Til­des tuf­fa

re­sa mot skiv­de­but

GöteborgDirekt – Hisingen - - SIDAN 1 - Text och fo­to: Kai Mar­tin

Nå­gon som minns Myspa­ce...? Där finns spår av Til­de Ing­hams förs­ta ski­va. Den som var klar för tio år se­dan och som öpp­na­de dör­rar mot den sto­ra mu­sik­värl­den. Så kom sjuk­do­men, som skic­ka­de iväg hen­ne på en bå­de in­re och ytt­re re­sa.

– Ef­ter min förs­ta spel­ning ha­de jag kon­trakt med bok­nings­bo­la­get Li­ve Na­tion, bå­de War­ner och BMG vill skri­va skiv­kon­trakt, men vil­le att jag skul­le lå­ta mer mo­dern. Det vill de all­tid. Så bör­ja­de jag job­ba med en an­nan pro­du­cent och se­dan blev jag sjuk, sä­ger hon.

Kro­nisk leu­ke­mi

Sjuk är ett an­nat ord för kro­nisk leu­ke­mi. Av mu­sik­värl­den blev det sjuk­hus där Til­de Ing­ham in­led­nings­vis sva­ra­de då­ligt på me­di­ci­ner­na. Mu­si­ken tving­a­des till pa­us. Länge.

– Jag var väl­digt sjuk ett tag. Fick trans­fu­sion. Men det blev ock­så ett ”wa­ke up call”, sä­ger Til­de Ing­ham.

Me­di­ci­ne­ring­en bet till slut och hon be­stäm­de sig för att fly från Gö­te­borg.

– Jag vil­le gö­ra det jag drömt om, sä­ger hon och be­rät­tar om att hon som li­ten trod­de att hon ham­nat i fel fa­milj, att hon egent­li­gen var från nå­got sy­da­me­ri­kanskt land.

Vo­lon­tär i Ecu­a­dor

Det blev först Bar­ce­lo­na för att plug­ga in­ter­na­tio­nel­la re­la­tio­ner, med C-upp­sat­sen flyt­ta­de hon till Chi­le. Då den var klar kom er­bju­dan­de om be­tald prak­tik för ett jäm­ställd­hets­pro­jekt i Ecu­a­dor som gav vo­lon­tär­ar­be­te i sam­ma land un­der re­gim av FN:s UNHCR.

– Där finns en av värl­dens störs­ta flyk­ting­ka­ta­stro­fer med nä­ra 800 000 män­ni­skor som flytt Colom­bia, be­rät­tar hon.

Men 2015 kän­de hon att det var dags att flyt­ta hem. Ef­ter att ha va­rit bor­ta i fy­ra, fem år poc­ka­de mu­si­ken allt mer på upp­märk­sam­het.

– Jag sjöng när jag var i Bar­ce­lo­na, har va­rit med i ett salsa­pro­jekt. När jag var i Chi­le var jag med i en mu­sik­do­ku­men­tär om bom­ba. Det är en la­ti­na­me­ri­kansk mu­sik­stil. Jag tror att det finns nå­got klipp ute, be­rät­tar Til­de Ing­ham.

Bli­vit mer öd­mjuk

Nu står hon med en pe­ri­od av tio år som in­ne­hål­lit fram­gång, nä­ra dö­den och även­tyr. Ri­ka­re, star­ka­re och med en vil­ja att ta till va­ra på li­vet.

– Om jag fått hår­da­re hud av det här...? Nej, tvärt om. Jag tror jag bli­vit mer öd­mjuk. Jag kän­ner att allt som ser ut att va­ra då­ligt be­hö­ver in­te va­ra det. Den re­san jag har gjort har gett mig nå­got po­si­tivt och män­ni­skor som jag har träf­fat har bli­vit som min fa­milj. Visst är det trå­kigt att be­hö­va gå på kon­trol­ler på grund av sjuk­do­men, men jag ser än­då en me­ning med allt som har hänt. Se­dan be­rät­tar hon vi­da­re: – Ja, lä­ka­ren sa att jag ald­rig skul­le bli frisk. Jag sa nej. För tre år se­dan blev jag frisk­skri­ven.

Sjuk­do­men och re­san till Sy­da­me­ri­ka till trots, det är än­då spe­ci­fikt li­vet i Bar­ce­lo­na som gett in­spi­ra­tio­nen till ”Not­hing gold can stay”. Til­de Ing­ham för­kla­rar:

– Jag lev­de i en de­struk­tiv re­la­tion i Spa­ni­en. Den var job­big, men fan­tas­tiskt för att kun­na skri­va lå­tar.

Fruk­samt sam­ar­be­te

Jag var väl­digt sjuk ett tag. Fick trans­fu­sion. Men det blev ock­så ett ’wa­ke up call’

Väl hem­ma bör­ja­de hon job­ba med Pedro Fer­rei­ra, den pris­be­lön­te pro­du­cen­ten från Por­tu­gal, som nu mer hu­se­rar i Lin­do­me. Det har gett ett frukt­samt sam­ar­be­te.

– Det var oer­hört kre­a­tivt. Med ho­nom föll allt på plats, sä­ger Til­de Ing­ham. Men hur bör­ja­de du sjunga?

– Jag gick mu­sik­klas­sen i Fla­tås. Var in­rik­tad på klas­siskt pi­a­no. Men på Hvit­feld­ts­kas mu­sik­lin­je bör­ja­de jag i ett punk­band. Fick sjunga De­vos ”Mon­go­lo­id”. Ban­det ha­de ald­rig hört nå­gon sjunga så bra.

FO­TO: KAI MAR­TIN

SJÄLFYLLD. Til­de Ing­ham har un­der tio gjort en re­sa som kun­de ha va­rit ett helt liv. Nu kom­mer hen­nes so­lo­de­but.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.