”Jag blir ofta lite nervös när jag ska till NK – tänk om jag inte ser tillräckligt rik ut?”
Har man bara två tjocktröjor, ett underställ, några t-shirtar och långbyxor att välja på blir plötsligt valmöjligheterna rejält begränsade och på samma gång lite befriande då man plötsligt slipper ställas inför en massa val. Som deltagare i säsongens Farmens VIP fick nämligen Anna ”Sahlene” Sahlin en strikt klädlista att rätta sig efter;
– På sätt och vis var det väldigt skönt att slippa välja och eftersom vi dessutom fick arbetskläder återstod helt enkelt inte så mycket att välja på när det kom till att sätta ihop ”dagens outfit”, berättar Anna och fortsätter:
– Jag behöver heller aldrig någonsin mer anstränga mig med att lägga upp en snygg selfie för folk vet ju numera hur jag egentligen ser ut som skitig och osminkad. Ihop med en vagel och en gigantisk finne som inte ville läka var min enda lyx Försvarets hudsalva.
”Asch, det är väl inget att se” var dessutom Annas första spontana kommentar när GALA bad att få göra ett reportage om henne och hennes garderob. Men det räcker med att kasta en blick inne i det antika klädskåpet för att inse att här finns en tanke bakom samtliga plagg, inget verkar ha hamnat där av en slump och större delen är väl utvalda second hand-fynd.
– Jaa, jag blir bara tokstressad när jag kommer in i ett varuhus och ska välja ut en sak i det enorma utbudet. Jag tycker om när det är opretentiöst och blir ofta lite nervös när jag ska till NK – tänk om jag inte ser tillräckligt rik ut? Samtidigt älskar jag kläder och tycker att det är ett roligt uttryckssätt, jag hatar att köpa dem bara, skrattar Anna.
Lösningen har blivit att shoppa second hand och vintage; passar det så passar det helt enkelt samtidigt som det är miljövänligt, mer ekonomiskt och chansen större att hitta ett helt unikt plagg.
För att sticka ut ur mängden har aldrig skrämt Anna, redan under uppväxten i den lilla bruksorten utanför Söderhamn var det en självklarhet för henne att uttrycka sig genom kläderna och hon stod stadigt emot gängse normer.
– Som ung klädde jag mig som en hippie, gjorde egen batik i mikron och hade hennarött hår ner till midjan ihop med ett par klotrunda glasögon. Jag kan själv tycka så här i efterhand att jag var ganska modig men jag ville helt enkelt göra som jag ville – och så har jag alltid känt…
”Jag avskyr att prova kläder”
Hon hade dessutom bråttom för att upptäcka världen utanför och lämnade Hälsingland redan under gymnasietiden och begav sig till Stockholm för att helt satsa på musiken och artisteriet.
– Jag var 18 år då jag kom till Stockholm och hade inte så mycket pengar att köpa kläder för så jag pantsatte ibland min kära oboe för att kunna utöka garderoben. Min snälla pappa löste ut den med jämna mellanrum tills den hamnade där igen.
Hon konstaterar att hon länge haft svårt att hitta ett mellanläge mellan att stå på scen i glittriga scenkläder till att varva vardagskläder, som ofta slutat med en hederlig mysbyxa men hon jobbar på att bli lite mer vardagschic.
– Jag gillar verkligen kläder med ett statement och till skillnad från många andra använder jag ofta hatt, jag älskar verkligen min lilla hattsamling. Ska jag vara helt ärligt älskar jag att dra på mig allt som glittrar och glammar.
Och trots att hon har ett rationellt förhållande till sina kläder och utan problem rensar ut och skänker bort med jämna mellanrum grämer hon sig över när garderobs-arsenalen tunnades ut rejält för några år sedan:
– Jag blev av med 12 av mina dyraste och finaste scenklänningar som jag hade packat ner i en väska inför en stor show. Jag var så stressad att jag glömde kvar dem på tåget och trodde länge att de var hos min mamma så tyvärr tog det lång tid innan jag upptäckte det. Det har garderoben inte riktigt hämtat sig ifrån, det var även en stor investering, säger hon med en liten suck.
