Leagues historia.

Argentinarens eftermäle till fotbollen kommer kanske helt enkelt bara vara: ”AGÜEROOOO!”

HANS STATISTIK STÅR SIG BRA GENTEMOT DEN MAN SOM ÅR EFTER ÅR HYLLAS SOM DEN FRÄMSTE DÄR FRAMME I PREMIER LEAGUE: HEnRY.