PAUL HAWKSBEE
PRESENTATÖR PÅ SPORTRADIOSTATIONEN TALKSPORT OCH SPURSFAN, 57
Det finns en replik i en av Woody Allens tidiga filmer, Ta pengarna och stick! I en tillbakablick ser vi en ung Woody som spelar cello i en blåsorkester och hans lärare är allt annat än nöjd med hans prestation. ”Han hade ingen känsla alls instrumentet”, förklarar läraren. ”Han blåste rakt in i det.”
Det summerar i stora drag hur många Spursfans såg på Moussa Sissokos förhållande till en fotboll under hans första två säsonger i klubben, vilket gjorde hans oväntade förvandling från skämt till mest värdefulla spelare ännu mer glädjande.
Så det är synd att han blev den spelare vars kontroversiella hands ledde till Liverpoolstraffen som gjorde att Tottenham låg under efter bara 22 sekunder av Champions League-finalen i juni.
22 sekunder. I vår största match någonsin. Till och med för fans beredda på en katastrof – det här är ändå klubben som firade 125-årsjubileum på White Hart Lane 2007 med en legendarparad före match, flaggor på sätena och en hyllningströja, bara för att ligga under mot Aston Villa med 4–1 efter mindre än en timme – så var det här en ny nivå för Spurs.
Den här sommaren handlade allt om att klubben skulle bevisa att turen till Madrid säsongen innan inte bara varit ett enstaka gyllene äventyr. Det var en första ansats mot något ännu bättre. Behövde de en förebild kunde de bara titta på Liverpool. De förlorade mot Real Madrid i Champions Leaguefinalen 2018 och gjorde stora men smarta investeringar för att bygga upp laget.
Utan något liknande skulle tvivlet leva kvar om att den förra säsongen kanske var så bra det här Tottenhamlaget kunde bli.
Skulle Spurs-fans fått höra det under 90-talet och det tidiga 00-talet, när laget harvade runt mellan 7:e och 15:e plats i tabellen, hade de förstås blivit överförtjusta. Men titeljakten under de senare säsongerna har förstås skruvat upp förväntningarna. Ansvaret för att leva upp till dem vilar i hög grad på en mans axlar – och hans namn är inte Mauricio Pochettino.
Över till dig, Daniel Levy. Spurs ordförande har gett dem en förstklassig träningsplats (komplett med puttningsgreen!) och en arena i världsklass. Nu var stunden inne att sätta ihop ett lag som var värdig den arkitekturen och som kunde utmana både nationellt och i Europa.
Det verkar som om tränaren tänkte samma sak. Även om hans förhållande till Levy verkar vara stabilt har den passionerade argentinaren aldrig varit rädd för att köra lite offpist under presskonferenserna och skicka knappt kodade åsikter till styrelsen som skulle ha fått tidigare tränare avskedade.
Det är få Spurs-fans som inte håller med om att Pochettino under sina fem år i klubben har fått ut det bästa av de resurser han har till hands, men det finns också en bred acceptans för att han inte kommer kunna utföra mirakel för alltid.
Levy älskar tyvärr att göra affärer mer än självaste Donald Trump så Tottenhams traditionella dansande på deadline är en källa till frustration för Poch, som 2017 menade att klubbens sensommartransfer påverkat spelet.
”Vi fick några bra spelare, men utan försäsong blir det svårt”, sade han. ”Du behöver då sex eller sju månader för att spelaren ska kunna komma i form och anpassa sig. Det har vi alltid emot oss. Det viktigaste är att de identifierar sig med våra målsättningar och att de den 3 juli, när vi inleder försäsongen, är på plats. Annars blir det svårt för dem.”
Avtalet med tonårslöftet Jack Clarke och den starka mittfältaren Tanguy Ndombélé hela 37 dagar innan fönstret stängdes visade på en ny attityd från Levy. Sedan då? Ingenting. Fram till … deadline! 25 minuter efter att fönstret stängts, när Real Betis argentinska mittfältare Giovani Lo Celso bekräftats, kom nyheten om Fulham-stjärnan Ryan Sessegnon strax därefter.
Lo Celso-transfern – ett lån med möjlighet till ett permanent avtal på 55 miljoner pund – gjorde att Spurs kunde spara in cirka 20 miljoner pund av Betis ursprungliga prislapp på 75 miljoner pund. Listigt uträknat, men frustrerande för tränaren.
Clarke skickades genast tillbaka till Leeds för att utveckla sitt spel under Pochettinos mentor Marcelo Bielsa. Alla de andra tre har gott anseende, är bra talanger, men när det gäller laget är de egentligen ersättningar, inte tillskott.
När det gäller den aktuella uppställningen finns det ändå mycket som är positivt inför 2019–2020. När det gäller mål får Hugo Lloris nyttig konkurrens från Paulo Gazzaniga, i mittförsvaret finns den belgiska ryggraden bestående av Toby Alderweireld och Jan Vertonghen kvar, även om båda snart behöver få nya kontrakt.
Tre av Tottenhams engelska mittfältare har också viktiga månader framför sig: Dele Alli, Harry Winks och Eric Dier. Trion vill komma in i spelet snabbt efter att ha drabbats av skador under förra säsongen – eller i Diers fall sjukdom – särskilt som de alla har ambitionen att ta sig till Gareth Southgates EM-lag 2020.
Förutom de på mittfältet har Spurs snabbhet, mångsidighet och målfarlighet genom publikfavoriterna Heung-min Son och Lucas Moura, redan en klubblegendar efter sitt hattrick i Amsterdam.
Och sedan finns förstås Harry Kane – en målgörare i världsklass, som hoppas att säsongen nu ska ta fart efter VM-tröttheten och de där fotledsligamenten som gav en stökig säsong.
Den 17-årige anfallsspelaren Troy Parrott hoppas vi ska få göra sitt genombrott den här säsongen. Stark, skicklig och lika glad för spel i djupled som framför mål bör irländaren få mycket cuperfarenhet och kanske till och med enstaka Premier League-utflykter. Den prydlige mittfältaren Oliver Skipp kan förväntas få mer speltid när han skuggar Winks, och håll ett öga på den engelske U21-mittbacken Japhet Tanganga.
Inför Spurs vinst under säsongsöppningen hemma mot Aston Villa medgav Pochettino att ”den här säsongen inte handlar om att bli bland de fyra bästa utan om att vinna titlar”.
En ligacup vore trevligt, även om vi kan klara oss utan att Pep Guardiola tar det på fullt så stort allvar. En FA-cup vore ännu bättre. Men efter en uppfräschning av laget i stället för en total revolution är en plats i Champions League och en bra dag på Wembley förmodligen det bästa vi Spurs-fans kan hoppas på. Vilket såklart inte är något att klaga på för dem av oss som har sett Tottenham förlora på Grimsby.
SPURS BEHÖVER BARA SE PÅ LIVERPOOL FÖR ATT FÅ VETA HUR DE SKA GÖRA EN OMEDELBAR COMEBACK.