Han coachar stjärnorna
själva och det de skriver. De kan vara talangfulla på 3 sidor, talangfulla på 30 sidor, men när de kommer upp i 200-300 sidor, då börjar det bli kämpigt.
I en stor del av livet har Sören Bondeson dubbelarbetat, jonglerat med sina skrivarkurser och sitt författande, stressat och pressat sig till det yttersta. Det resulterade för något år sedan i en bypassoperation, ”de sågade upp hela bröstkorgen”, berättar han målande.
Konsten att döda – en bruksanvisning
Under konvalescenstiden skrev han boken Konsten att döda. Så skriver du en kriminalroman – en bruksanvisning för blivande deckarförfattare. Det var lätt, säger han, materialet hade han ju samlat på sig under lång tid.
Sin livsstil har han inte lyckats ändra på, trots varningsklockorna.
– Jag har sagt flera gånger att jag ska skärpa mig, att jag ska lägga ner. Men vad ska jag leva på då, poesi eller? Fem procent av alla författare har en hedervärd lön, alla jag känner är bara fattiglappar.
När han ger sig in i ett projekt gör han det med full kraft. Som med En kubikmeter jord, en bok han samlade material till i tio års tid.
Det startade med ett oändligt utdraget husbygge och en växande jordhög. Mitt i arbetet med att gräva ett avlopp började Sören Bondeson fundera över vad som dolde sig i jordhögen: var det bara död materia?
Nyfikenheten ledde så småningom till ett lyriskt verk som utforskar lager efter lager – förna, mull, grovmo och blekjord – i en kubikmeter jord.
Bland maskar och nematoder, amöbor och spordjur skapade han ett helt eget litterärt universum, med plats för stora filosofiska och religiösa frågor.
– Jag har alltid varit intresserad av filosofins historia. Om det är en styrka eller inte att mala sig igenom hela den, det vet jag inte. Det man är bra på är man samtidigt också enfaldig inför – en styrka är alltid en svaghet.