Var­dags­mat på ett nytt sätt

Göteborgs-Posten - - Sidan 1 -

För tio år se­dan läm­na­de He­le­na och Pär Ham­ber­ger Rå­da sä­te­ri för att i stäl­let sat­sa på fär­dig­mat och frys­mat i en lo­kal i Bill­dal. I dag le­ve­re­rar de­ras fö­re­tag Kit­chenwiz frys­mat som tilla­gats av fö­re­ta­gets koc­kar. Må­let är att för­änd­ra män­ni­skors bild av vad fär­dig­mat kan va­ra. ”Vi är en mid­dags­tjänst, in­te en hand­lings­tjänst som mat­kas­sar­na”, sä­ger He­le­na Ham­ber­ger.

He­le­na och Pär Ham­ber­ger ser­ve­ra­de pre­si­den­ter och nä­rings­livstop­par i tolv år på Rå­da sä­te­ri, in­nan de läm­na­de herr­går­den för ett in­du­stri­om­rå­de i Bill­dal. Se­dan dess har de för­sökt för­änd­ra män­ni­skors bild av hem­kört och frys­mat.

Först och främst, vad skil­jer Kit­chenwiz från and­ra tjäns­ter som le­ve­re­rar mat hem till folk?

He­le­na Ham­ber­ger: Vi är en mid­dags­tjänst, in­te hand­lings­tjänst som mat­kas­sar­na. Vi har fått slåss för att skil­ja ut oss från dem. De är fan­tas­tis­ka i sig, allt som kan un­der­lät­ta i var­da­gen är bra. Men det blir ock­så myc­ket hac­kan­de, och det kan va­ra svårt att få till sma­ker­na. Vå­ra mid­da­gar är fär­digupp­mät­ta och hac­ka­de, och vi har gjort sås och dres­sing. Man får en box med tre mid­da­gar, det en­da man be­hö­ver gö­ra hem­ma är att puss­la ihop det sista.

Var kom idén ifrån?

He­le­na: När vi drev Rå­da sä­te­ri ha­de vi of­ta pro­mi­nen­ta gäs­ter, Pär och de and­ra koc­kar­na an­vän­de fi­na rå­va­ror och la­de myc­ket tid på ma­ten. Det blev ock­så långa da­gar, och när vi kom hem och skul­le fixa mid­dag till bar­nen blev det of­ta fär­dig­kött­bul­lar och ma­ka­ro­ner.

Pär Ham­ber­ger: Jag tänk­te att det bor­de gå att gö­ra som i ett re­stau­rang­kök. Där la­gar vi in­te rät­ter från scratch när vi får be­ställ­ning­en. Allt som går att för­be­re­da görs i för­väg. Vi la­gar så­ser, styc­kar kött, hac­kar det som kan hac­kas. Men hem­ma ver­kar det som att man in­te fat­tar att man ska äta mid­dag var­je dag, det kom­mer som en över­rask­ning en kvart in­nan man mås­te äta. Så he­la af­färsidén går ut på att det in­te ska va­ra svå­ra­re att va­ra för­be­redd hem­ma än det är på en re­stau­rang.

Nu har det gått tio år se­dan ni läm­na­de Rå­da sä­te­ri. Var­för sål­de ni verk­sam­he­ten där?

He­le­na: Vi var så unga när vi tog över Rå­da, jag var 25 och Pär var 30. Ef­ter tolv år kän­de vi att vi in­te kun­de ut­veck­la det mer.

Pär: Det är ett gam­malt K-märkt hus som man in­te kan gö­ra vad som helst med. Vi bör­ja­de få för­fråg­ning­ar om allt stör­re eve­ne­mang, men vår sto­ra mat­sal tog ba­ra 70 per­so­ner. Det är ock­så en spe­ci­ell värld när man job­bar med fin­mat, ef­tersom det ba­ra är en ex­klu­siv ska­ra som har råd med det där. Ingen av vå­ra vänner kom dit och åt, för det var för dyrt. Det kän­des li­te som att vi lev­de i en låt­sas­värld långt från vår egen var­dag, och från folk i vår egen ål­der som ha­de lik­nan­de tan­kar. Till slut kän­des det mer spän­nan­de än att la­ga mat till pre­si­den­ter, för det ha­de vi lik­som redan gjort.