Och även om Anna vurmar för den mer avslappande hippiestilen berättar hon beundrande om sin mormor som alltid var orubblig gällande sitt eget yttre. Hon höll stilen genom att lägga håret varje vecka, hade aldrig långbyxor utan små dräkter från Paris och alltid med skor på sig inomhus. Anna skrattar till och skakar lite på huvudet;
– Själv kommer jag nog snarare bli en klassisk kulturtant med sjal och jättelångt, vitt hår som fladdrar i vinden. Jag gillar helt enkelt inte att man måste klippa av sig håret bara för man råkar bli äldre …
Vem är din stilförebild?
– När jag verkligen anstränger mig så är Jennifer Lopez den ultimata förebilden med sin bronsade hud och sexiga stil men inget man har till vardags. Jag avundas även bohemiska Kate Moss för hennes förmåga att klä sig så där avslappnat casual.
Vilka är dina favoritdesigners?
– Då blir det den franska designern Isabel Marant som skapat den där typiska parisiska stilen i kombination med skräddade och bohemiska detaljer; boho chic. Sen finns det otroligt många fina svenska designers som Dagmar, By Melina och Rodebjer.
Vilken är din högsta mode-dröm?
– Jag har tidigare jobbat med fina designers inför schlagerfestivalen då de sytt upp klänningar till mig men jag skulle helst av allt vilja ha något man har mer användning av,
till exempel en skräddarsydd kostym. Gärna av Marina Kereklidou, hennes arbete är näst intill haute couture.
Vilket är ditt mest oväntade köp?
– En dag knackade det plötsligt på dörren och där stod min något tysta och försynta granne och jag tänkte genast att nu har vi levt rövare och stört henne men i stället räckte hon fram den här klänningen till mig och sa ”– Joo, jag har funderat och insett att du nog skulle passa väldigt bra i den här – vill du ha den?! ”Det visade sig att hon hade haft den på en gala i Cannes en gång för länge sedan och därefter haft den hängandes längst inne i garderoben i många år. Med tiden hade hon insett att hon aldrig mer skulle använda den och kom med den till mig i stället, en sådan otroligt fint gest! Nu fattas det bara att jag blir inbjuden till Guldbaggegalan för där skulle den platsa perfekt …
Vilket är ditt bästa köp?
– Åhh, den här är så förbaskat snygg, en äkta vintage byxdress från 70-talet som jag bara älskar. Jag såg den och tyckte den var så himla snygg och den kostade bara 300 kronor! När jag sjunger med Cotton Club är den alltid ett självklart klädval, man förvandlas automatiskt till en discodiva när man drar på sig den!
Vilket är ditt sämsta köp?
– Trots att jag har jobbat som frilansande artist under så många år är jag fruktansvärt dålig på att packa, jag har nästan ett funktionshinder när det gäller packning. Jag ser alltid till att mina scensaker och sminkarsenalen är med men sen händer något. Jag glömmer att dagen efter vill jag troligen inte ha scenkläderna på mig eller så glömmer jag underkläder och då måste jag springa in på en kedja och snabbt rafsa åt mig någonting. Det är då det blir fort och fel. Dessutom avskyr jag att prova kläder. Berätta om ett minne i ett speciellt plagg!
– Min vita skinnensemble med kjol och topp som jag hade i Eurovision 2002 var designad av Jana Hallas, en estländsk designer. Den var väldigt tidstypisk och jag kände mig cool. Jag fick höga stilbetyg i kvällstidningarna och jag minns att någon liknade mig vid Wilma Flinta – fast på ett positivt sätt.
Vilket är lyxigaste plagget du har?
– Det blir definitivt mina pumps från Yves Saint Laurents Rive Gauche-kollektion.
Vilken stil passar du inte i?
– Jag skulle aldrig, aldrig under några omständigheter sätta på mig en sko med taxklack för det är det absolut fulaste jag vet! Ni kommer dessutom aldrig få se mig i en liten åtsittande Chaneldräkt … möjligen när jag är 80 år!
Vilket är ditt favorit-mode-decennium?
– Jag känner överlag att hela mitt jag, både till kropp och själ är född i helt fel tid, att vara ung mellan 1968-73 hade varit min grej. Kläderna, musiken och mentaliteten – allt var så rätt, det var mer rock’n’roll. Jag hade haft min ”Hippie gear” bestående av långa fladdriga kjolar, virkade Bh:ar och pannband. Peace man!
”Jag skulle aldrig, aldrig under några omständigheter sätta på mig en sko med taxklack”