Hatar vinster och valfrihet

Vänsterpartiet tror på att skola in tid. Det märks inte bara på alla bebisar som kravlar på kongressgolvet. Det märks också i partiets skolpolitik.

– Vi vill avskaffa friskolorna, vi vill avskaffa det fria skolvalet och nu tar vi nästa steg, att förstatliga skolan sade Henrik Holmqvist Dinamarca, i den allmänpolitiska debatten.

Vänsterpartiet vill damma av den gamla närhetsprincipen. Ett listigt drag för den som från början vill lära de unga att de viktigaste valen för varje enskild människa bäst fattas av ”samhället”.

Samma vilja att styra andra går igen i kongressbeslutet om förbud mot bemanningsföretag. Att den branschen blivit en väg in på arbetsmarknaden för många yngre ses inte som någon förmildrande omständighet. Uthyrning av arbetskraft är fel, bemanningsföretagen och deras kunder utnyttjar människor, därför skall de åter förbjudas – precis som man gjorde 1935, vilket en vinnande motion påpekar.

Det känns ju nytt och fräscht. Eller?

Sanningen är att föga märks av den partiförnyelse många talar om. Den som läser det nya strategidokumentet förstår snabbt att det främst är retoriken som skall förändras,

Kan bara en ny förpackning locka över missnöjda S-väljare?

inte politiken. Motståndet mot att skattekronor kan gå till vinster är oförändrat massivt.

– Ingen kommer att sakna direktörerna i riskkapitalbolagen när vi återtagit verksamheten i offentlig regi, sade Jonas Sjöstedt i sitt avslutningstal.

Återtagande, slopad valfrihet, samhälleligt inflytande över storbankerna... Partiledaren må vara ny och välkammad, och partiet må satsa lite av det ökade tiondet (eller partiskatt som det heter inom V) på att lära fotfolket sälja bättre, men innehållet är detsamma.

Eftersom man vädrar morgonluft har kongressombuden dessutom kostat på sig att visa sig lite uppstudsiga. Partistyrelsen har fått flera smällar på fingrarna, villket i huvudsak inneburit försvarad dogmatism.

Men partiets nya miljöprofil då? Det kommande miljöprogrammet är förvisso ännu ett oskrivet blad. Men när Jonas Sjöstedt talar om att förbättra klimatet genom att minska den materiella konsumtionen, och hellre köpa kultur, känns det varken nytt eller unikt. Sådana synpunkter brukar föras fram även på Mp-kongresser.

För klimatets skull vill Sjöstedt också ifrågasätta den traditionella synen på ekonomisk tillväxt. Och han vill låta Ap-fonderna investera i ny grön teknik.

Det låter ju radikalt. Men frågan är hur han då tänker sig att få pengar till mer välfärd. Och hur glada blir pensionärerna om ekologi prioriteras framför avkastning?