MU­SI­KEN TYSTNAR ALD­RIG FÖR HENRYK

NYA TI­DER. Gent­ri­fi­e­ring­en gör att Henryk Lipp tving­as flyt­ta – men mu­si­ken ger han in­te upp

GöteborgDirekt – Centrum-Majorna/Linné - - Sidan 1 - LINNÉSTADEN

Thå­ström, Hell­ström, Wad­ling. Pro­du­cen­ten och mu­si­kern Henryk Lipp har job­bar med många. Men snart mås­te studion flyt­ta – till Hen­ryks ga­rage.

J ag hin­ner knappt kom­ma in i an­ri­ka Mu­sic-a-Ma­tic-studion på Tred­je Lång­ga­tan för­rän Henryk Lipp iv­rigt spe­lar upp Bau­la. Ett is­ländskt band ro­tat i Gö­te­borg som han just nu job­bar med. Så drö­jer det hel­ler in­te lång stund för­rän han för­tjust bju­der på mu­sik från Få­gel­le, en ljud­konst­när med po­pam­bi­tio­ner.

– Hon är en one wo­men-band, ka­ris­ma­tisk, en po­et, sä­ger han för­tjust.

– Jag vill mu­ta in de vi­ta fläc­kar­na på kar­tan. Det är det som dri­ver mig.

Han har haft sin mu­si­ka­lis­ka bas på Tred­je Lång­ga­tan se­dan 1984, då han flyt­ta­de sin stu­dio från riv­nings­kvar­te­ren på Drak­ga­tan i Går­da. Studion Mu­sic-a-Ma­tic blev snabbt mytomspun­nen och ock­så in­spel­nings­plat­sen för den kre­a­ti­vi­tet som snur­ra­de kring skiv­bo­la­get Ra­di­um 226.05, med grup­per som Cor­tex, Sa­tor, Uni­on Car­bi­de Pro­duc­tions och Sto­ne­fun­kers.

Nu rin­ner ti­den ut för studion, nå­got som Henryk Lipp är med­ve­ten om.

– Jag ser ut­veck­ling­en och vad gent­ri­fi­e­ring gör. Konst­nä­rer flyt­tar in i ruf­fi­ga kvar­ter, sen kom­mer peng­ar­na. Så små­ning­om tving­as jag flyt­ta. Men den da­gen, sä­ger han och ryc­ker på ax­lar­na.

– Jag ser fak­tiskt fram emot att flyt­ta studion till mitt ga­rage.

Han tar sik­te på fram­ti­den. Men har ock­så knu­tit an till histo­ri­en. Un­der sen­som­ma­ren kom in­te mind­re än två al­bum, som bär Henryk Lipps sig­na­tur: Cor­tex och Uni­on Car­bi­de Pro­duc­tions.

– Jag job­ba­de med bå­da pro­duk­tio­ner­na pa­ral­lellt. Det var fan­tas­tiskt!

Uni­on Car­bi­de Pro­duc­tions al­bum ”Li­ve at CBGB 1988” är, som ti­teln skvall­rar om, in­spel­ning­ar gjor­da för 30 år se­dan. Där hand­la­de det om ett rent mix­ar­be­te. Till det kom att Henryk Lipp gäs­ta­de ban­det vid spel­ning­ar på Li­se­berg och Grö­na Lund i au­gusti och sep­tem­ber.

– Det var som att dy­ka ned i ett mjölk­sy­re­bad med Stoo­ges i 180. Det var på rik­tigt och jag gil­lar det. Jag spe­la­de ju in de­ras två förs­ta al­bum och det jag upp­skat­tar med åter­för­e­ning­en är de har be­hål­lit de okon­trol­ler­ba­ra.

Cor­tex, där­e­mot, har sin ud­da histo­ria. Här hand­lar det om för­svun­na in­spel­nings­tejper.

– Det fanns två in­spel­nings­tejper, men på grund av att skiv­bo­la­get in­te ha­de be­ta­lat studion hölls en av dem in­ne. Den blev se­dan för­där­vad vid en över­sväm­ning, be­rät­tar Henryk Lipp.

Den and­ra be­höll Carl Mi­chael von Haus­swolff, skiv­bo­lags­di­rek­tör på Ra­di­um, men den glöm­des av.

– Men så små­ning­om di­gi­ta­li­se­ra­des den och det är ju helt out­giv­na lå­tar med en enorm ener­gi, osor­te­rat och ruf­figt. Det var myc­ket jobb, be­rät­tar Henryk Lipp.

– Vi job­ba­de från grun­den, som all­tid.

Men hur skul­le då mu­si­ken ges ut...?

– Vi kom på att Fred­die Wad­lingut­ställ­ning­en på Stads­mu­se­et skul­le av­slu­tas. In­vig­ning­en av den var ju som en svart­klubb på 80-ta­let med tre sce­ner. Det var en käns­la som tän­de en gnis­ta. Så vi be­stäm­de att de­la ut Cor­tex­ski­van gra­tis till av­slut­ning­en.

Nå­got som Gö­te­borg Di­rekt skrev om i au­gusti.

– Att job­ba med Fred­die Wad­ling var otro­ligt ro­ligt. Han ha­de en själv­klar sub­stans och ing­et konst­lat.

Henryk Lipp le­ver för – och av – mu­si­ken. Han in­ser att den tar myc­ket tid, men har he­la ti­den am­bi­tio­nen att ut­veck­la ska­pel­se­pro­ces­sen.

– Jag vill ju job­ba med eg­na gre­jer. Men jag job­bar för myc­ket. Sam­ti­digt, jag får in­te ham­na i ett mel­lan­lä­ge. Då sur­nar mjöl­ken.

Det var som att dy­ka ned i ett mjölk­sy­re­bad med Stoo­ges i 180.

Han har job­bat med ar­tis­ter som Thå­ström, Hå­kan Hell­ström och An­na von Haus­swolff. Spe­lat till­sam­mans med Fred­die Wad­ling i Blue for Two. Men trött­na på mu­si­ken – det gör Henryk Lipp ald­rig. Text och foto: Kai Mar­tin

I Mu­sic-a-Ma­tic, Henryk Lipps stu­dio vid Tred­je Lång­ga­tan, ska­pas det stän­digt. SKAPARKRAFT. FOTO: KAI MAR­TIN

DEJA VU. Henryk Lipp fick en deja vu-upp­le­vel­se av att job­ba med den bort­glöm­da Cor­tex-mu­si­ken.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.