”Är det Draken själv jag talar med ...”
SINNRIKT.
Biografen Draken vid Järntorget är den senaste och förmodligen sista singelbiografen i Göteborg. Den öppnade i april 1956 som kompensation för dåvarande AB Cosmoramas Nya Teatern, som legat i Arbetarföreningens byggnad på andra sidan Järntorget och försvunnit när kvareret revs för nybyggnad.
Draken var en flott och luftig bio, helt olik de andra premiärbiograferna. Här fanns rymd både i den eleganta foajén en trappa upp och inne i den höga lite avskalade salongen. Framför de 742 marinblå manchesterklädda stolarna tronade en scen med den då största CinemaScopeduken i stan. Den mätte 13 x 7 meter men skulle senare bli ännu större. Ridån var prydd med ett vikingaskepp som designats av Gunnar Erik Ström. Mönstret målades för hand av Bröderna Ljungbergs Textiltryck AB. Åmans snickerifabrik i Åhus hade leverat salongens cellulosalackerade mahognyväggar. Materialet – den cirka 1 000 kvadratmeter stora ytan – kommer märkligt nog från en enda stock från Honduras. DRAKEN FICK NATURLIGTVIS det allra senaste inom den moderna filmtekniken. Ljudanläggningen kunde visa filmer med både optiskt och magnetiskt ljudband. En nyhet för Sverige var en magnetslinga i salongen som alstrade radiovågor, vilket gjorde att personer med nedsatt hörsel med hjälp av sina hörappareter hörde lika bra som den övriga publiken.
Jag har alltid varit lite förvånad över valet av öppningsprogram på Draken. Den italienska Förlorad kontinent, en vacker och prisbelönt dokumentär om en expedition som utforskar Kinas kustland, dåvarande Siam, Malaysia och Indonesiens övärld. Filmen fick priser vid festivalerna i Berlin och Cannes året innan, men var kanske lite blek som invigningsfilm.
Biografens namn satte sig dock snabbt. Personalen vande sig vid att telefonerande biljettbeställare gärna inledde samtalet med att fråga om det var Draken själv de talade med.
Rätt snart stod Draken utan publikdragande premiärer. De stannade som på Nya Teaterns tid i centrum på redan etablerade biografer som Cosmorama, Victoria och Spegeln. Samtidigt hade televisionen alltmer tagit publiken från biograferna. Det tillfälliga ljuset kom som så många gånger förr från Hollywood. När inte filmstjärnorna lockade folk togs hjälp av den tekniska utvecklingen. LJUSET I BIOMÖRKRET hette Cinerama. Den 30 sepember 1952 öppnade den första filmen På vift med Cinerama i det nya formatet. Publiken strömmade till och rätt snart följdes den av flera andra. Till Sverige och Göteborg kom Cinerama först i juli 1960. Då hade konkurrenten Palladium byggt om för systersystemet Cinemiracle enligt samma modell. Windjammer var en dokumentär om utbildning på norska segelfartyget Christian Radich under en resa runt om i världen. Succén var given. FILMEN GICK I över fyra månader men kostnaderna var också stora. Tre projektorer plus en för enbart sjukanaligt ljud, scenförändringar, personal
av Sven-Bertil Bärnarp och fraktkostnader gjorde att visningskostnaderna rakade i höjden. Men Draken fortsatte sin planering. Scenen breddades avsevärt. Utgångsdörrarna flyttades bakåt så att den 20 meter breda och 7 meter höga starkt kurvade scenen fick plats. Själva filmduken bestod av 1 500 smala plastband som impregnerats med glasfiber för att den böjda filmduken inte skulle reflektera ljus mot sig själv. DAGEN EFTER LUCIA 1960 visades den första Cinerama-filmen på Draken. Världen sju underverk var liksom sju av de nio filmer i detta format på Draken en resedokumentär. Det var naturligtvis ett billigt sätt att ta sig runt i världen – och publiken kom, till en början bländad av de vackra och stora bilderna.
Parallellt med Cinerama kom också 70 millimetersfilmen. Victoria hade framgångrikt visat långkörarna South Pacific och Sound of Music och nu efter det kostsamma Cinerama-äventyret fick Draken med hjälp av två nya 70-millimetersprojektorer möjligheten att också kunna visa liknande filmer. Men tyvärr gjordes en närmast horribel installation. Man utnyttjade inte den yta till storbild som Cinerama lämnade efter sig utan skapade bara möjligheten att visa den här typen av bredfilm. Repertoaren omfattade dock publikdragare som Dr Zjivago, Örnnästet,Kellys hjältar och de tre första Star Wars-filmerna. MEN PÅ SIKT blev Draken snarare en reprisbiograf på 70-millimetersfilm eftersom den tekniska utvecklingen gjorde att det gick nästan lika bra att få samma format på den traditionella 35-millimetersfilmen.
1979 blev dock ett märkesår för biografen. Då startade filmentusiasterna Göran Bjelkendal och Gunnar Carlsson Göteborg Filmfestival med filmer som då varken biografer eller TV visade. Från en försiktig början har festivalen i dag nått en imponerade publiksiffra och i fjol kom runt 130 000 besökare till den tio dagar långa festivalen. MEN DRAKEN KUNDE inte enbart leva på festivalen. När biografdöden på allvar satte in i början av 1980-talet var Draken illa ute. I maj 1995 var det slut. SF stängde och vad skulle nu hända med bion? Biografbolaget var villigt att låta festvalen ta över, men de nu 713 stolarna hotade man att flytta till en annan av bolagets biografer.
En räddningsaktion sattes blixtsnabbt in. Den gick ut på att intressenter kunde köpa sin egen stol under festivalen, med namnskylt och allt, för 1 000 kronor. Göteborgs stad, företag (däribland GP) och privatpersoner köpte stolar. En stolköpare var regissören Ingmar Bergman. VI SKRIVER NU 2016 och förutom den kommande filmfestivalen har också Draken börjat att alltmer utnyttjas som teaterlokal. Komiker som Özz Nujen, Måns Möller, Anders Jansson, Anna Mannheimer och Peter Apelgren hör till dem som gärna framträder på Drakens scen.
Men några nya storslagna bioplaner lyser med sin frånvaro. Men vem vet vad som händer i framtiden. Draken är fullt utrustad för filmvisning.