Ola la Salo!
Ola Salo gör succé med sin nya krogshow It takes a fool to remain sane. Efter flera års frånvaro från scenerna är Ola tillbaka med full kraft. För GALA magazine berättar han öppenhjärtigt om de turbulenta åren med The Ark, sin kärlek till familjen men också vägen dit han är i dag. Där både Indien och Österlen har spelat en stor roll i Olas liv.
Han är lågmäld. Helt klädd i svart. Ola Salo ska snart ta planet ner till Malmö där familjen väntar men slår sig till ro i soffan i den guldprydda baren på Hamburger Börs i Stockholm. Ola tänker länge på svaren. Som på frågan om allt han rör vid blir till guld? Det mesta i alla fall. Drygt 20 framgångsrika år med The Ark som kröntes med 80 000 i publiken under en festival på Piazza del Duomo i Milano. Succé med Jesus Christ Superstar, när det begav sig. Och med tanke på succén med Olas nya krogshow, It takes a fool to remain sane, byggd på The Arks enorma låtskatt, är frågan berättigad. Showen spelas för fulla hus i Göteborg och sätts nu upp både i Malmö och till hösten, i Stockholm – på Hamburger Börs.
– Det är väldigt kul med den här showen. Jag har nog aldrig fått så genomgående positiva reaktioner någon gång. Det bygger ju på ett 20 år gammalt låtmaterial från hela min karriär och jag får mycket draghjälp av det. Det är ett fint kvitto på att det vi gjorde i bandet var något bra, konstaterar Ola som är noga med att inkludera sina vapendragare i The Ark.
Det faktum att hans gamla band inte är med i showen är Ola extra ödmjuk inför. Och även om han påstår att han sällan blir nervös var premiären i Göteborg ett undantag.
– Den premiären var speciell eftersom alla medlemmarna i The Ark var där och det var oerhört viktigt för mig att inte bara jag skulle tycka att det vara bra. Hela showen i princip bygger på bandets låtar och jag har ett ansvar att förvalta det på ett respektfullt sätt.
Scenskräck lider estradören Ola sällan av, menar han.
– Det är bara läskigt första gången. Det är egentligen ganska lustigt, vid nummer två är all nervositet borta. Det har jag insett nu efter alla år att det är lite farligt att känna så, i stället blir utmaningen att göra fortsatta bra shower.
Och det har han fått ett kvitto på för fler krogshowsscener slåss om Ola. Som på den gamla goda tiden, då bandet i princip turnerade året runt.
It takes a fool to remain sane var låten som blev bandets stora genombrott. Det var också en programförklaring till vad som ledde fram till Olas frigörelse och den personen han är i dag. Låten summerar den filosofi som The Arks låtar kretsade kring i två decennier – att våga gå sin egen väg och att inte bry sig om vad andra tycker och tänker. När bandet startade 1991 var The Ark någonting som lät och såg ut som någonting som kom från yttre rymden.
Publiken som var svältfödda på utsvängda jumpsuits, paljettjackor, änglavingar och platåstövlar höjde armarna mot skyn. The
Ark var ett band som gick sin egen väg och Ola var frälsaren.
– Att följa sin egen övertygelse i stället för omvärldens förväntningar var viktigt för oss även om vissa kanske tyckte att man var fånig. Som artist har man lärt sig att det är alltid någon som tycker att du är fånig. Men bra artister balanserar alltid på gränsen till det fåniga. Artister som bara är coola och snygga blir för hämmade för att vara inspirerande. Om man ser till musikhistorien så är det artister som vågat göra något eget som står ut och som folk minns.
Ola var knappt född när hans stora förebilder som David Bowie eller banden Queen och Beatles spelades på grammofonskivor runt om i världen.
– Jag är egentligen för ung för den mesta av den musiken jag inspireras av i dag. Det var före min födsel och mina föräldrar lyssnande inte på den här typen av musik heller, så det blev som ett uppvaknande. Kunde det låta så här?
Uppväxten i småländska Rottne, i en kristen familj och med en far som var präst, beskriver Ola i termer av en frigörelseprocess. Som en revolt från inskränkthet, religiösa måsten och gränsdragningar. Men egentligen var den utan dramatik.
