”Hur många pro­fes­su­rer i stats­ve­ten­skap krävs det för att för­stå vad Lööf och Björ­klund vill?”

Göteborgs-Posten - - Sidan 1 - ALICE TE­O­DO­RE­SCU

Alice Te­o­do­re­scu

Hur många pro­fes­su­rer i stats­ve­ten­skap krävs det för att för­stå vad An­nie Lööf (C) och Jan Björklund (L) vill? Sva­ret är fler än nå­gon kan räk­na. Det är näm­li­gen, trots väl­vil­ja, omöj­ligt att få ihop de mot­stri­di­ga löf­ten som de ut­fär­da­de fö­re va­let.

El­ler vad sägs om löf­te a) Löfven ska rös­tas bort, b) par­ti­er­na ska ver­ka för en al­li­ans­re­ge­ring vars stats­mi­nis­ter­kan­di­dat he­ter Ulf Kris­ters­son (M), samt c) in­te ge SD nå­got in­fly­tan­de. Ef­ter va­let har det ock­så stått klart att C och L an­ser att sam­ma al­li­ans­re­ge­ring som rös­tat bort Löfven ska va­ra be­ro­en­de av just Stefan Löfven för att kun­na re­ge­ra. Lo­giskt, el­ler hur?

Ha­de C och L i stäl­let sagt att iso­le­ring­en av SD är över­ord­nad allt an­nat, in­klu­si­ve den eg­na po­li­ti­ken, och att man där­för gi­vet opi­ni­ons­lä­get och se­na­re val­re­sul­ta­tet - a) läm­nar Al­li­an­sen och re­ge­rar med S och

MP (och kans­ke V?), el­ler b) lyf­ter fram

Lööf som stats­mi­nis­ter för en re­ge­ring till­sam­mans med L och MP som häm­tar stöd från S, el­ler c) går i op­po­si­tion om Al­li­an­sen in­te får egen ma­jo­ri­tet - ha­de man in­te be­hövt över­ty­ga om hur tyd­lig man är. För då ha­de man va­rit tyd­lig. Och rak­ryg­gad. Pro­ble­met är allt­så in­te in­ställ­ning­en till SD ut­an att de al­ter­na­tiv man an­för sak­nar verk­lig­hets­förank­ring.

PÅ ONS­DAG KOM­MAN­DE vec­ka ska riks­da­gen rös­ta om Ulf Kris­ters­son som stats­mi­nis­ter. Att det alls är ak­tu­ellt be­ror på att Al­li­an­sen, det vill sä­ga även C och L, i lin­je med sitt vallöf­te allt­så rös­tat bort Stefan Löfven (S) med SD:s ak­ti­va stöd.

Så var­för rös­ta­de man då bort ho­nom, gi­vet det par­la­men­ta­ris­ka lä­get, om man in­te vill ta kon­se­kven­ser­na? Och var­för är det ac­cep­ta­belt att rös­ta bort nå­gon med SD:s stöd men in­te att rös­ta för nå­gon med sam­ma stöd?

För att Kris­ters­son (M) ska kun­na väl­jas på ons­dag krävs ing­et ak­tivt stöd från SD. Det som krävs är att en ma­jo­ri­tet, allt­så minst 175 le­da­mö­ter, in­te rös­tar emot.

För att Kris­ters­son se­dan ska kun­na få ige­nom sin bud­get krävs in­te hel­ler SD:s ak­ti­va stöd. Så­dant stöd krävs en­dast om de röd­grö­na par­ti­er­na an­ting­en läg­ger en ge­men­sam bud­get (så som Al­li­an­sen gjor­de år 2014) el­ler om V och MP rös­tar på en ren S-bud­get. I prak­ti­ken är det allt­så de röd­grö­nas age­ran­de som ak­ti­ve­rar SD:s stöd.

Det fram­står som högst osan­no­likt att SD först skul­le rös­ta bort Löfven, se­dan läg­ga ner si­na rös­ter i va­let av Kris­ters­son el­ler rös­ta fram ho­nom, för att se­dan än­då lå­ta en röd­grön el­ler en ren S-bu­get fäl­la Kris­ters­son.

Ett så­dant age­ran­de skul­le bli svårt att mo­ti­ve­ra för de eg­na väl­jar­na och fram­stäl­la SD som oseriösa i ett lä­ge där de in­ve­ste­rat be­ty­dan­de mö­da i att fram­stå som mot­sat­sen.