He­le­na: Vi ha­de fått barn då ock­så, och det var in­te så ro­ligt att job­ba se­na kväl­lar och hel­ger. Här job­bar vi ock­så hårt, re­stau­rang­tem­pot sit­ter i. Men vi kan gå hem klockan fem.

Hur gick det i bör­jan, då ni star­tat om med Kit­chenwiz?

He­le­na: Först ha­de vi många oli­ka verk­sam­he­ter igång. När vi väl ha­de hit­tat lo­ka­len drog vi igång med mid­dags­tjäns­ten, men vi ha­de ock­så lunch­ser­ve­ring och ca­te­ring. De se­nas­te åren har vi för­sökt smal­na av det mer.

Pär: Lun­chen vil­le vi egent­li­gen in­te ha i bör­jan, men det var tryggt att ha ett sta­digt kund­kli­en­tel. Dess­utom kun­de vi bör­ja säl­ja in mid­dags­tjäns­ten till dem. Ha­de vi kom­mit från ing­en­stans ha­de det nog va­rit svå­ra­re, men de tes­ta­de gär­na.

Men att kö­pa hem i prin­cip fär­dig mat, blir det in­te gans­ka dyrt i läng­den?

He­le­na: Många tän­ker så första gång­en de hör pri­set. En rätt kos­tar mel­lan 85 och 100 kro­nor be­ro­en­de på hur många man be­stäl­ler för. Men vi har kun­der som sam­lar al­la si­na ma­tin­köp på ett sär­skilt kon­to, som sett att de spa­rar peng­ar. Ska man kö­pa va­ror till en viss rätt får du all­tid ett visst svinn. I vå­ra box­ar får du precis vad du be­hö­ver, och den där ex­tra cho­klad­ka­kan gli­der in­te med så som den kan gö­ra i mat­af­fä­ren.

Pär: Det är ock­så oli­ka be­ro­en­de på hur myc­ket man äter. Por­tio­ner­na är rätt väl till­tag­na, så en del fa­mil­jer med två li­te yng­re barn kla­rar sig of­ta på en lå­da för tre per­so­ner. Vis­sa får över till lunchlå­da da­gen ef­ter, and­ra tyc­ker det är precis la­gom.

Är det in­te svårt att hål­la pro­duk­tions­kost­na­der­na på så en jämn ni­vå?

Pär: Det är en jät­teut­ma­ning. Det är svårt att va­ri­e­ra rå­va­ror­na så myc­ket, ef­tersom vi är låsta vid en pris­ni­vå. Det får in­te hel­ler bli för många oli­ka kom­po­nen­ter, då blir det för många små bur­kar för oss att pac­ka och dess­utom be­svär­ligt för kun­den. När vi gör en me­ny bry­ter vi ner var­je rätt för att se hur många bur­kar det blir. Är det mer än fem-sex styc­ken får vi tän­ka om.

He­le­na: Det är ock­så där­för vi har ta­git fram al­ter­na­tiv till mid­dags­tjäns­ten. Se­dan någ­ra år till­ba­ka har vi en frys­rätt som vi kal­lar Back­up. Den kom sig av att vis­sa kun­der vil­le ha fler än tre mid­da­gar i vec­kan. Vi fick of­ta mat över här i kö­ket, så vi bör­ja­de fry­sa in den i por­tions­för­pack­ning­ar som kun­der­na kun­de kö­pa. Då är det ut­an till­be­hör, som ris el­ler pas­ta. Många fast­na­de för den ef­tersom de kans­ke val­de bort kol­hyd­ra­ter, el­ler all­tid ha­de ris hem­ma själ­va. Det är den som väx­er snab­bast nu. Snart lan­se­rar vi ock­så ett mel­lan­ting – en halv mid­dags­tjänst, där man ock­så kan väl­ja till­be­hör själv.

Bild: LI­SA THANNER

SAM­AR­BE­TE. He­le­na Ham­ber­ger, grun­da­re och vd och Pär Ham­ber­ger, köks­an­sva­rig.

ca­ro­li­ne Wi­den­heim mö­ter ...

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.