– Jag kände tidigt att i den religiösa miljön kunde jag inte utvecklas. Jag kunde inte följa i deras fotspår. För mig var det viktigt att tänka i mitt eget huvud och hitta min egen sanning. I skolan ansågs jag nog vara lite stökig. Jag pratade mycket och ifrågasatte, säger han, ler åt minnet och tittar bort.
Föräldrarna insåg tidigt att deras son skulle komma att gå sin egen väg och att han skulle göra det genom musiken. Redan då kunde de ana en exceptionell talang i sin son. Så de uppmuntrade honom snarare än att försöka förändra.
– Ja det skulle jag säga. De lät mig gå min egen väg. Mina föräldrar var tydliga med vad de trodde på och förmedlade till mig att
”Vissa blev nog förvånade när jag gifte mig”
jag kunde hitta min egen tro. Vi hade många djupa och ingående samtal. Men de hade respekt för min förmåga och lät mig utveckla en egen väg. Jag tror att det har bidragit till att vi bibehålligt en bra relation. Ju äldre jag blir desto mer förståelse får jag för varför de gjorde de valen de gjort. När man själv blir förälder inser man att det inte är så lätt alla gånger och det får mig att uppskatta mina föräldrar mer.
Med Ola i spetsen erövrade The Ark inte bara Sverige utan hela Europa. Men det finns även djupa dalar i Olas liv och han kommer själv in på det. När bandet var som störst på andra sidan av millennieskiftet stod de också i startgroparna för att ta klivet över Atlanten. På invigningen av den svenska ambassaden i Washington 2006 störde ett lågt flygande flygplan pressträffen och Ola skämtade om att planet nog var på väg till Vita huset. Något som inte föll i god jord hos amerikanarna som hade 9/11-katastrofen i New York i färskt minne. Ola fick ta emot grova hot och Usa-turnén fick avbrytas.
– Efter Washingtonskandalen kom allting av sig. Hela Usa-karriären kantrade. Det var ett illa valt skämt. Men ibland sker klantiga saker av en anledning. Vi var inne i ett intensivt turnerande och det blev ett slags snurr som var fullständigt ohållbart. Melodifestivalvinsten blev ett slags andra genombrott, men också ett klimax där jag kom till en punkt där jag insåg att jag ville komma in på ett spår som var mer hållbart. Bandet krisade och Ola bestämde sig för att dra i handbromsen privat. Han började ifrågasätta sin snabba livsstil. Året var 2008. Tre år innan The Ark drog sitt sista andetag.
– Jag kände ett skriande behov av att få en stadga och en fast punkt i min tillvaro. Det var också i den vevan som jag blev tillsammans med min nuvarande fru. Jag kände att jag ville skapa en tillvaro med henne. Vi åkte till Indien och bodde på ett hinduiskt kloster. Jag vet, det låter klyschigt. Jag slutade röka och dricka och började generellt ta sikte på en tillvaro som inte bara innebar att prestera och imponera. Fram till dess hade jag varit helt ointresserad över hur jag mådde. Jag hade bara varit inriktad på att prestera. Jag hade upplevt ett enormt tryck på mig själv som jag själv hade skapat.
När Ola var 19 år förstod han för första gången att han kunde bli kär i både män och kvinnor och när han träffade sitt livs kärlek, Anneli, var det många som blev förvirrade. Gayikonen som gärna använde makeup, spelade på sin sexualitet och som nonchalant virade en fjäderboa runt halsen, hade blivit kär – i en tjej. Ridå.
– Jag har alltid varit väldigt tydlig med att jag är bisexuell. Det innebär möjligheten att min livspartner kan vara kvinna som man. Men vissa blev nog förvånade när jag gifte mig. Det är ett tecken på att de inte riktigt har greppat
”När man själv blir förälder inser man att det inte är så lätt alla gånger”
”Familjen har har kommit att bli viktigare än karriären”
fenomenet bisexualitet. Jag tror att många uppfattar dig som gay om du presenterar dig som bi. Detta eftersom gay-aspekten av bisexualiteten är den mer sensationella informationen i påståendet. Men jag är gift med Anneli för att hon är den personen hon är. Inte för att hon är kvinna. Av denna anledning och på grund av hur min historia ser ut så kommer jag alltid betrakta mig själv som bisexuell. Något annat skulle kännas konstigt för mig.