En­da sät­tet för Al­li­an­sen att in­te gö­ra sig be­ro­en­de av SD:s age­ran­de, ef­tersom Al­li­an­sen (+MP) är mind­re än S+SD, är att få stöd från S. Är det nå­got Stefan Löfven va­rit tyd­lig med så är det att S ald­rig kom­mer att ge det­ta stöd - S ska som största par­ti sit­ta i re­ge­rings­ställ­ning och in­ne­ha stats­mi­nis­ter­pos­ten.

Och var­för skul­le han ge sitt stöd? För Löfven går mak­ten och po­li­ti­ken, med rät­ta, fö­re SD:s in­fly­tan­de.

ETT BE­TY­DAN­DE PRO­BLEM i ek­va­tio­nen är att ingen vet vad SD skul­le gö­ra. När den­na le­dar­si­da i tre års tid på­ta­lat vik­ten av att sam­ta­la med SD för att ta re­da på vad par­ti­et krä­ver för sitt stöd har det av vis­sa ill­vil­ligt tol­kats som att vi sym­pa­ti­se­rar med par­ti­et. Men vår håll­ning har he­la ti­den va­rit den­sam­ma: Al­li­an­sen är fun­da­men­tet för svensk bor­ger­lig­het och bra för Sve­ri­ge.

En sam­lad bor­ger­lig­het är ga­ran­ten för så­dant som mark­nads­li­be­ra­lism, för ökad fri­het och egen­makt, för fö­re­ta­gar­vän­li­ga re­for­mer, för vär­nan­de av rätts­stat och ut­bild­ning, för val­fri­het oav­sett plån­bo­kens tjock­lek. En­bart en sam­lad bor­ger­lig­het kan ut­ma­na den so­ci­al­de­mo­kra­tis­ka makt­he­ge­mo­nin. Det är där­för S gör allt för att om­kull­kas­ta block­po­li­ti­ken och skräm­mas med SD. S en­da möj­lig­het till fort­satt makt­in­ne­hav byg­ger näm­li­gen på att in­te bor­ger­lig­he­ten tar stöd av SD.

Trots att ingen sam­ta­lar med SD om vad de vill ha i gen­gäld för si­na rös­ter på­står många sig ve­ta hur för­fär­ligt il­la det skul­le gå om man, med de­ras ak­ti­va el­ler pas­si­va stöd, tog den makt som väl­jar­na rös­tat fram. Nog ha­de det där­för va­rit rim­ligt om man under des­sa år satt sig ner och dis­ku­te­rat vad man kan enas kring och vad man ab­so­lut in­te kan enas kring. Och in­for­me­rat väl­jar­na. Då ha­de man på ett pe­da­go­giskt och lo­giskt sätt kun­nat för­kla­ra var­för man age­rar på ett visst sätt ut­i­från SD:s fak­tis­ka ställ­nings­ta­gan­de.

S en­da möj­lig­het till fort­satt makt­in­ne­hav byg­ger näm­li­gen på att in­te bor­ger­lig­he­ten tar stöd av SD

ATT LÄG­GA FRAM den politik som man de facto gått vill val på, och som man ha­de ta­git strid för om SD in­te fun­nits i riks­da­gen, men som SD (som nu finns i riks­da­gen) ock­så stäl­ler sig bakom, är in­te att ge par­ti­et in­fly­tan­de. In­te hel­ler in­ne­bär sam­tal el­ler för­hand­ling­ar med SD att man sym­pa­ti­se­rar med par­ti­et el­ler dess fö­re­trä­da­re. Skul­le SD be­gä­ra helt orim­li­ga vill­kor för sitt stöd, så­dant som lig­ger långt ifrån den för­hand­la­de par­tens vär­de­ring­ar, är det fritt fram att för­hand­la med nå­got an­nat par­ti - el­ler av­gå. Det är par­la­men­ta­rism i prak­ti­ken för en mi­no­ri­tets­re­ge­ring, nå­got som Sve­ri­ge haft lång er­fa­ren­het av.

För­hopp­nings­vis in­ser An­nie Lööf (C) och Jan Björklund (L) orim­lig­he­ten i att omöj­lig­gö­ra för Al­li­an­sens stats­mi­nis­ter­kan­di­dat att bli Sve­ri­ges näs­ta stats­mi­nis­ter och där­med få ige­nom den politik som Al­li­an­sen gick till val på för två må­na­der se­dan. På ons­dag av­görs det.

Ha­de Cen­tern och Li­be­ra­ler­na redan in­nan va­let sagt att iso­le­ring­en av SD är vik­ti­ga­re än att Ulf Kris­ters­son (M) blir stats­mi­nis­ter ha­de det va­rit rak­ryg­gat och tyd­ligt.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.