LIONEL MESSI
Vi vet hur han spelar, men hur är argentinaren som person? Vi berättar om FFT:s förhållande med magikern. Av Andy Mitten
Det är inte lätt att intervjua Lionel Messi. Han är väldigt väl skyddad av dem som vet att han gör starkare avtryck på planen än vid sidan av den.
Enligt samma logik är det inte konstigt att man sällan hör Kate Moss tala eller David Beckham uttrycka kontroversiella åsikter. Det är bättre för dem att låta bilden av dem och deras respektive talanger tala och låta oss andra projicera resten.
Messi är troligtvis det minst geniala geniet som denna sport sett. Han bröstar inte upp sig som Ronaldo eller skryter som Best, och han har inte heller någon cool utstrålning som Cruyff eller samma förförande personlighet som Maradona. Ändå lyckas han vecka efter vecka åstadkomma något spektakulärt. Han kan fullständigt vända upp och ned på matcher. Han får en att fullständigt tappa andan.
Messi är också väl medveten om att i dagens svindlande globala medieålder kommer allt han säger att utan undantag tolkas på ett sätt som skapar rubriker. Även allt han inte säger. När han nämnde Liverpool, Manchester City, Juventus och Ajax som några att se upp för inför lottningen till kvartsfinalerna i Champions League kände vissa Man United-fans sig förolämpade över att han inte nämnt dem.
FFT har en lång relation med Messi. Vi uppmärksammade honom första gången 2004, efter ett tips från Arnau Riera i Barças b-lag. Han trodde att Messi hade vad som krävdes för att bli bäst i världen.
Den första intervjun med Messi bokade vi på ett lite ovanligt sätt. Vi mejlade hans pappa, som svarade och erbjöd sig att vara med.
Den unge Messi, som delvis gömde sig bakom en lång lugg, var som Wayne Rooney i samma ålder vad gäller att hantera pressen – båda var arbetarklasskillar som bara ville spela fotboll, inte snacka om det. Men pappa Messi visste att hans son var en diamant och att han skulle vara tvungen att prata med journalister. Alla våra frågor fick vi ställa genom Messi den äldre.
Snart började Barça beskydda sin tillgång, men han valde ofta att tala med FFT. Han ställde ofta frågor om Premier League så snart bandspelaren var avstängd.
I FFT 137 (januari 2006) ”presenterade” Ronaldinho Messi efter att han tagit plats i laget. Barça fick många intervjuförfrågningar och de avböjde de flesta, men FFT fick flera längre intervjuer med stjärnskottet från Rosario.
Messi var trevlig och så blyg att han ombads hålla mikrofonen närmare munnen för att man skulle kunna höra vad ha sa på inspelningen. Han mumlade: ”Trots att jag är ung går jag inte ut så mycket. Jag lyssnar på musik, jag tittar på tv, jag surfar på internet. På eftermiddagen tar jag tar en siesta eller ligger i soffan och spelar Playstation. Jag kanske ska ta en kurs i engelska – jag skulle vilja lära mig engelska, för det är bra att kunna.”
Messi lärde sig aldrig engelska, men han lärde sig mycket annat, på och utanför planen. Lagkamraterna Deco och Sylvinho i Barça betydde mycket för hans utveckling.
Pojken i manskapet lärde sig inte hantera media av frispråkiga spelare som Samuel Eto’o eller galna fotbollsfanatiker som Xavi, utan snarare av David Beckhams polerade och intetsägande plattityder.
2008 var en intervju bokad efter en match när Barças fans hade lovsjungit hans namn mer än någon annan spelare och en stor argentinsk flagga hängde bakom det södra målet, på vilken man tackade landet för två saker: ölet Quilmes och Messi.
Messi såg uttråkad ut. Hur kunde man få honom att intressera sig för situationen?
Samma år hade jag varit på Copa América i Venezuela och sett ett ensamt USA-fan stå upp och sjunga ”Star Spangled Banner” på en fullpackad ståplatssektion omgiven av 50 000 venezuelaner som hejade på Argentina och hatade USA. ”Såg du det?” frågade Messi. ”Otroligt, eller hur?” – och från det ögonblicket flöt det på.
2009 ombads jag presentera Messi med anledning av FFT:s utmärkelse av Årets spelare och tog mig till träningsanläggningen med en snygg glastrofé i väskan. Vakterna vid entrén undersökte väskan: ”Vad är det här?” När jag svarade att det var ett pris till Messi fick jag ta den med mig in. Pris till Messi kommer till Barcelona lika ofta som posten.
Några månader senare talade vi med Messi inför VM. Det var mest lite småsnack. Han frågade hur City hade råd att köpa hans lagkamrat i Argentina Carlos Tévez och vad Uniteds fans tyckte om det.
2011 körde han förbi mig på Rambla Catalunya när jag var med nyss nämnde Riera. Vi visste att det var Messi eftersom en massa barn klängde kring hans lyxiga SUV.
Senare samma år skulle vi prata med honom efter att han var klar med reklamfotograferingen vid sidan av planen där han blickade ut över Barcelona och Medelhavet. Messi skulle just till att hälsa, när han fick syn på en fotboll och skyfflade iväg den in i målet 30 meter bort. Han kunde inte hålla sig, även om ”skyffla” inte riktigt är rätt ord. Han kickade nonchalant till bollen, som lätt skruvades runt en icke-existerande mur rätt upp i krysset. Det var passande, för intervjun skulle handla om konsten att göra mål.
2017 gick Messi med på att vara gästredaktör för FFT och vi tillbringade tid tillsammans med honom en regnig dag i Barcelona. Han var artig, vänlig och blygsam. Medan Xavi gillade långa diskussioner med journalister var det annorlunda med Messi. Han är fåordig, men också engagerad i valet av de 20 bilderna från hans karriär som vi skulle välja ut – och här fanns några överraskningar. Han lyste upp när han såg hur han och Sergio Agüero firade Argentinas OS-guld 2008. Också bilderna som visade andra mindre spektakulära händelser än en Barça-trippel eller hattrick på Bernabeu betydde uppenbarligen mycket för honom.
Messi kommer troligtvis att koras till 2000-talets spelare och det finns goda argument för att han är den bäste någonsin. FFT har följt – och fortsätter följa – varje spark.
Andy Mitten är bidragande redaktör på FourFourTwo och redaktör för Manchester United-fanzine, United We Stand.