”Vi är bara här för att Maja har roligt. Jag har inga andra förväntningar.”

MARTIN MARCUSSON,

pappa till Maja

Det är en inställning som är många mil från den som enligt rapporterna från Uppsala i går fick en annan pappa att lämna sin tioårige son i bara träningskläder i minusgrader utanför innebandyhallen – ”för att han inte spelade bra nog”. Själv åkte han hem till Stockholm. DEN EXTREMA HÄNDELSEN i Uppsala väckte upprörda känslor bland föräldrapubliken runt om i Göteborgs idrottshallar i går. Där spelades finalerna i den stora internationella ungdomsturneringen Gothia Innebandycup.

Det var trångt, livligt och ibland lite upphetsat på läktarna och i

En pojke i tioårsåldern hittas ensam utanför en idrottshall i Uppsala av en ledare i ett annat lag. Pojkens pappa hade lämnat kvar honom vid innebandyturneringen Storvretacupen i lördags. Ledaren ringde upp pappan som sade att ”pojken hade spelat för jävla dåligt och kunde gå hem”, skriver Upsala Nya Tidning.

– Jag har hållit på med ungar inom idrotten i 25 år och har aldrig varit med om maken, säger Conny Eriksson, ledare för Sirius a-lag i innebandy, som hittade pojken.

En privatperson har polisanmält händelsen. (TT/GP) DET ÄR GLÄDJEN över att vara en del av gemenskapen – eller euforin när man har vunnit. Men det är också den sansade besvikelsen över att det inte gick så bra – eller vinnarskallarnas ilska över att allt gick snett.

I botten handlar det förstås om barns trygghet i att duga som de är. Hos sina föräldrar och inför kamraterna. Fråga bara Zlatan Ibrahimovic som i sin bok berättar om taggen i själen efter att lagkompisarnas föräldrar gick runt med listor för att få bort honom från laget.

Strax före b-semifinalen för Varlas IBK 2 från Kungsbacka träffar vi Pontus Blanch, pappa till Anton och en av lagets tre tränare. Snart skall han gå in i omklädningsrummet och peppa laget inför turneringens sjunde match.

Där inne stiger adrenalinnivån. Det är hög stämning.

Tränarna visar en seriös inställning till uppgiften. Killarna uppmanas att fokusera på det positiva från förra matchen. Några får extra peppning. Det är ett självklart fokus på prestation och seger.

– Jag har aldrig någonsin tidigare hört talas om något sådant som hände i Uppsala. Visst har man varit på matcher där tränare i andra lag har gormat på sina spelare. Men det här är något helt annat. Det har inget med idrott att göra, säger Pontus Blanch. MEN DET ÄR en balansakt mellan prestationskrav och laggemenskap:

– Det är jättesvårt. De skall ha kul och det gör inte så mycket om de förlorar. Vår policy är att alla skall vara med och spela. Vi toppar inte lagen.

– Men det är ändå viktigt att man vinner. Annars tappar man de riktigt duktiga. De vill ju vinna, annars tycker de inte det är roligt. Man går på en väldigt tunn linje.

Du måste vara utsatt för att föräldrar vill att deras barn skall spela mer?

– Det är också jättesvårt. Det är klart att om det står fem fem och är två minuter kvar kanske man låter någon spela lite mer. Men vissa föräldrar står nästan med stoppur och tar tid på hur mycket deras barn får spela. Det är tråkigt. Målsättningen är att alla skall spela lika mycket. Men ibland blir det inte riktigt så.