Saff­ran i lus­se­kat­ten? Va!?

Saff­ran i lus­se­kat­ten – en vat­ten­de­la­re. I sto­ra de­lar av lan­det kanske en själv­klar­het. Men in­te i Gö­te­borg. Var­för?

GöteborgDirekt – Centrum-Majorna/Linné - - Sidan 1 - Text: Kristi­an Ri­sen­fors

Det stor­mar på Twit­ter, som van­ligt. Den här gång­en hand­lar dis­kus­sio­nen om saff­ran, lus­se­kat­ter och Gö­te­borg. Nå­gon fö­re­språ­kar en lag­stift­ning om att Gö­te­borgs saff­rans­fria lus­se­kat­ter bör för­bju­das. En an­nan be­skri­ver på­fun­det som van­sin­ne och me­nar att det stri­der mot all etik och mo­ral. En tred­je gil­lar in­te saff­ran, men kan än­då in­te tän­ka sig en lus­se­katt ut­an.

Hur har det bli­vit så här? Och fram­förallt: Hur kom­mer det sig att saff­rans­fria lus­se­kat­ter är van­li­ga­re i Gö­te­borg än i öv­ri­ga lan­det?

Vi bör­jar med ett sam­tal till mål­tids­fors­ka­ren Ri­chard Tell­ström, bland an­nat känd från Histo­rieä­tar­na på SVT.

– Det lå­ter oer­hört märk­ligt att man skul­le äta mind­re saff­ran i Gö­te­borg än i öv­ri­ga lan­det. Gö­te­borg är och har hi­sto­riskt va­rit Sve­ri­ges vik­ti­gas­te hamn och in­körsport för kryd­dor se­dan 1600-ta­let, och även ti­di­ga­re än så med Lödö­se. Gö­te­borg är in­tro­duk­tör av allt egent­li­gen. Stock­holm kom­mer som num­mer två. På vin­tern var Stock­holm helt av­sku­ret från res­ten av värl­den när det låg is på Ös­ter­sjön. Så var det in­te i Gö­te­borg, sä­ger han.

Vil­ket är det älds­ta be­läg­get för saff­ran i Sve­ri­ge?

– Vi har en oer­hört ti­dig upp­teck­ning från 1327 som hand­lar om en lag­man, Bir­ger Pers­son – fak­tiskt He­li­ga Bir­git­tas pap­pa. När han dör hålls gravöl i Uppsa­la där det ska ha kon­su­me­rats två ki­lo saff­ran. Man kan ju an­ta att det fanns ring­blom­mor och in­te ba­ra var saff­ran i det par­ti­et. Det är ju ex­tre­ma mäng­der. Det är för­öv­rigt från sam­ma ka­las där vi hit­tat den förs­ta upp­teck­ning­en av soc­ker i Sve­ri­ge, i mi­ni­ma­la mäng­der då, sä­ger Ri­chard Tell­ström.

Dyr kryd­da

Saff­ran är hi­sto­riskt en väl­digt dyr kryd­da som få ha­de råd till. På se­na­re år har kon­sum­tio­nen ökat re­jält i Sve­ri­ge. Nu­me­ra är saff­ran tyd­ligt sam­man­kopp­lat med ju­len och fö­re­kom­mer i allt ifrån saff­rans­bul­lar till pan­nacot­ta och snap­sar. Så har det in­te all­tid va­rit.

– Ti­di­ga­re var det ty­piskt en kryd­da för över­klas­sen som ha­de va­rit på kon­ti­nen­ten och ex­em­pel­vis ätit en fransk fisk­sop­pa med saff­ran, sä­ger Ri­chard Tell­ström och fort­sät­ter.

– Då var saff­ran in­te alls kopp­lat till jul på det sät­tet. Det an­vän­des i fest­bröd året om, på bröl­lop och be­grav­ning­ar. På 1700-ta­let var det in­te ovan­ligt att man stöt­te saff­ra­net till pul­ver och blan­da­de med bränn­vin. Se­dan pens­la­de man brö­det på ut­si­dan så det blev gult ut­an­på och vitt in­u­ti. Det ha­de sä­kert att gö­ra med att det var en dyr rå­va­ra, sä­ger Ri­chard Tell­ström.

Det är svårt att ve­ta ex­akt när saff­ra­net blev ju­lens kryd­da. Ri­chard Tell­ström tror att det hand­lar om 1900-tal el­ler möj­ligt­vis slu­tet av 1800-ta­let. Men frå­gan var­för gö­te­bor­gar­na ba­kar lus­se­kat­ter ut­an saff­ran kvar­står.

Gö­te­bor­gar­na äter mind­re saff­ran

Vi kol­lar vi­da­re med Bir­git Nilsson Berg­ström på Hem­bak­nings­rå­det i Gö­te­borg.

– Kul att du ring­er, jag hål­ler pre­cis på att ba­ka lus­se­kat­ter fak­tiskt. Men de står på jäs­ning nu, så jag kan pra­ta en stund, sä­ger Bir­git Nilsson Berg­ström.

Hon be­kräf­tar bil­den av att gö­te­bor­gar­na äter mind­re saff­ran än vad man gör i öv­ri­ga lan­det, även om det hål­ler på att för­änd­ras.

– Det är li­te olo­giskt att det an- vänds mind­re saff­ran här. Jag har för­sökt lu­ra på det där, sä­ger hon.

Vad har du kom­mit fram till?

– En te­o­ri kan va­ra bull­for­men, lus­se­kat­ten, allt­så in­te S:et ut­an den som är for­mad som en katt. Vi ha­de ju ostin­dis­ka kom­pa­ni­et i Gö­te­borg. Hol­län­dar­na ha­de ett bak­verk som het­te djä­vulskat­ten och de ha­de med sig det brö­det till Gö­te­borg. Det brö­det var för­mod­li­gen in­te smak­satt med saff­ran, sä­ger hon.

Sva­ret på myste­ri­et

Kat­ten allt­så. När­ma­re än te­o­rin om djä­vulskat­ten ut­an saff­ran är nog så nä­ra san­ning­en vi kom­mer i vårt myste­ri­um. För­mod­li­gen har det fun­nits minst li­ka myc­ket saff­ran i Gö­te­borg som i öv­ri­ga lan­det. Men den ur­sprung­li­ga djä­vulskat­ten ba­ka­des helt en­kelt ut­an saff­ran när den kom till Gö­te­borg. Sant el­ler in­te. Dis­kus­sio­nen om saff­ran i lus­se­kat­ten lär fort­sät­ta. Och är det än­då in­te gans­ka bra att bak­ver­ket kom­mer i oli­ka ut­fö­ran­den. Även om Bir­git Nilsson Berg­ström näs­tan tap­par bull­plå­ten på frå­gan om hon har saff­ran el­ler in­te i si­na lus­se­kat­ter.

– Ab­so­lut saff­ran! Nu blir jag upp­rörd. För mig är det lus­se­bul­lar och saff­ran sy­no­nymt sä­ger hon.

Just det, lus­se­bul­le var or­det. Lus­se­katt är nå­got an­nat.

FOTO: ØYVIND LUND

LUS­SE­KATT. Bir­git Nilsson Berg­ström var mitt up­pe i lus­se­ba­ket när Gö­te­borg Di­rekt ring­de.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.