Vår ohäm­ma­de kon­sum­tion mås­te få ett slut

Vi kon­su­me­rar allt mer sam­ti­digt som vi får allt mer in­for­ma­tion om att det­ta in­te läng­re är håll­bart. Den­na pa­ra­dox mås­te bry­tas.

Göteborgs-Posten - - Debatt -

Ska vi und­vi­ka en kli­mat­ka­ta­strof mås­te vi slu­ta kon­su­me­ra på da­gens ni­vå­er. Nu. Att för­änd­ra vårt kon­sum­tions­be­te­en­de är dock kan­tat av svå­rig­he­ter då vi så lätt skju­ter upp att verk­stäl­la go­da in­ten­tio­ner till en an­nan dag. Det är ohåll­bart. Nu krävs hår­da­re tag, skri­ver Ka­ta­ri­na Graff­man, fil dr i kul­turan­tro­po­lo­gi, och Jacob Öst­berg, pro­fes­sor i re­klam och PR.

Ida­gar­na ha­de fil­men Ge­ne­ra­tion We­alth pre­miär. Fil­men be­skri­ver mänsk­lig­he­tens väx­an­de be­satt­het av lyx­kon­sum­tion el­ler ut­tryckt an­norlun­da, ett sam­häl­le präg­lat av en för­gif­tan­de ma­te­ri­a­lism. Den sät­ter fing­ret på en sjuk aspekt av sam­häl­let av i dag, näm­li­gen den na­i­va ma­te­ri­a­lis­men: läng­tan ef­ter att le­va li­vet som de ri­ka och kän­da i tron att det är de­ras kon­sum­tions­möns­ter som skän­ker till­fred­stäl­lel­se och lyc­ka i li­vet.

Sam­ti­digt pre­sen­te­rar FN:s kli­mat­pa­nel IPCC en spe­ci­al­rap­port om möj­lig­he­ten att hål­la ne­re den glo­ba­la upp­värm­ning­en till en och en halv gra­ders tem­pe­ra­turök­ning. Slut­sat­sen är att det kan gå att hål­la 1,5 gra­ders­må­let men det krä­ver att ut­släp­pen av växt­hus­ga­ser mås­te mins­ka di­rekt vil­ket krä­ver in­ve­ste­ring­ar och sam­ar­be­ten på en ni­vå som vi in­te har va­rit med om ti­di­ga­re. Fram­förallt krä­ver det att vi slu­tar kon­su­me­ra i den takt och på det sätt som vi gör nu. Det sä­ger sig självt, de här två bi­tar­na går in­te ihop.

Det är nog allt fler av oss som kän­ner att det är nå­got som ska­ver. Nu räc­ker det, är det nog många som tän­ker. Nu får det va­ra slut på slit och släng, nu ska vi bör­ja kö­pa håll­bart, äta mer ve­ge­ta­riskt, cyk­la i stäl­let för att ta bi­len och så vi­da­re. Men sen blev det in­te rik­tigt så, in­te just i dag. I mor­gon där­e­mot, då tar vi nya tag och då kom­mer jag age­ra på min över­ty­gel­se. I mor­gon blir en bätt­re dag. Ja, sen upp­re­pas det. Dag ef­ter dag.

Gap mel­lan tan­ke och hand­ling

Forsk­ning­en, in­te minst den forsk­ning som an­vänds av di­ver­se myn­dig­he­ter och and­ra or­ga­ni­sa­tio­ner som syf­tar till att få män­ni­skor att för­änd­ra si­na kon­sum­tions­be­te­en­den, bru­kar be­skri­va det här som att det finns ett gap mel­lan de fö­re­ställ­ning­ar vi har om en viss fö­re­te­el­se och vå­ra hand­ling­ar. Vi age­rar allt­så in­te ut­i­från vå­ra fö­re­ställ­ning­ar.

Det­ta är för­stås in­te ett helt orim­ligt sätt att för­hål­la sig till sa­ken. De all­ra fles­ta kan nog er­kän­na att vi in­te all­tid age­rar så som vi tän­ker att vi bor­de. Vad som där­e­mot är djupt pro­ble­ma­tiskt är att många tycks sit­ta fast i den lätt de­bi­la upp­fatt­ning­en att det här ga­pet mel­lan fö­re­ställ­ning­ar och hand­ling­ar är en till­fäl­lig lap­sus som ska kor­ri­ge­ras. De tän­ker sig att nor­mallä­get är att det in­te finns nå­got så­dant gap, men att vi nu be­fin­ner oss i nå­gon form av ex­trem­si­tu­a­tion som gör att just nu age­rar vi in­te på vå­ra fö­re­ställ­ning­ar.

