När Mast­hug­get var nytt i Gö­te­borg

I Under be­läg­ring åter­ser lä­sa­ren Mo­na, Ma­ri­an­ne Lind­berg De Ge­ers al­ter ego från de­but­ro­ma­nen På drift. Mar­tin Eng­berg har läst en skild­ring från 1970-ta­lets Gö­te­borg.

Göteborgs-Posten - - Kultur Kritik - MAR­TIN ENG­BERG

Ef­ter att ha vår­dats för gul­sot skrivs Mo­na knappt åter­ställd ut till li­vet som en­sam­stå­en­de mam­ma. Må­lar­dröm­mar­na har hon var­ken råd el­ler själv­för­tro­en­de att ja­ga. Av en gran­ne på går­den får hon tips om att BUP sö­ker per­so­nal och hon an­vi­sas plats på en av­del­ning som he­ter Fem­man. Dit kom­mer hon i tron att hon ska få an­vänd­ning för sin vi­ta ny­lon­rock med bro­schen som vi­sar att hon är ut­bil­dad men­talskö­ta­re. Men på Fem­man rå­der en gräns­lös vårdsi­tu­a­tion där per­so­na­len ska bä­ra pri­va­ta klä­der, och där min­derå­ri­ga mör­da­re och ano­rek­ti­ker vis­tas på sam­ma av­del­ning.

VERK­SAM­HE­TEN STYRS MED en sekts för­tec­ken av dok­tor Ce­der­gren som an­ser sig ver­ka för ”den mo­der­na psy­ki­a­trins fö­del­se”. Den­na pös­ma­ga­de her­re, som vill bli kal­lad C, hål­ler grupp­te­ra­pi med pa­ti­en­ter och per­so­nal till­sam­mans. Samt se­mi­na­ri­er om de se­nas­te te­o­ri­er­na. C pro­vo­ce­rar och för­sät­ter Mo­na – som har pap­pas själv­mord och mam­mas al­ko­ho­lism att bä­ra – i upp­sli­tan­de si­tu­a­tio­ner. Han bå­de går över al­la grän­ser och spor­rar hen­ne till ut­veck­ling. Hon kri­sar, men vin­ner ock­så själv­kän­ne­dom och en psy­ko­lo­gisk iakt­ta­gel­se­för­må­ga som ro­ma­nen an­ty­der att en re­gis­sör kan ha nyt­ta av.

Under be­läg­ring ger tids- och plat­san­dan av ett 1970-ta­lets Gö­te­borg

Under be­läg­ring ger tids- och plat­san­dan av ett 1970-ta­lets Gö­te­borg där Mo­na parallellt med ar­be­tet på Fem­man dras in i te­a­ter­värl­den som de­kor­ska­pa­re och tum­lar in i kär­le­ken med vis­sång­a­ren John­ny, som är myc­ket lik Björn Afze­li­us. Ro­man be­ty­der i det här fal­let ett ras­ter ge­nom vil­ket bå­de för­fat­ta­rens och and­ra per­so­ners livs­be­rät­tel­ser av­teck­nar sig. Emel­lanåt blir språ­ket för re­fe­re­ran­de. Be­skriv­ning­ar som ”ty­värr är John­ny allt för of­ta full”, ”Mo­na har ald­rig va­rit lyck­li­ga­re” och ”Mo­na tyc­ker synd om Ri­ta” mot­sva­rar in­te be­rät­tel­sens kraft. Som lä­sa­re öns­kar jag att bli an­för­trodd mer av den un­der­text som Mo­na sägs va­ra så bra på att upp­fat­ta. Bätt­re ge­stal­tas de sto­ra bå­gar­na, av en tid och en män­niskas mö­do­sam­ma väx­an­de i en värld där kvin­nor­na får stå för den kol­lek­ti­va hjäl­pen när män­nen trött­nar och drar vi­da­re på so­lo­tur­nén.

Bild: RO­BIN HALDERT

MA­RI­AN­NE LIND­BERG DE GEER.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.