Ponsiano lever för språken och fotbollen
Ponsiano Kanijo från Tanzania forskar vid Göteborgs universitet sedan 2015. Att han valde Sverige är ingen slump. Allt började med att han träffade svenskar i sin hembygd. Där fanns nämligen en svensk skola.
– Nästan varje gång jag skulle gå till farmor, som bodde alldeles intill skolan, stötte jag på svenskar. Många jobbade på Tazengwaskolan, och en del på sjukhuset som låg i nära anslutning till skolan. Jag fick en speciell kärlek till Sverige och svenskar redan då, säger Ponsiano.
Ponsianos far ägde en liten restaurang där han också träffade svenskar.
Och när han studerade språk vid universitetet i Dar es-Salaam var det den svenska biståndsmyndigheten Sida (Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete), som stod bakom projektet Languages of Tanzania. Och eftersom det projektet initierades av Göteborgs universitet och kontaktnätet redan fanns, så blev valet att söka en doktorandtjänst enkelt. Han fick tjänsten och Göteborg blev hans nya hemstad.
– Det är en stor tillgång för mig att flera vid universitetet här forskar i Tanzania. De kan mitt språk och min kultur och det hjälper mig att känna mig hemma. För även om jag verkligen gillar Sverige drabbas jag givetvis av stark hemlängtan då och då, säger Ponsiano som har fru och två små barn där hemma. PONSIANO HAR ALLTID varit fascinerad av språk. Redan i Primary school började han korrigera språkliga fel och brister hos kamraterna vilket oftast mottogs med en axelryckning. Men snart började vännerna skämtsamt kalla honom för magistern, vilket Ponsiano inte hade något emot. Tvärtom, det var ju precis det som var hans dröm. Målet var att bli lärare i swahili och engelska och så blev det.
– Jag har kämpat för att nå dit där jag är i dag. Svårast var nog språkstudierna på universitetet i Dar es-Salaam. Men det var värt allt slit och nu är min framtid som lärare och lingvist utstakad, säger han glatt.
I Tanzania talas mer än 100 språk. Och då talar vi om språk – inte dialekter. SJÄLV TALAR PONSIANO swahili, nyamwezi, engelska och lite, lite svenska. I Tanzania är engelska det andra officiella språket efter swahili och används i högre utbildning och rättsväsende. Den etniska mångfalden är stor och halva befolkningen är under 15 år. Så behovet av lärare är påtagligt och Ponsiano har redan en innestående tjänst vid universitetet i 33 år. Göteborg och Iringa i Tanzania. Gör: skriver sin doktorsavhandling och undervisar i swahili på universitetet.
Familj: fru Emma och två små barn. Joel fyra år och Joan, två år.
Intressen: fotboll, studierna. staden Iringa. Men än så länge är det forskning i Göteborg som gäller. Senast i december 2019 ska Ponsiano vara helt klar med doktorsavhandlingen som, enkelt uttryckt, handlar om verb i det nyamweziska språket som tillhör bantuspråken. NÄR PONSIANO FÖRST kom till Sverige drabbades han, liksom de flesta som radikalt byter miljö och kultur, av en kulturkrock. Det han först reagerade på var att ingen ville sitta bredvid honom eller prata med honom på bussen. I stället placerade de sin väska på sätet bredvid. I början trodde han att detta bara drabbade honom och blev riktigt ledsen. Men efterhand insåg han att så nog inte var fallet. Svensken i gemen var helt enkelt inte särskilt intresserad av att konversera med personen på sittplatsen intill. Inte alls som han var van vid i Tanzania.
– I mitt hemland hinner bussen knappt sätta i gång förrän alla har börjat prata med varandra. Det saknar jag lite här men som tur är har jag ju mina fina arbetskolleger och handledare som betyder väldigt mycket för mig. Och jag har till och med en landsman som bor ihop med mig och som jag kan laga mat ihop med, ler han. INTE NOG MED det. Han har även turen att få bo hos en kvinna vars dotter talar swahili och som förstår att Ponsiano gärna vill laga sin mat själv. Helst äter han ugali som görs av majsmjöl som kokas i vatten till en fast degliknande massa som polenta. Gärna varje dag för en dag utan ugali är en förlorad dag enligt ett gammalt talesätt. Så ugali och bönor är det han saknar mest i matväg för även om han gör sitt bästa smakar det ändå inte som hemma. Borta bra men hemma bäst gäller även för Ponsiano. MEN DET FINNS något som lyfter vardagen. Något som betyder lika mycket som språk och som han längtar efter varje dag – fotboll. Han har spelat sedan barnsben och ju mer han får spela desto gladare blir han. I Tanzania spelade han så gott som dagligen men tyvärr bli det inte lika mycket här och det är något han verkligen saknar.
– Jag älskar torsdagar för då spelar jag fotboll tillsammans med andra som har anknytning till universitetet. Men nu startar snart utomhusmatcherna i FC Zico och då blir det äntligen mer fotboll. För mig är det oerhört viktigt att hålla i gång kroppen för att må bra. Att sitta i tv-soffan och titta på fotboll är inget för mig. Jag vill spela själv, säger han med eftertryck. Vad vill du uppnå efter alla år med studier?
– Mitt mål har alltid varit att bli den bästa läraren i swahili och engelska i hela Tanzania. Och jag vill hjälpa mina studenter att nå sina mål precis som jag gjort. Jag är djupt tacksam över de möjligheter jag har fått och kommer att ställa upp för andra som vill satsa.
”Det var värt allt slit och nu är min framtid som lärare och lingvist utstakad”