De mest hemlösa räknas inte
Hemlösheten beror på bostadsbrist och fattigdomens fria rörlighet. Att dölja den bakom bristfällig statistik hjälper inte.
Uteliggarna är färre, samtidigt ökar antalet hemlösa med tak över huvudet. Det visar en rapport som Socialstyrelsen presenterade i går. Det kan tolkas som att regeringens ”tak över huvudet-garanti” fått effekt. Bra i så fall! Men rapporten har allvarliga brister. All hemlöshet mäts inte.
För vecka 18 förra året redovisas 32 500 hemlösa. Det kan försiktigt jämföras med 17 300 hemlösa vecka 17 år 2005. En del av ökningen beror på att fler personer med socialt boende, exempelvis tränings- och försökslägenheter nu räknas som hemlösa. Men utestängningen från bostadsmarknaden har också ökat.
Uteliggarna har enligt rapporten minskat drastiskt, från 950 till 280 personer. Med Socialstyrelsens definition är det människor som ”sover utomhus eller i offentliga utrymmen”. De som bor i tält eller husvagnar räknas inte som uteliggare. Men att bo i tält eller i en ofta gisten husvagn utan värme är inte att bo inomhus. Det borde utredare på Socialstyrelsen förstå – även med utsikt från skrivbordet. RÄKNAS DE SOM bor i tält och husvagn ökar antalet uteliggare till 580. Men också det är en förrädisk siffra. I hemlöshetsstatistiken ingår inte barn under 18 år, inga Eu-medborgare som bara befinner sig i Sverige och inga papperslösa invandrare från länder utanför EU. Hemlösa Eu-medborgare och papperslösa redovisas inte eftersom de saknar rättigheter. Men därav blir de inte mindre hemlösa. Det samma gäller hemlösa barn. De finns vare sig de räknas eller inte.
Exakt hur många som är så hemlösa att Socialstyrelsen inte ens försöker räkna dem är det av naturliga skäl ingen som vet. Men som fattigdomsproblem är det betydande.
I Göteborg redovisas 3 302 hemlösa. Av dessa räknas 717 till gruppen mest akut hemlösa (”Situation 1”). Här ryms uteliggare, men också de som bor i tält, i husvagn, på härbärgen och i andra så kallade korttidsboenden. På gatan som obefintliga lever ... ja hur många?
Lisbeth Fäldt har många års erfarenhet som frivillig fältarbetare på Göteborgs gator. Nu arbetar hon för Franciskushjälpen med hemlösa som inte finns i någon statistik.
– Hur många? Det är en jättestor grupp. Själv har jag kontakt med mellan 40 och 60 personer. Säg drygt 40 så överdriver jag inte. 90 procent är romer, Eu-medborgare som flytt från fattigdom. Hälften är barn under 18 år.
Alltså barn för vilka FN:S barnkonvention borde vara ett skydd, men inte är det.
Ytterst handlar hemlösheten om bostadsbrist och om fattigdomens fria rörlighet.
Bostadsbristen kan byggas bort. Det grönslösa armodet kräver socialpolitik på Eu-nivå, men också ett generösare svenskt bemötande. Hemlösa barn i Sverige är hemlösa barn i Sverige – även om de inte räknas. Vare sig de har formella rättigheter eller inte.
GP 11/01 -12