Lars Vilks ångrar ingenting
HÖGANÄS: Han bor på landet utanför Höganäs med ett pris på sitt huvud. Konstnären Lars Vilks har blivit synonym med debatter om både islam och yttrandefriheten i Sverige. Hot är hans vardag – men han ångrar ingenting. TT: Vad tycker du om islam?
– Jag är ingen vän av några religioner. Problemet med islam är ju att det är en religion som inte är moderniserad. Kristendomen har också sina svåra sidor, men i våra trakter och i en stor del av västvärlden är den en moderniserad religion som har kunnat förhålla sig till ett sekulärt samhälle, och som kan acceptera kritik och satir. Islam har ju problem med den moderniseringen. Kan du förstå att muslimer tar illa vid sig av det du gör?
– Javisst. Men de som är stenhårda stalinister tar ju illa vid sig om man kritiserar Stalin. Så det får man ju räkna med. Det är ett sekulärt samhälle, så det du håller för heligt är öppet för alla former av kritik. Har du någonsin känt något ansvar för konsekvenserna av det du har gjort?
– Om man tar på sig ett ansvar för att utomparlamentariska krafter vill styra en demokrati på sina villkor, då menar jag att man går väldigt fel. Hur har ditt liv förändrats sedan augusti 2007, då dina Muhammedkarikatyrer publicerades?
– Jag har personskydd och då lever man ett väldigt inrutat liv. Det är en form av husarrest, som är självvald, men ändock. Du har aldrig ångrat att du gjorde den där teckningen?
– Nej. Hade du kunnat föreställa dig att det skulle få sådana här konsekvenser?
– Nej, jag hade ju inte tänkt mig att det där skulle väcka mer än ett
Sen ”Muhammed-teckningarna” publicerades 2007 har Lars Vilks liv förändrats. lokalt intresse. Utspelet var inte tänkt på det sättet. Du målar och säljer en del Muhammedteckningar. Du har inga problem med att slå mynt av den principiella frågan om yttrandefrihet?
– Nej, nej. Man får ju komma ihåg att de inte kan ställas ut. Den enda möjligheten att sprida dem är ju genom den privata sektorn. Däremot skulle det vara intressant att göra en utställning med alla de här olika versionerna. Sverigedemokraterna har ju sagt att de vill ställa ut dina Muhammedkarikatyrer i riksdagen. Vad tycker du om det?
– Ja, det är väl sött av dem att lägga fram det. Men det är inte så man gör. Det går inte att driva igenom Om du fick välja, att i morgon när du vaknar har alla glömt att det var du som ritade Muhammedkarikatyrerna, hade du tagit den möjligheten?
– Nej. Det här är inte något som är färdigt. Jag tror säkert att man kan tala om en utveckling.
– Om man ser från 2007 till 2012, under den tiden som jag har varit med i det här, så tycker jag ändå att man har kunnat nyansera diskussionen.
– Jag har inga rasistiska eller främlingsfientliga, politiska idéer. Jag gör ju saker och ting som centrerar de frågor som är intressanta om vad som får göras och vad som inte får göras.