Vi be­hö­ver sam­tal, in­te slags­mål

Göteborgs-Posten - - Sidan 1 -

IS­ve­ri­ge har vi stol­ta tra­di­tio­ner. Då tän­ker jag in­te på nä­ver­lu­rar, stångstört­ning och var­pa ut­an på vå­ra grund­la­gar. Vi har värl­dens älds­ta lag för tryckoch ytt­ran­de­fri­het – Tryck­fri­hets­för­ord­ning­en från 1766. Den har re­vi­de­rats någ­ra gång­er men an­de­me­ning­en är den­sam­ma:

”Med tryck­fri­het för­stås var­je svensk med­bor­ga­res rätt att, ut­an av myn­dig­het el­ler an­nat all­mänt or­gan i för­väg lag­da hin­der ut­gi­va skrif­ter.”

Det står ock­så att lä­sa att tryck­fri­he­ten finns till för ”sä­ker­stäl­lan­de av ett fritt me­nings­ut­byte och en all­män upp­lys­ning”

I re­ge­rings­for­mens and­ra pa­ra­graf re­gle­ras ytt­ran­de­fri­he­ten:

”Var och en är gente­mot det all­män­na till­för­säk­rad ytt­ran­de­fri­het: fri­het att i tal, skrift el­ler bild el­ler på an­nat sätt med­de­la upp­lys­ning­ar samt ut­tryc­ka tan­kar, åsik­ter och käns­lor.”

Vi har allt­så rätt att hy­sa och ut­tryc­ka vil­ka åsik­ter vi vill med någ­ra få un­dan­tag. Så­le­des finns för­bud i brotts­bal­ken, mot ola­ga hot, hets mot folk­grupp, för­tal el­ler för­o­lämp­ning, och i sek­re­tess­la­gen.

Men ytt­ran­de­fri­het är in­te ba­ra grund­lag. Den hand­lar ock­så om hur vi an­vän­der ett av de­mo­kra­tins vik­ti­gas­te fun­da­ment.

Med den sa­ken har det bli­vit säm­re, in­te ba­ra i Sve­ri­ge. De­bat­ten har bli­vit mer ha­tisk, för­akt­full och hätsk. Man för­sö­ker ”fu­la ut” dem vars åsik­ter man ogil­lar, miss­för­står av­sikt­ligt och för­o­läm­par och eti­ket­te­rar me­nings­mot­stån­da­re. Käns­lor­na sval­lar me­dan de strin­gen­ta och prin­ci­piel­la re­so­ne­mang­en, lyss­nan­det och lä­ran­det, ef­ter­tan­ken, ny­an­ser­na, vil­jan att för­stå, och re­spek­ten för and­ras ställ­nings­ta­gan­den blir allt­mer säll­syn­ta. BRUTALITET UT­AN EFTERTANKE, snabb­het ut­an re­flek­tion, elak­het ut­an om­tan­ke, miss­för­stånd ut­an för­stånd, pre­ten­tio­ner ut­an grund och po­ser ut­an djup har kom­mit att bli en del av det som bor­de va­ra sam­tal men som i stäl­let ut­veck­lats till ver­ba­la ga­tuslags­mål. Det är många som gör an­språk på att va­ra de vux­na i rum­met men än­nu fler som upp­trä­der som ele­fan­ter i pors­lins­bu­ti­ker.

Ytt­ran­de­fri­het mås­te i prak­ti­ken, in­te ba­ra i te­o­rin, be­ty­da att man to­le­re­rar åsik­ter och tan­kar som man starkt ogil­lar. Även de som har som yt­ters­ta mål att av­skaf­fa rätts­sta­ten och de­mo­kra­tin skall ha rätt att fram­fö­ra si­na bud­skap så länge de in­te äg­nar sig åt hets mot folk­grupp el­ler sät­ter si­na pla­ner i ver­ket. Pri­set för en vid ytt­ran­de­fri­het är att ock­så de an­stöt­li­ga åsik­ter­na är tillåt­na.

Men re­flex­er­na och in­stink­ter­na är sna­ra­re att stop­pa dem vars åsik­ter man in­te gil­lar och mot­ver­ka de­bat­tens mång­fald till för­mån för de eg­na åsik­ter­nas he­ge­mo­ni. För­ra årets feb­ri­ga dis­kus­sio­ner om Nya Ti­ders del­ta­gan­de på Bok­mäs­san är ett ex­em­pel. I stäl­let för att vär­na ytt­ran­de­fri­he­tens prin­cip kräv­de 200 för­fat­ta­re och al­le­han­da de­bat­tö­rer att Nya Ti­der skul­le stäng­as ute. Boj­kot­ter, nam­nin­sam­ling­ar och lögn­er blan­da­des med smä­del­ser. Och de som in­te var emot be­skyll­des för att le­gi­ti­me­ra och nor­ma­li­se­ra na­zis­ter.

