”Vi längtar efter barn”
Magnus Carlsson och maken Mats planerar att skaffa barn och ta hjälp utomlands av en surrogatmamma. – Det är ännu mer planering, man ska vara i barnets hemland i några månader när de föds för att de ska få medborgarskap, säger Magnus till GALA magazine.
Du ska vara med i Diggiloo igen i sommar – berätta?
– Det känns skitkul. Vi är ett sammelsurium av olika artister och stilar, precis som vanligt. Det är en väldig blandning i år och det här gänget känns sammansvetsat från start.
Är det som alla artister säger, att man blir som en stor familj?
– Diggiloo-showen är som ett tivoli med hoppborgar, en stor scenen så vi har plockat med oss våra familjer, allt från hundar till pojk- och flickvänner och föräldrar.
Maken Mats hänger med?
– Ja, det tror jag, om han är ledig. Bitvis gör han nog det i alla fall.
Du har spelat din show ”Från Barbados till Gamla Stan” under våren. Hur har det varit?
– Den är vansinnigt rolig att göra. Det är en jättepaketering av alla mina hitlåtar och det känns väldigt lyxigt. Men nu blir det paus för ”Diggiloo” sedan är showen tillbaka på Cirkus i höst.
Vad är det man möter i din show?
– Den tar avstamp i min första Svensktoppshit ”Hold me” och slutar med ”Möt mig i Gamla Stan”. Jag tar upp hela min komma ut-process, vilken inte var så lätt alla gånger.
Vi har förstått att din komma utprocess var jobbigare eftersom du kom från den normativa dansbandsvärlden?
– Oh ja! Det var en värld där det var varannan damernas och det var så det skulle vara. Sedan kombinationen att jag målades upp som den nya flickidolen, den var jobbig.
Kände du att det skavde lite?
– Ja, för mitt privata jag och mitt scenjag stämde inte överens. Jag försökte hålla masken och spela det spelet så långt det bara gick, men till slut så gick det inte. Men det fortgick från Barbados till 2000 då jag kom ut offentligt. Privat hade jag kommit ut långt tidigare.
Minns du ögonblicket när du inte orkade ljuga längre?
– Jag vet att när vi var med i Mellon med ”Se Mig” så var det hela tiden anspelningar från journalisternas sida, de väntade bara på att jag skulle säga något. Då kände jag att det kommer en paparazzibild när som helst, då har jag ingen kontroll så då tog jag tag i det själv och berättade.
Hur gick känslorna, var det jobbigt eller snarare skönt?
– Det var en kombo, jag visste inte hur min publik skulle reagera, det var mest där min problematik låg. Men när jag väl gjort det så visade sig att det blev en jättepositiv våg och min publik har stått bakom mig under alla år.
Du har varit med i Mello totalt åtta gånger. Kan det bli fler?
– Ja, absolut, men det är mycket som ska stämma. Jag blev faktiskt inbjuden att vara med i år, men hoppade av i sista stund. Det kändes inte rätt.
Var det fel på låten?
– Jag fick inte den feeling jag brukar få för mina låtar och då är det livsfarligt att ställa sig på den där scenen.
Du är gift med Mats. Hur går det med familjelivet?
– Det går jättebra, kanoners faktiskt. Vi har hängt ihop ett bra tag, vi förlovade oss 2005 och gifte oss 2006.
Hur får man kärleken att hålla?
– Jag tror att nyckeln är att man inte blir en kopia av varandra. Att man behåller sin särprägel, det är lätt att man formar varandra utan att man tänker på det. Knepet för att hålla sig intressant för den andre är att man håller kvar vid sina egna värderingar och egenheter.
Ni bor i hus numera. Är du en trädgårdsoch fixarkille?
– Well ... Ja, jag har blivit det mer eller mindre. Det är en helt annan grej att bo i hus än i lägenhet, det finns alltid saker att stoppa pengar i och ta tag i. Men det är väldigt roligt.
En kontrollfråga – vad är en perenn?
– En perenn ... det är en växt som återkommer år efter år. Det har jag koll på, haha!
Du och Mats har tidigare pratat om att skaffa barn?
– Ja, precis. Tankarna har inte rört sig så mycket sen sist, det är en sådan otrolig stor apparat som ska till, både juridiskt, men också livsmässigt. Tanken och inställningen är fortfarande att det ska ske.
Blir det via surrogatmamma?
– Ja, och med surrogat så blir det inte ens i Sverige. Det är ännu mer planering, man ska vara i barnets hemland i några månader när de föds för att de ska få medborgarskap.
Längtar ni?
– Ja, det gör vi. När man tagit det beslutet att ”ja, det ska ske” så är det skönt och målet är att det ska bli av.
Du var tidigare tillsammans med Andreas Lundstedt? Du har sagt att ni inte har någon kontakt alls i dag?
– Vi har ingen kontakt, men det målas upp som det var värsta kriget. Men det finns väl inte så många som har kontakt med sina ex. Men det var väldigt kul med Alcazars reunion på Pride förra året. Jag måste säga att det var ett väldigt snyggt ”clousure” för gruppen, men också på det privata planet. Det blev som att knyta ihop säcken.