Men det finns ing­en forsk­ning som vi­sar att det­ta är nor­mallä­get. I stäl­let är det nog sna­ra­re så att vi he­la ti­den age­rar stick i stäv mot vå­ra över­ty­gel­ser. Det är näm­li­gen så otro­ligt en­kelt att fat­ta klo­ka prin­cip­be­slut, men det är nå­got helt an­nat att fak­tiskt age­ra ute i det rik­ti­ga li­vet.

Kon­sum­tions­kul­tur

Kon­sum­tion är i dag en be­ty­dan­de del av det sam­häl­le vi le­ver i. Man kan ka­rak­te­ri­se­ra det­ta sam­häl­le som en kon­sum­tions­kul­tur, ef­tersom mark­na­den på oli­ka vis har fun­nit sätt att näst­la sig in i stort sett al­la möj­li­ga sam­man­hang som ti­di­ga­re ka­rak­te­ri­se­ra­des av just en mel­lan­mänsk­lig ka­rak­tär, ut­an in­bland­ning av kom­mer­si­el­la ak­tö­rer. Det finns gi­vet­vis ing­en po­äng i att för­sö­ka dri­va te­sen att allt är va­ru­märkt el­ler på an­nat sätt as­so­ci­e­rat med mark­na­den, men på oli­ka sätt vävs vå­ra livs­hi­sto­ri­er av trå­dar som i mångt och myc­ket fått si­na ku­lö­rer i mark­na­dens färg­bad. Kon­sum­tion som be­ty­der nå­got för vår själv­bild och vå­ra re­la­tio­ner till om­värl­den sker till stor del i det so­ci­a­la li­vet, i mö­ten och in­ter­ak­tio­ner med and­ra män­ni­skor.

Först när vi för­står den enor­ma be­ty­del­se kon­sum­tions­kul­tu­ren fak­tiskt har, först då kan vi bör­ja ta­la nyk­tert om vad som be­hö­ver gö­ras för att för­änd­ra vå­ra be­te­en­den. Den ome­del­ba­ra och mas­si­va för­änd­ring som be­hövs för att nå 1,5 gra­ders­må­let in­klu­de­rar ju oss al­la, en­skil­da män­ni­skor, or­ga­ni­sa­tio­ner, fö­re­tag och po­li­ti­ker, lo­kalt så­väl som glo­balt. Vä­gen fram­åt är dock in­te mer och tyd­li­ga­re in­for­ma­tion, ty­värr. För även om in­for­ma­tion kan bi­dra till att på­ver­ka folks fö­re­ställ­ning­ar om hur de ska age­ra, så kom­mer li­vet gång på gång kom­ma emel­lan så att hand­ling­ar­na in­te stäm­mer över­ens med fö­re­ställ­ning­ar­na.

Be­rö­rings­skräck

Det kom­mer att be­hö­vas mer hand­fas­ta till­vä­ga­gångs­sätt för att åstad­kom­ma för­änd­ring Vil­ken ba­lans det sen ska va­ra mel­lan li­te mju­ka­re for­mer som ”nud­ging” och li­te mer hand­fas­ta som skat­te­på­la­gor och re­gle­ring­ar åter­står att se. Ett av de sto­ra pro­ble­men är att det finns en be­rö­rings­skräck gente­mot des­sa li­te mer hand­fas­ta för­sök att för­änd­ra kon­sum­tions­möns­ter.

An­led­ning­en till det­ta är att i da­gens sam­häl­le har fri­het allt­mer re­du­ce­rats till fri­he­ten att väl­ja fritt på mark­na­den. Mark­na­den är den are­na på vil­ken vi ut­tryc­ker vil­ka vi är, och upp­le­ver vi att det­ta kring­skärs re­a­ge­rar vi ge­nom att upp­le­va att vi blir ofria. Vil­ket i sin tur le­der till in­dig­na­tion: ”Vem tu­san ska ta sig rät­ten att mo­ra­li­se­ra över att jag vill sät­ta fart på jul­stäm­ning­en med ett par nya jul­gar­di­ner!”

Dock mås­te vi in­se att vår to­ta­la fri­het att väl­ja på mark­na­den i dag kom­mer gö­ra att vi in­teck­nar den fri­het som vi har att gö­ra fria val i mor­gon.

Först då vi för­står den enor­ma be­ty­del­se kon­sum­tions­kul­tu­ren fak­tiskt har, först då kan vi bör­ja ta­la nyk­tert om vad som be­hö­ver gö­ras för att för­änd­ra vå­ra be­te­en­den

Ar­kiv­bild: JON OLAV NESVOLD / TT

KÖPHYSTERI. Först när vi för­står den enor­ma be­ty­del­se kon­sum­tions­kul­tu­ren fak­tiskt har, först då kan vi bör­ja ta­la nyk­tert om vad som be­hö­ver gö­ras för att för­änd­ra vå­ra be­te­en­den, skri­ver de­bat­tö­rer­na. På bil­den sce­ner från Black fri­day-släpp av skor i Akers­hus, Nor­ge.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.