Att to­le­re­ra åsik­ter man av­skyr är in­te att nor­ma­li­se­ra, det är att vär­na ytt­ran­de­fri­he­tens prin­cip. FÖR TVÅ VEC­KOR SE­DAN var det dags för ett nytt för­sök till ”åsikts­för­bud”. GP:s Alice Te­o­do­re­scu var­na­de i en le­da­re för att dra pa­ral­lel­ler mel­lan da­gens Sve­ri­ge och 30-ta­lets Tyskland och för att ”tri­vi­a­li­se­ra histo­ri­ens värs­ta folk­mord i syf­te att brunsme­ta me­nings­mot­stån­da­ren.”

Det tog in­te lång stund för­rän en lek­tor vid Gö­te­borgs Uni­ver­si­tet star­ta­de ett upp­rop i vil­ket han kräv­de att Alice Te­o­do­re­scu skul­le av­sät­tas som po­li­tisk re­dak­tör för GP.

I en kök­ken­möd­ding av smä­del­ser be­skyll­de han GP:s le­dar­si­da och Alice Te­o­do­re­scu för ”för­akt för mänsk­li­ga rät­tig­he­ter ... stöd­or­gan för Sve­ri­ge­de­mo­kra­ter­na ... per­ver­te­ra­de åsik­ter ... män­ni­sko­förak­tan­de re­to­rik ...och an­ti­se­mi­tis­ka kon­spi­ra­tions­te­o­ri­er.”

Han av­slu­ta­de med kra­vet att GP:s äga­re och chefre­dak­tör skul­le av­sät­ta Alice Te­o­do­re­scu och att an­non­sö­rer och lä­sa­re skul­le boj­kot­ta GP.

Det är helt ofatt­bart hur en lek­tor vid Gö­te­borgs Uni­ver­si­tet, som skall va­ra en hög­borg för tan­kens fri­het, de öpp­na dis­kus­sio­ner­na och forsk­ning­ens obe­ro­en­de och in­tegri­tet, kan kom­ma på idén att krä­va av­sät­tan­de av nå­gon vars åsik­ter han ogil­lar.

Det gick nu in­te rik­tigt som upp­rops­för­fat­ta­ren ha­de tänkt sig. I den ”mot­pe­ti­tion” som snabbt ord­na­des fick Alice Te­o­do­re­scu över 16 000 stöd­ja­re, 20 gång­er så många som lek­torns upp­rop. Han blev ock­så re­jält kri­ti­se­rad för sin an­ti­de­mo­kra­tis­ka cen­sur­in­stinkt och stäng­de då blog­gen (han or­ka­de in­te med dre­vet) och bad om ur­säkt. Det var in­te av­sik­ten att tys­ta ner. ”Jag är vill­kors­löst för en fri sam­hälls­de­batt”.

Ett i san­ning märk­ligt sätt att ver­ka för den fria de­bat­ten!

”Ett sam­häl­le krä­ver ett så­dant sam­tal. Även om man är ra­di­kalt oen­se mås­te man kun­na pra­ta med varand­ra.”

FÖR ETT LI­TET TAG SE­DAN in­ter­vju­a­des ”för­fat­ta­ren och ytt­ran­de­fri­het­s­i­ko­nen” Sal­man Rush­die, som myc­ket på­tag­ligt fick er­fa­ra att ytt­ran­de­fri­he­ten in­te gäl­ler allt och över­allt. 1988 ut­kom hans Sa­tans­ver­ser­na. Irans le­da­re Ay­a­tol­lah Kho­me­i­ni ut­fär­da­de en döds­dom, en fa­t­wa, som fort­fa­ran­de gäl­ler. Det tvang Rush­die att gå un­der jord med stän­digt liv­vakts­skydd. Se­dan 20 år bor han i New York och kan rö­ra sig fritt ut­an skydd. I in­ter­vjun sa Rush­die: – Jag har fö­re­läst i de­lar av Ame­ri­ka som in­te tän­ker som jag. Det fi­na är att jag över hu­vud ta­get blev in­bju­den, att män­ni­skor kom, att de lyss­na­de på mig på ett ci­vi­li­se­rat sätt. Ett sam­häl­le krä­ver ett så­dant sam­tal. Även om man är ra­di­kalt oen­se mås­te man kun­na pra­ta med varand­ra.

Al­la sam­häl­len be­hö­ver så­da­na sam­tal. Ock­så Sve­ri­ge!

YTT­RAN­DE­FRI­HET. Tryck- och ytt­ran­de­fri­het är in­te ba­ra grund­lag. Hur vi för­hål­ler oss i prak­ti­ken till des­sa rät­tig­he­ter är av­gö­ran­de.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.