Jen­ny hjäl­per dig ta mer plats – med din röst

Kan du ibland upp­le­va att du får en käns­la för en per­son ut­an att ve­ta var­för? El­ler upp­le­ver du själv att du in­te blir lyss­nad på?

GöteborgDirekt – Frölunda – Högsbo - - Sidan 1 -

I mitt fall re­sul­te­ra­de det bland an­nat i en mör­ka­re tal­röst, dju­pa­re and­ning och en röst som höll även om jag blev arg.

V

i på­ver­kas med­ve­tet el­ler omed­ve­tet av en per­sons röst, spe­ci­ellt om kom­mu­ni­ka­tio­nen sker över te­le­fon el­ler via and­ra ka­na­ler där du in­te ser per­so­nen du ta­lar med.

En skarp röst kan med­fö­ra att du lå­ter ir­ri­te­rad även fast du in­te är det.

När jag var i 20-års­ål­dern ha­de jag pro­ble­met att min röst in­te bar. Det in­ne­bar att när jag blev arg el­ler skul­le sä­ga ifrån, för­svann min röst el­ler blev väl­digt ljus. Det med­för­de att jag in­te blev ta­gen på all­var, och det ska­pa­de en stor fru­stra­tion hos mig.

Jag be­stäm­de mig för att ar­be­ta med min röst ge­nom att gå till en lo­go­nom, allt­så en per­son som ar­be­tar med tal­rös­ten. I mitt fall re­sul­te­ra­de det bland an­nat i en mör­ka­re tal­röst, dju­pa­re and­ning och en röst som höll även om jag blev arg. Jag tes­ta­de på kun­der i det ar­be­tet jag ha­de då, för att se vad som hän­de när jag ta­la­de med mör­ka­re röst och ett mi­ra­kel sked­de! Kun­der­na bör­ja­de lyss­na och tog mig på all­var på ett helt an­nat sätt än in­nan.

5 för­änd­ring­ar du kan göra med rös­ten och hur du an­vän­der den.

1. In­te gå upp i ton i slu­tet av me­ning­en.

Det är väl­digt van­ligt att vi går upp i ton i slu­tet av me­ning­en. Det med­för att det du sä­ger lå­ter som en frå­ga även om det är me­nat som ett på­stå­en­de el­ler upp­ma­ning.

Tes­ta att säg ”Det här är vik­tigt” en gång och gå upp i ton i slu­tet av me­ning­en. Tes­ta igen ut­an att gå upp i ton i slu­tet av me­ning­en. Ge­nom att slu­ta gå upp i ton i slu­tet av me­ning­en kom­mer du att upp­fat­tas som säk­ra­re.

2. För­dju­pa din and­ning.

Ge­nom att för­dju­pa din and­ning kom­mer du bli lug­na­re och inge ett lug­na­re och säk­ra­re in­tryck.

Öva detta ge­nom att läg­ga en hand på ma­gen och en på bröst­kor­gen. För­sök att an­das med ma­gen och låt bröst­kor­gen va­ra stil­la. Ma­gen går ut när du an­das in och ma­gen går in när du an­das ut.

3. Ditt tal­tem­po.

Fun­de­ra över hur snabbt el­ler lång­samt du ta­lar. Är du en en per­son som ta­lar lång­samt el­ler snabbt?

Tes­ta vad som hän­der om du änd­rar tem­pot i ditt tal. Finns det si­tu­a­tio­ner då det skul­le skul­le pas­sa bätt­re att ta­la nå­got lång­sam­ma­re och vi­se ver­sa? Ge­nom att ta­la nå­got lång­sam­ma­re tillå­ter du dig att ta me­ra plats och på så sätt kom­mer du att hö­ja din sta­tus.

4. Be­to­na rätt ord i me­ning­en.

Om du ska hål­la tal el­ler en fö­re­läs­ning. Fun­de­ra över vil­ka ord som är vik­ti­ga. Det ord du be­to­nar är det man kom­mer läg­ga mär­ket till.

Öva detta ge­nom att sä­ga el­ler lä­sa en val­fri me­ning och öva att be­to­na oli­ka ord. Vil­ket ord pas­sar bäst att be­to­na? Vad är vik­tigt i me­ning­en?

Ge­nom att be­to­na ett visst ord kan du sty­ra upp­märk­sam­he­ten till det du vill be­ly­sa.

5. Vå­ga ta pa­u­ser.

Man bru­kar sä­ga att det är i pa­u­ser­na som den vik­ti­ga in­for­ma­tio­nen pro­ces­sas hos lyss­na­ren. Vå­ga där­för att ta pa­u­ser när du ta­lar. Spe­ci­ellt om du ska ta­la in­för publik. Det ska­par en spän­ning och det du sagt hin­ner lan­da hos lyss­na­ren.

Na­tur­ligt­vis ta man ta för myc­ket pa­u­ser ock­så. La­gom är bäst!

Öva detta ge­nom att lä­sa en text el­ler ditt ma­nus högt och tes­ta vart du skul­le kun­na läg­ga in en pas­san­de pa­us. Vad får det för ef­fekt på det du sagt och på det som du sä­ger sen?

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.