PHILIPP LAHM

Peps favoritspelare menar att 7-1 var Sveriges fel. Av Oliver Trust

Du var bollkalle för Bayern München innan du blev spelare i klubben. Hur var det?

Oj, det är länge sen! Jag hade tur, för egentligen måste man vara medlem i klubben också. Min första match var faktiskt min största match och då var ändå inte Bayern inblandade: Champions League-finalen 1997 mellan Borussia Dortmund och Juventus. Vilken start! Det var fantastiskt – från tidig ålder fick jag ta del av toppfotboll. Jag stod vid sidlinjen, bara några meter ifrån händelsernas centrum, och tempot var galet högt. Det var kul när spelare blev irriterade om han tyckte att vi tog för lång tid på oss med att skicka tillbaka bollen.

Hur viktiga för din utveckling var dina två år med Stuttgart?

Det innebar mitt genombrott. Bayern ville se om jag klarade av att spela på högsta nivå, och jag kom till och med att spela i Champions League med Stuttgart. Jag visade att jag klarade trycket.

Bayern var storfavorit till att vinna Champions League 2012 mot Chelsea på Allianz Arena i München. Var ni lite för självsäkra?

Möjligheten att få spela en så viktig final på din egen hemmaplan händer inte varje dag. Vi spelade bra och hade spelövertaget. Det var bara otur att åka dit på en frisparksvariant i 88:e minuten – och än mer otur att förlora straffläggningen. Men det hade ingenting med underskattning att göra.

Om du skulle jämföra Bayern årgång 2013 mot de andra lag som tagit trippeln, Barcelona 2015, Inter 2010 och Manchester United 1999, hur står ni er? Jag skulle säga att Bayerns själ och hjärta var de egna produkterna som tog plats i truppen. De gav laget ett profil och riktning. Eller ta Manchester United och deras ”Class of ’92”, de växte upp i stan och identifierade sig med klubben. Det var samma sak med Barcelona, där många spelare kom från ungdomsakademin. Inters lag 2010 bestod också av många egna toppspelare. Samma sak med Bayern 2013.

Pep Guardiola beskrev dig en gång som den mest intelligenta spelare han någonsin hade tränat. Hur skulle du beskriva ert förhållande?

Det var speciellt. Jag hängde ofta med honom upp på kontoret för att titta på filmsekvenser. Han studerade alltid de olika situationerna på en mängd olika sätt för att förstå hur de eller en viss typ av passning påverkade vårt spel. Och sen tittade han på alternativa lösningar och analyserade vad dessa skulle kunnat lett till. Varje passning eller rörelse på planen kunde analyseras och tolkas på en mängd olika sätt.

Vad betydde det att spela för Tyskland på hemmaplan under VM och göra mästerskapets första mål?

Det är definitivt mitt mest kända mål och det är speciellt också för att så många såg det runt om i världen. Dessutom gjorde jag målet i min hemstad, München.

Berätta om Die Mannschafts 7-1-förintande av Brasilien i semifinalen i VM 2014.

Det var helt enkelt en sån dag när allt som

vi gjorde funkade och allt som de försökte misslyckades. Ett par år innan hade vi slarvat bort en fyramålsledning hemma mot Sverige, så vi såg till att inget sånt skulle hända den här gången. Vi tyckte inte synd om de brasilianska spelarna. Vi behandlade dem respektfullt, men det var uppenbart att de klappade ihop helt efter vårt tredje mål.

Och finalen mot Argentina på Maracanã, vilka är de mest bestående minnena därifrån?

När Mario Götze till slut gjorde det där målet i förlängningen var det en enorm lättnad. Det kanske mest bestående minnet för mig var nog ändå när planet landade i Berlin och särskilt precis innan dörrarna öppnades. Eftersom jag var lagkapten höll jag VM-pokalen och stod och väntade på att stiga ut ur planet. Jag var väldigt rörd, väl medveten om att jag bokstavligen tog med mig trofén tillbaka till Tyskland.

Du blev aldrig utvisad under hela din karriär. Vad är hemligheten som gjorde att du alltid hade domaren med dig? Skickar du julkort till dem?

[skratt] Jag skickar bara julkort till vänner och familj! Jag försöker bara följa reglerna och acceptera att det är domaren som är den som bestämmer. Felaktiga domslut är en del av spelet. Jag väntar tills det att situationen lugnat sig för att då tala med domaren och säga vad jag tyckte om ett visst domslut. Kanske växte det fram något slags respekt därigenom.

Är det så enkelt?

Ja. Sen är det såklart också en fördel att inte komma för sent in i situationer.

Vad tycker du mest om att göra nu när du har lagt skorna på hyllan?

Att stiga upp en lördag- eller söndagmorgon och inte behöva springa, bara äta en god frukost istället. En familjedag på helgen är något som vi inte upplevde under lång tid, så det är det allra bästa för mig just nu.