Med förälskelsen kom barnen in i Olas liv, döttrarna Judith och Miriam. Ett nytt kapitel i Olas liv tog sin början.
– Det är otroligt spännande men samtidigt en utmaning med det jobbet som jag har. Det är det mest givande jag har upplevt i mitt liv och det som ger mig mening med livet. Att ha de här två underbara personerna i mitt liv. Det är en ynnest.
Hans två flickor börjar ana att deras pappa kanske inte har ett jobb som liknar de flesta andras pappors.
– De tycker att jag har ett roligt jobb. De tycker att det är roligt med alla scenkläderna och smink, Men det är tufft att jag är borta alla veckodagar och jag försöker få extra tid tillsammans med dem på helgen. Därför kör jag hem på lördagarna efter showen på natten för att få en dag i veckan med dem. Att jag finns där när de vaknar upp på söndagen. Det är en krävande rutin, men då får jag äta lång frukost tillsammans med dem och det är värt mycket.
Som pappa beskriver han sig själv som en kärleksfull, barnslig, men även en sträng förälder och han har även fått en ökad förståelse för sina egna föräldrars uppfostran av sina barn. Att det inte är så lätt med föräldraskap alla gånger.
– Att få lära känna sina barn och få tillgång till deras inre värld och fantasier gör att man själv blir lekfull. Att vara lekfull som förälder är bra men bara en del av vad som är viktigt. Jag vill vara en trygg person för dem också och det är mer något som jag fått lära mig, att vara den mer tydliga föräldern. Jag var själv ett sladdbarn, mina syskon är äldre än jag och jag har fått mer förståelse för vad ett familjeliv och andras behov innebär.
Att vara en högpresterande artist är sällan förenligt med ett jämställt äktenskap. Något Ola har fått erfara genom åren. Turnéliv och jämställdhet i ett äktenskap kan tyckas vara en oförenlig livsstil där ena partnern tvingas ta ett mycket större ansvar i hemmet på grund av att arbetet som artist sällan är ett nio till fem-jobb.
– Vi strävar efter det. Jag försöker hela tiden bli mer jämställd men det är en stor utmaning för mig eftersom sådana målsättningar måste kriga mot min prestationsångest inom jobbet. Jag har ett stort krav på mig själv att leva upp till de förväntningar som krävs av mig som artist. Men familjen har kommit att bli viktigare för mig än karriären. Därför har det skett en gradvis omprioritering i mitt liv där karriären prioriterats ner för att Anneli och jag ska bli mer jämställda och barnen och jag ska få mer tid ihop. Och det är så himla värt det, känner jag.
Det som till en början drev Ola att fortsätta ställa sig på scenen och göra stordåd liknar han nästan vid en religiös besatthet som genom åren mognat till en livsfilosofi där den psykiska hälsan står i centrum.
– Längtan efter det storslagna kommer nog säkert från min religiösa uppväxt och som artist har jag alltid velat skapa maxade upplevelser och driva mig till mitt yttersta. Men med åren har jag kommit att tänka att jag nog gör världen en större tjänst genom att leva ett liv där jag mår bra i stället för att plåga mig till döds med självdestruktivitet och prestationsångest. Och att det går utmärkt, kanske till och med bättre, att skapa de där maxade upplevelserna som artist när man mår bra privat.
Ola är bara 42 år men kan lätt se sig själv i en konstnärshatt någonstans på Österlens slätter, långt från storstadsbrus och stökiga rockscener. Flytten till Malmö har fått honom att gå ner i varv kanske mer än fansen tycker är lovligt.
– Det blev en period där jag kunde stanna upp och reflektera över mitt liv och vilka förändringar jag ville göra i mitt liv. Jag vet inte vad framtiden har att erbjuda, jag älskar att sjunga och uppträda, men jag är inte säker på att jag har så mycket kvar att uttrycka. När jag sjunger de här låtarna uttrycker de allt jag velat säga i mitt liv. Men jag tycker mycket om showen också och att jag utvecklas som artist. Jag tycker det är jätteroligt att uttrycka mig med kroppen och jag tycker att jag har mycket kvar att ge.