Erik Eriksson

Märker du att folk skärper till sig när du kommer gående? Mona: En reaktion blir det alltid, både positivt och negativt. Vi får väldigt mycket uppmärksamhet, den uppmärksamhet vi får måste vi ge tillbaka lite av. Varför blev ni poliser? Erik: Det var ingen dröm jag hade som liten, utan det började väl efter gymnasiet. Jag gick på en universitetsmässa där det fanns olika högskolor och universitet att välja bland och där hittade jag polishögskolan. Jag tyckte det lät som något spännande och intressant. Mona: Det var precis likadant för mig. Först drogs jag till militäryrket, där jag fick mycket information om att det hade blivit populärt bland tjejer att jobba inom millitärtjänsten. Det var i samband med det som polisyrket kom in i bilden. Jag har alltid haft ett stort intresse för ungdomar. Vid sidan av mina studier jobbade jag som fritidsledare, och efter det insåg jag att det var polisyrket jag skulle jobba inom. Efter många år sökte jag till slut in till polishögskolan. Vad har ni för arbetsuppgifter? Erik: Vi ska vara ute mycket, skapa kontakt, förebygga brott och se till att vara i de områdena som vi har. Sedan ska vi även samarbeta mycket med socialtjänsten, kyrkan, fritidsgårdarna och skolorna. Hur skulle ni beskriva er själva som poliser? Erik: Engagerad, gillar att ta initiativ och social. Mona: Social, älskar att ha med människor att göra och får väldigt lätt kontakt med dem. Hur ser en vanlig arbetsdag ut? Erik: Normalt sett så jobbar vi 3–4 dagar i veckan, oftast på kvällarna. Första passet tränar vi, då brukar vi oftast springa uppe Ålder: 25 år Bor: Östra Centrum Djur jag vill vara: Tiger