Han håller liv i tapetkonsten

Fram till mitten av 1800-talet var tapeter bara för slott och herrgårdar. I dag är handtryckta tapeter ovanliga, men det finns de som håller liv i konsten. Mats Qwarfordt är ensam i sitt skrå i Norden. Han handtrycker tapeter, något som bara ett tiotal personer i hela västvärlden ägnar sig åt. Favorituppdraget är att återskapa gamla 1700-talstapeter med upp till sex färger. Men då gäller det att vara stadig på handen.

– Jo, man vill ju inte klanta till det med sista färgen. Då är hela rullen förstörd och många timmars arbete förlorat. Så för säkerhets skull gör jag alltid någon rulle extra. Om något skulle gå fel i slutet, säger han.

Vi står inne i Mats Qwarfordts verkstad i Stockholm. Här har han arbetat i sju år.

I rummet står ett screentryckbord, det är här han trycker varje rapport, mönsterupprepning, en färg i taget. Längs väggarna finns mängder med tapeter och bårder i rullar.

– Vi har ett lager av gamla tapeter också, men det börjar tryta nu. Men vi säljer aldrig allt utan sparar minst en rapport som ett original. I DAG ÄR 95 PROCENT av kunderna privatpersoner. Många har köpt ett gammalt hus och bakom många lager hittat en originaltapet som inte längre går att få tag på. Enda sättet är att låta trycka en ny. Det är den typen av arbete som Mats tycker är roligast.

På 1700-talet var tapeter inget för vanligt folk. De äldsta tapeterna var mer att betrakta som konstverk. De trycktes på ark och kunde flyttas när man ville renovera.

Inte förrän på 1830-talet blev tapeter mer tillgängliga för vanligt folk.

– Men jag vill aldrig ägna mig åt någon serietillverkning. Det största antalet jag gjort av samma mönster är 35 rullar, men det vill jag aldrig göra om.