ROLLSPEL I EN PIRATVÄRLD
för snart tre år sedan var det ett rätt kantigt rollspel som drogs med en del tekniska problem men som ändå när man skrapade på ytan visade på ett djup och spelkänsla i den mer traditionella skolan av rollspel: din val av hur storyn går framåt är begränsade, din kappsäck gigantisk. Risen 2 har samma grundutförande, du börjar utan kläder, gör uppdrag för att fixa det, sen för att fixa en karta måste du göra ett nytt, osv, osv. Det är rakt, enkelt och lite trist om man jämför med förra veckans mycket mer avancerade The Witcher 2.
Där ettan utspelade sig på en mystisk ö med monster, rövargäng och sekter, utspelar sig tvåan i en piratvärld och jag börjar bli rätt trött på denna piratsjuka som sprider sig överallt. Där det ska pratas cockney, stökas på krogar och viftas med svärd. Det är först när spelet blandar in mer fantasyinslag som titaner och monster som det börjar bli intressant. Visst, Risen 2 är mycket bättre grafiskt än sin föregångare, landskapen är snygga och en del miljöer rent ut sagt vackra, men jag hade velat vara mer där än springa omkring med flintlåspistoler och sablar. Detta är, precis som ettan, ett bra rollspel. Men det känns som att den potential som fanns i ettan inte utnyttjats tillräckligt. I stället har man sträckt upp ett finger i luften och sniffat efter den senaste trenden, sett ordet pirat och slagit till. En eventuell trea kräver att man håller fingrarna i styr.